Gao Zhishengs brev till USA:s kongress del 3


Detta är del tre av den kinesiske människorättsadvokaten Gao Zhishengs brev till USA:s kongress och senat. Efter att de kinesiska myndigheterna fick kännedom om det greps han men släpptes efter internationellt agerande av bland annat Amnesty International. Läs gärna del ett” target=”_blank”>två genom att klicka på länkarna .

II. Den brutala bannlysningen av människors frihet och rättigheter.

Frihet är en av människans mest viktiga andliga faktorer. Förutom fysiska behov är människan den enda varelsen på den här jorden som också har ett lika stort andligt behov. Det är en klar manifestation över hur välsignad människan är sett med en guds ögon. Emellertid är det kinesiska folket hänsynslöst eftersatt i fråga om denna lycka, orsakat av dem som har makten i Kina. Frihet är inte endast en lyx utan betraktas också som något farligt av många generationer av diktatorer. Nedtryckningen av människors längtan efter frihet är emot den mänskliga naturen och mot himmelska principer.

Yttrandefrihet och tryckfrihet är grundläggande indikatorer på ett civiliserat samhälle och de är också de grundläggande byggstenarna för frihet, speciellt social frihet i dagens värld. För ett land som styrs efter lagarna, är yttrandefrihet och pressfrihet det enda sättet att garantera människors säkerhet och rättigheter. Utan den här friheten kan man föreställa sig hur ogenerade diktatorerna är och hur hjälplösa de nedtryckta grupperna är.

KKP har alltid betraktat kontrollen över media som en politisk nyckelfråga. Under införandet av den har KKP aldrig visat ånger eller dåligt samvete, utan problemen består endast av teknologiska utmaningar. Helt nyligen, speciellt de tre senaste åren eller fyra åren, i takt med att människor vaknat upp och längtar efter sina rättigheter och frihet, har KKP blivit paranoida och försökt att använda alla sätt att kontrollera media. Det har skapat chockerande händelser när människor slås ned för att de använt sina lagliga fri- och rättigheter.

Under de två senaste åren har Zheng Yichun, Yang Tianshui, Guo Qizhen, Guo Feixiong, Yang Zhengxue, (Wang) Lihong och ett stort antal av andra berömda internetförfattare olagligt fängslats och nyligen har KKP illegalt arresterat Lu Gengsong och trakasserat hans familj och slagit dövörat till för alla vädjanden inom och utanför landet. Nyligen har KKP:s departement för allmän säkerhet utställt ett brådskande meddelande att beordra alla internetleverantörer att stänga ned alla forum, bloggar och andra on-linesajter för informationsutbyten före den 17:e nationalkongressen. Om ett center hittas som har mer än sju on-line sajter kommer det att stängas ned och få dryga böter. Det här är en annan ond kampanj i KKP:s avskyvärda historia av att illegalt kväva media.

Föreningsfrihet betraktas som ett hot av diktatorerna. I ett land utan föreningsfrihet har människor ingen chans att skapa en stark förening för att försvara sig själva från en brutal diktatur. Hur kan en grupp människor som inte har kontakter sinsemellan, som en följd av brist på föreningsfrihet, vara en utmaning för en regim utrustad med vapen och ett helt statsmaskineri? Känslan av skörhet och frustration hos det kinesiska folket är bortom fantasin för dem som bor i ett demokratiskt land. I Kina är hela nationen undertryckt av små grupper av ligister som segregerar och förföljer människor, grupp efter grupp. Att tänka eller att tala om att etablera ett annat politiskt parti betraktas som första klassens terroristhandling och slås ned illegalt.

III. Vansinnigt nedslag på rörelsen för försvar av medborgerliga rättigheter

På senare år har KKP ursinnigt slagit ned det kinesiska folkets försvar av de medborgerliga rättigheterna, på till gränsen för vanvett. Ett typiskt exempel är Chen Guangcheng. När Chen Guangcheng, en blind man och försvarare av mänskliga rättigheter, genom sina egna efterforskningar blev varse oegentligheterna i familjeplaneringen i staden Linvi, Shandongprovinsen, gjorde han det allmänt känt att KKP som kutym tvingade till abort och sterilisering. Chain sade att en mänsklig varelse skulle tillåtas att resa fritt i landet och i världen. Emellertid orsakade hans ensamma röst panik i hela kommunistregimen. Deras reaktion blev inte att i fortsättningen stoppa dessa brott som begicks över hela landet, utan att istället brutalt förfölja den upprätte och modige Chen Guangchang, hans oskyldiga hustru, unge son och hans 70 åriga mamma.

