Global fråga & svar: ”Har du någonsin gjort något hjältemodigt? ”
Peter Persson, 49, butiksägare, Bjärred, Sverige. <p> Det var en äldre dam som kom till min affär och bad mig om hjälp – hon sa att hon inte kom ihåg var hon hade parkerat sin bil. Jag tog min cykel och åkte runt för att leta reda på henne bil och hittade den slutligen. Hon var mycket glad när hon hörde att jag hade hittat den. Det kändes bra att kunna hjälpa damen.


Runt om i världen kommer människor ihåg sina hjältemodiga handlingar, allt från att skydda ett barn från en kula till att hjälpa en vän med förlossning. Det är vad Epoch Times reportrar från Sverige till Grekland upptäckte detta när de frågade lokalbefolkningen: ”Har du någonsin gjort något hjältemodigt? ”

Översatt från



<img class="size-full " src="/static/images/conv/1404/q2India1-676x450_01.jpg" alt="Andrea Monedero, 27, arkitekt, Bangalore, Indien.

För mig är hjältemod ett ord som har utvecklats över tiden. Idag, att göra något hjältemodigt är nära besläktat med ordet inspiration, skrivet på kepsar med djärva bokstäver – något som väcker själen och förespråkar den rätta vägen. Förut handlade det om att tänka sig extraordinära människor som gör fantastiska saker. Idag handlar det om att se det extraordinära i det vanliga. Med tanke på detta synsätt, kan jag säga att jag försöker göra något heroiskt varje dag.
” width=”100%”>

Andrea Monedero, 27, arkitekt, Bangalore, Indien.

För mig är hjältemod ett ord som har utvecklats över tiden. Idag, att göra något hjältemodigt är nära besläktat med ordet inspiration, skrivet på kepsar med djärva bokstäver – något som väcker själen och förespråkar den rätta vägen. Förut handlade det om att tänka sig extraordinära människor som gör fantastiska saker. Idag handlar det om att se det extraordinära i det vanliga. Med tanke på detta synsätt, kan jag säga att jag försöker göra något heroiskt varje dag.


<img class="size-full " src="/static/images/conv/1404/q3Brazil3-676x450_01.jpg" alt="Katia Rabelo Gomes, 38, administratör på företag, Salvador, Bahia, Brasilien.

När jag var 16 år gammal, bevittnade jag och min granne en misshandel i hans livsmedelsbutik, och för att rädda hans 6-åriga dotter, när tjuvarna sköt, tryckte jag ner henne mot golvet, och kulan hamnade i mitt ben. Det slog mig att jag räddade hennes liv från en kula. Det påverkade mig för livet och jag förstår att jag var en hjältinna och jag vet inte var modet kom ifrån. Det var oförklarligt!
” width=”100%”>

Katia Rabelo Gomes, 38, administratör på företag, Salvador, Bahia, Brasilien.

När jag var 16 år gammal, bevittnade jag och min granne en misshandel i hans livsmedelsbutik, och för att rädda hans 6-åriga dotter, när tjuvarna sköt, tryckte jag ner henne mot golvet, och kulan hamnade i mitt ben. Det slog mig att jag räddade hennes liv från en kula. Det påverkade mig för livet och jag förstår att jag var en hjältinna och jag vet inte var modet kom ifrån. Det var oförklarligt!


<img class="size-full " src="/static/images/conv/1404/q4Russia1-676x450_01.jpg" alt="Valentina Lisitsina, 63, pensionerad flygplanstekniker, Pyatigorsk, Ryssland.

Nej. Jag har levt ett ganska långt liv men jag kan inte komma ihåg att jag har gjort något hjältemodigt, trots att jag är mycket ansvarsfull till min natur. Jag kommer ihåg att i min barndom sov min syster och jag tillsammans. En gång opererades hon för blindtarmsinflammation. Jag var mycket orolig för henne och var rädd för att av misstag träffa hennes mage med mitt knä på natten, så jag band fast mina ben i sängen på natten.
” width=”100%”>

Valentina Lisitsina, 63, pensionerad flygplanstekniker, Pyatigorsk, Ryssland.

