Generellt styrs protesterna av lagar. Möjligheten till att fritt kunna protestera, att få ge uttryck för sina medborgerliga rättigheter kan påverkas av restriktiva offentliga säkerhetslagar och rädsla för förtryck. Det är vad Epoch Times reportrar från Sverige till Colombia upptäckte när de frågade lokalbefolkningen: ”Finns det regler eller riktlinjer i ditt land för hur ni kan protestera?”

Jag tycker det är normalt att mötas på våra torg där människorna samlas, företag och politiker talar om olika länder, eller produkter från vissa länder eller ekonomiska källor. Jag skulle vilja veta resultatet av alla dessa aktiviteter, vilken effekt de har.

Ja, det finns regler för protester. Lagarna finns men de har inte fullföljts eftersom vi inte är överens och det finns stora skillnader. Det finns inget stöd för andra. Vi är likgiltiga inför vad som händer med andra av rädsla för förtryck – efterföljande angrepp på protesterna. Det finns många orättvisor och lagar mot korruption är alltid utformade till förmån för dem som har mest. Jag skulle vilja se förändringar från toppen, från presidenten, och därefter ner genom alla myndigheter. Här kan vem som helst bli president. Tillgång till utbildning och kultur är grundläggande, men på grund av den ekonomiska situationen i mitt land, är det inte möjligt för alla människor.

Att kunna protestera välordnat har att göra med möjligheten att uttrycka våra medborgerliga rättigheter i ett demokratiskt system. Friheten att tänka bör inte överskrida lagen och bli kaotiskt eller okontrollerad. Den enkla handlingen att rösta demokratiskt och frivilligt hedrar människan som kollektiv; det bidrar till förändringen av det evolutionära tänkandet.

I Spanien sker de flesta vanliga protesterna på grund av att regeringen sällan räknar med initiativ på gräsrotsnivå. Det är praktiskt taget inte en genomförbar väg. Dessutom finns det offentliga säkerhetslagar som gör det ännu svårare för det fria ordet och fredliga demonstrationer. Alltjämt är det nödvändigt för medborgarna att uttrycka sin oro över vår stats välbefinnande.

Det finns regler, men dessa regler eller riktlinjer tillåter inte eller ens hjälper dem som har rätt att uttrycka sitt missnöje över vissa problem som påverkar dem som medborgare. Ta till exempel det att man begränsar platser och timmar för privat assistans, eller sättet att lösa problem på det minst vänliga sättet.

Min förståelse är att vår politiska konstitution hedrar rätten till att uttrycka sig fritt, speciellt rätten att protestera och rätten att samlas och mötas för att uttala sig som en röst. Med andra ord är riktlinjerna som visar på hur vi kan protestera i Colombia utformade av Magna Carta. Jag har alltid tyckt att protesterna i Colombia har en liten effekt och når inte upp till de förväntade resultaten så snabbt som i andra länder. Jag skulle önska att detta förändras och att varje gång människor uttalar sig om något, borde vi alla göra vårt bästa för att kanalisera den förändring som efterfrågas.

Översatt från engelska