KKP:s policy för födelsekontroll är det största folkmordet i mänsklighetens historia. Miljontals ofödda förlorar varje år sina liv helt enkelt därför att några diktatorer har bestämt en sådan policy. (Den kinesiska regimen har officiellt släppt siffror som visar att födelsekontrollen har förhindrat 400 miljoner födslar de senaste 20 åren.) Vanliga människor som inte lytt policyn har blivit extremt hårt bestraffade. Uppseendeväckande bevis i dessa orimliga brott är endast en liten del av en lång lista på KKP:s oräkneliga brott.

KKP undertrycker och plågar befolkningen på grymma och inhumana sätt. Eftersom Chen hjälpte lokalbefolkningen i deras försök att stämma den lokala myndigheten i staden Linyi för tillämpning en illegal policy av tvångsabort och sterilisering, som enligt rapporten påverkade tusentals lokala kvinnor, har Chen fått utstå mycket misshandel, blivit illegalt fängslad, utsatts för falska anklagelser och hans familj har också utsatts för ändlösa trakasserier och förföljelse. KKP har blivit kritiserade för att vara helt galna och inhumana, vilket är mycket sant. KKP tar inte någon som helst hänsyn till konsekvenserna och begår brott till vilket pris som helst. KKP vet i vilken våldsam och fruktansvärd omfattning de har begått brott mot mänskligheten, folket och landet och att illdåden är häpnadsväckande. Å ena sidan täcker KKP sina lögner och brott till vilket pris som helst. Hela partiet fokuserar sina ansträngningar på att skydda sina lögner och brott, som betecknas som ”politisk medvetenhet” bland alla nivåer i regeringsorganisationen och i KKP:s utskott.

Här vill jag påminna mina damer och herrar om det öppna brevet till Hu Jintao, skrivet av den prominenta försvararen av mänskliga rättigheter, Guo Feixiongs fru, som innehåller en detaljerad redovisning av Gous skrämmande upplevelser under ett års fängelse. Gou är en försvarare av mänskliga rättigheter med fullständig integritet både gällande personlighet och uppförande. Hans fasta beslutsamhet och uthållighet i arbetet med mänskliga rättigheter drev kommunistregimen till panik. På två år blev Guo fängslad tre gånger, och hungerstrejkade den första gången 40 dagar och den andra gången 59 dagar. Brevet avslöjar hur det kommunistiska diktatoriska systemet grovt hade torterat Guo i strid mot humanitet och civiliserat uppförande.

“I enlighet med Guos advokat Mo Shaoping så berättade Guo för Mo under ett fängelsebesök den 29 september 2006 att han var utsatt för förhör dygnet runt under 13 dagar. Guo startade en hungerstrejk på 15 dagar för att protestera mot tortyren han hade blivit utsatt för sedan han fängslades den 14 september, misstänkt för illegal affärsverksamhet.”

”Under hans arrest, utsattes han för fysisk misshandel och var fastkedjad med handklovar vid sängen i 42 dagar. Guo gick genomlida den värsta behandlingen efter att ha blivit överförd till interneringscentret i staden Shenying i Liaoningprovinsen. Förhörsledarna slog honom kraftigt, fjättrade hans händer bakom hans rygg och placerade honom på tigerbänken. Övervåldet i tortyren resulterade i att en led skadades i axeln. Ännu mer brutalitet; polisen, ledd av Tao Zhongge och Yang Naixin, torterade hans genitalier med högspänningsbatonger. Den 7 augusti 2007 berättade Guo för sin advokat om den här onda brutaliteten och de kontinuerliga slagen mot hans genitalier som har skadat hans hälsa och resulterat i en obotlig skada på hans kropp.

”Allt detta är som nattmaror som vi inte kan komma ifrån. Under de senaste två eller tre åren så har den tvärdjupa, grymma verkligheten omkring oss blivit huvudtemat i våra liv. Hur kan världen vara så absurd och vad på jorden driver folk till det? Om vi inte personligen hade fått gå igenom lidandet och smärtan så skulle vi inte kunna tro att sådana obegripliga saker händer omkring oss.”

”President Hu Jintao, det som jag har sett är detta: Ditt ansikte ser ut att vara lugnt och leende, som det visas upp med rubrikerna i de stora tidningarna, ert statsmannasätt passar bra in i inrikes och internationella nyheter och dessutom är ni ofta förenad med ljusa händelser och varma scener. Men här, just nu, måste jag berätta en historia för dig, en berättelse som man inte kan stå ut med att lyssna till, som om det hände i någon annan värld.”