Nej. Jag har levt ett ganska långt liv men jag kan inte komma ihåg att jag har gjort något hjältemodigt, trots att jag är mycket ansvarsfull till min natur. Jag kommer ihåg att i min barndom sov min syster och jag tillsammans. En gång opererades hon för blindtarmsinflammation. Jag var mycket orolig för henne och var rädd för att av misstag träffa hennes mage med mitt knä på natten, så jag band fast mina ben i sängen på natten.


<img class="size-full " src="/static/images/conv/1404/q5USA2-676x450_02.jpg" alt="Sandra Infante, 36, säljspecialist, Lima, Peru.

Inte hjältemodigt! Men jag kan berätta vad som hände en gång på väg till mitt arbete. En kvinna med ett barn i famnen och en låda, föll av en motorcykeltaxi. Jag tittade och såg att hon vill korsa gatan med lådan men ingen hjälpte henne och hon kunde inte klara det själv. Så jag gick över gatan och erbjöd min hjälp och när jag lyfte lådan var den tung. Jag muntrade upp henne och hjälpte henne flytta lådan. Jag var nöjd över att jag kunde hjälpa till.
” width=”100%”>

Sandra Infante, 36, säljspecialist, Lima, Peru.

Inte hjältemodigt! Men jag kan berätta vad som hände en gång på väg till mitt arbete. En kvinna med ett barn i famnen och en låda, föll av en motorcykeltaxi. Jag tittade och såg att hon vill korsa gatan med lådan men ingen hjälpte henne och hon kunde inte klara det själv. Så jag gick över gatan och erbjöd min hjälp och när jag lyfte lådan var den tung. Jag muntrade upp henne och hjälpte henne flytta lådan. Jag var nöjd över att jag kunde hjälpa till.


<img class="size-full " src="/static/images/conv/1404/q6Mexico2-676x450_01.jpg" alt="Danny Garcia, 23,vaktmästare, San Francisco, California, USA.

Hjältemodigt? Jag tror inte att jag har gjort något som kan kallas hjältemodigt. Det är ofta de små sakerna som gör skillnad…..Den senaste gången som jag gjorde någonting var när jag var på väg hem och såg ett barn som behövde hitta någon. Han var omkring sju eller åtta år. Han hade gått vilse i staden. Inte många människor känner till staden så väl. Jag såg honom. Han såg ut som om han skulle börja gråta. Han sa att han behövde komma hem. Så jag gav honom några dollar och sa till honom var han skulle gå av.
” width=”100%”>

Danny Garcia, 23,vaktmästare, San Francisco, California, USA.

Hjältemodigt? Jag tror inte att jag har gjort något som kan kallas hjältemodigt. Det är ofta de små sakerna som gör skillnad…..Den senaste gången som jag gjorde någonting var när jag var på väg hem och såg ett barn som behövde hitta någon. Han var omkring sju eller åtta år. Han hade gått vilse i staden. Inte många människor känner till staden så väl. Jag såg honom. Han såg ut som om han skulle börja gråta. Han sa att han behövde komma hem. Så jag gav honom några dollar och sa till honom var han skulle gå av.


<img class="size-full " src="/static/images/conv/1404/q7Screen-Shot-2013-09-02-at-3.56.05-PM-662×450.png" alt="Jemima Furlong, 25, Venta Shiatsu studerande, Yandina Creek, Australien.

Jag hjälpte till vid en födelse, min bästa väns förlossning, jag hjälpte hennes baby att komma ut. Det var verkligen fantastiskt. Och det förändrade min väg för nu vill jag studera till barnmorska och arbeta runt om i världen med att förlösa barn. Det är mitt lilla hjältemod.
” width=”100%”>

Jemima Furlong, 25, Venta Shiatsu studerande, Yandina Creek, Australien.

Jag hjälpte till vid en födelse, min bästa väns förlossning, jag hjälpte hennes baby att komma ut. Det var verkligen fantastiskt. Och det förändrade min väg för nu vill jag studera till barnmorska och arbeta runt om i världen med att förlösa barn. Det är mitt lilla hjältemod.


<img class="size-full " src="/static/images/conv/1404/q8Screen-Shot-2013-09-02-at-4.37.02-PM-644x450_01.png" alt="Sara Blancarte Aguilera, 45, anställd, Guanajuato, Mexico.

Den mest hjältemodiga handling som jag har gjort är att frivilligt lära ut matlagning till kvinnor med funktionshinder i en klosterskola. Min erfarenhet var mycket givande; jag lärde mig massor från dessa människor som kämpar för sina liv, så hur de gör saker var verkligen svårt.
” width=”100%”>

Sara Blancarte Aguilera, 45, anställd, Guanajuato, Mexico.

Den mest hjältemodiga handling som jag har gjort är att frivilligt lära ut matlagning till kvinnor med funktionshinder i en klosterskola. Min erfarenhet var mycket givande; jag lärde mig massor från dessa människor som kämpar för sina liv, så hur de gör saker var verkligen svårt.


<img class="size-full " src="/static/images/conv/1404/q9Chile2-676x450_01.jpg" alt="Héctor Saldivia, 39, säljare, Puerto Montt, Chile.

Nej. Alltid, precis som många andra, tänker vi på att göra hjältedåd, normalt tänker vi på fördelarna och erkännanden….inte så mycket som en reaktionär handling under en katastrof eller en orättvisa, från en annan synvinkel kan en heroisk handling anses göra förändring i ditt liv och i din vardag som kan gynna andra som att kanske plocka upp någon när det regnar eller bromsa bilen för att inte stänka ner någon eller hälsa på någon och önska dem en bra dag. För min del tror jag att alla kan göra hjältedåd, men det visar bar på ett tillfälle i livet. Det är inte en sann bild av vilka vi är. Hjältar är vi inte!
” width=”100%”>

Héctor Saldivia, 39, säljare, Puerto Montt, Chile.

Nej. Alltid, precis som många andra, tänker vi på att göra hjältedåd, normalt tänker vi på fördelarna och erkännanden….inte så mycket som en reaktionär handling under en katastrof eller en orättvisa, från en annan synvinkel kan en heroisk handling anses göra förändring i ditt liv och i din vardag som kan gynna andra som att kanske plocka upp någon när det regnar eller bromsa bilen för att inte stänka ner någon eller hälsa på någon och önska dem en bra dag. För min del tror jag att alla kan göra hjältedåd, men det visar bar på ett tillfälle i livet. Det är inte en sann bild av vilka vi är. Hjältar är vi inte!


<img class="size-full " src="/static/images/conv/1404/q10Greece1-676x450_01.jpg" alt="Panagiwtis Bega, 25, byggnadsarbetare, Sandorini Island, Grekland.

För några år sedan körde jag min bil tillsammans med min flickvän. Jag körde fort och kom till en vägkrök där en liten kyrka var byggd vid kanten på en klippa med havet nedanför. Jag förlorade kontrollen över bilen och i det ögonblicket var jag mycket lugn och förlorade inte kontrollen över mitt sinne, och jag försökte få upp bilen på vägen. I samma ögonblick som vi nästan kraschade nerför klippan, krockade bilen med kyrkan och bilen stannade precis på klippkanten. Jag tänkte att det var ett mirakel och jag var glad över att jag var så medveten och lugn. Efteråt fick jag veta att kyrkan hade byggts för att hedra någon som var dödats i en olycka på den platsen, kanske var det själen på den personen som räddade oss.” width=”100%”>

Panagiwtis Bega, 25, byggnadsarbetare, Sandorini Island, Grekland.

För några år sedan körde jag min bil tillsammans med min flickvän. Jag körde fort och kom till en vägkrök där en liten kyrka var byggd vid kanten på en klippa med havet nedanför. Jag förlorade kontrollen över bilen och i det ögonblicket var jag mycket lugn och förlorade inte kontrollen över mitt sinne, och jag försökte få upp bilen på vägen. I samma ögonblick som vi nästan kraschade nerför klippan, krockade bilen med kyrkan och bilen stannade precis på klippkanten. Jag tänkte att det var ett mirakel och jag var glad över att jag var så medveten och lugn. Efteråt fick jag veta att kyrkan hade byggts för att hedra någon som var dödats i en olycka på den platsen, kanske var det själen på den personen som räddade oss.