”Vad är det egentligen som pågår? Varför händer alla dessa saker? Existerar verkligen det harmoniska samhället som människor drömmer om och längtar efter? Hur långt borta är det idealet från min eget liv? Hur långt borta är vi från verkliga mänskliga rättigheter? Under vanäran och kränkningen av all humanitet tvingade polisen den 12 februari 2007 fram en bekännelse från Guo efter att ha använt elbatonger för att ge stötar mot hans genitalier, men de var ändå inte helt nöjda. På natten till den 19 mars släpade officerare honom till en hemlig plats för det slutliga förhöret och slog honom hela tiden. De torterade honom på samma sätt som de skulle behandla en dödsdömd fånge – med ansiktet täckt och händerna bundna. De slog honom vildsint och avslutade misshandeln med att föra ner en elbatong i hans byxor och slå hans genitalier kontinuerligt i fem till sex minuter.”

Jag kan inte se dina ansiktsuttryck när du läser dessa berättelser som talar om hur Hus regim behandlar samvetsfångar. Inte många människor i Kina skulle bli överraskade att höra berättas om dessa saker. Olyckligtvis beror det på att vår regering utsatt allt för många för dessa barbariska beteenden alltför länge. Bland både manliga och kvinnliga Falun Gong-utövare som jag har varit i kontakt med, blev majoriteten av dem torterade och förnedrade genom övervåld eller slag på deras genitalier med elbatonger.

Sedan början på det här året pågår ett storskaligt bortförande av personer som vädjar i Peking, Shanghai och andra städer. Att det blodiga våldet sker mitt på ljusa dagen är chockerande.

IV. Ondskefullt uppträdande genom stöld av privat egendom.

Den kinesiska kommunistregimens författning betraktar också skyddet av privat egendom som en konstitutionell princip. I mer än ett halvt århundrade har regimen utfört enorma och obeskrivbara brott mot dem som har egendomar. Som Jean Jacques Rousseau konstaterade; när människor känner behovet att förena sig till ett medborgarsamhälle ”finner man inget annat motiv än att trygga egendomen, livet och friheten för varje medlem genom att skydda alla”.

USA är gynnat av lyckan i och med att lagstiftningen blev till efter inbördeskriget. Katastrofen i Kinas situation härrör sig från en militant och diktatorisk regim som kom fram under vårt inbördeskrig. Den styrande makten, vars onda handlingar nästan har blivit dess andra natur, har fortsatt att använda sin makt till att stjäla folks egendom.

Låt oss titta på några exempel som visar hur den kinesiska regeringen har fortsatt att skymfa folkets rättigheter genom att konfiskera deras egendomar. Den 18 januari 1956, stipulerade sekreteraren i KKP:s centralkommitté en policy som är känd som ”Förvaltning och skötsel av egendomar” som krävde att ägare med privat egendom överlämnar sina landrättigheter till regeringen. Regeringen skulle sedan ta kontrollen över skötsel och förvaltning av dessa egendomar. Den förre ägaren skulle få en symbolisk hyresavgift till en chockerande låg nivå. Den här kampanjen påverkade 700 hushåll, där regeringen tog över omkring 130 miljoner kvadratmeter av privat egendom.

Bara i Peking beordrades 6000 hushåll att överlämna sina egendomar, som beräknades till 199 147,5 hem. Senare avslöjades det att det här speciella plundrandet var ännu en massiv stöld av privat egendom efter regeringens landreform och socialreformsprogrammen. Den här omgångens tjuveri var emellertid annorlunda än de två föregående i två avseenden. För det första så fanns redan konstitutionen. För det andra hade regeringen före konfiskationen utfärdat ett certifikat över ägarens egendom för alla dessa egendomar. Därför avslöjade den här regeringen en annan sida av sig själva – som en slingrande och skurkaktig regim. Till denna dag ockuperar fortfarande regeringen de stulna egendomarna och vägrar att lämna tillbaka dem till de rättmätiga ägarna. De flesta av ägarna till egendomarna har lidit oerhört under regeringens policy för ”Förvaltning och skötsel av egendomar”. Ning Jingluns familj ägde en gång 18,5 hus i Peking som överlämnades till regeringen 1958. När en tjänsteman gjorde ett misstag vid beräkningen av hyran och Jinglun, som var 17 år vid det tillfället, uttryckte sin åsikt blev han stämplad för att ha ”politiska problem”. Jinglun dömdes till fyra månaders fängelse i arbetsläger för sin kommentar och hans mamma kvarhölls i häktet i fem dagar.

Under kulturrevolutionen blev hans far och äldre bror slagna till döds. På grund av uppkomna frågor om regeringens ”förvaltning och skötsel” konfiskerades deras egendom. Jinglun stämplades senare som kontrarevolutionär och drevs ut från Peking tillsammans med sin mamma. Egendomen har aldrig återlämnats till familjen.

Fortsättning följer…