Galna pengar kan man vara utan


  • Titel: Mad Money
  • Produktionsår: 2008
  • Produktionsland: USA
  • Regi: Callie Khouri
  • Medverkande: Diane Keaton, Katie Holmes, Queen Latifah, Ted Danson m fl.
  • Kom ut: 081203

 

Eftersom jag föddes efter att Diane Keatons bästa dagar i Hollywood var över, har jag mest sett henne i komedier som spelar på det faktum att hon är gammal. Dessa filmer har oftast handlat om att hon är en stark, men virrig, kvinna. Tröttsam är bara förnamnet på vad jag tycker hon är i alla dessa filmer. Denna film är inget undantag.

Första gången jag på allvar stiftade bekantskap med henne var i ”Före detta fruars klubb” (”The First Wives Club”, Hugh Wilson, 1996). Den filmen fokuserade på tre äldre kvinnor, däribland Keaton, vars män lämnat dem för yngre kvinnor. I grunden handlar filmen om hur de tar hämnd på sina manschauvinistiska före detta män. Filmen har alltså vänt på fördomarna; istället för att ha fördomar om kvinnor, vilket är vanligare, har filmen fördomar om män.

”Mad Money” handlar om tre kvinnor som jobbar på en sedelförstörarinstitution. Deras jobb är ganska otacksamt då de har ett slitsamt arbete med en kass lön. Då kommer de på idén att ta pengar innan de förstörs. En bra idé, eftersom ingen kommer att sakna dem. Man kan alltså säga att filmen försöker vara en blandning mellan en heistfilm (film som handlar om en ”stöt”, det vill säga ett rån eller en stöld) och en tjejkomedi, i brist på bättre benämning. Tjejkomedier kan vara riktigt bra, till exempel ”Rocksystrar” (”The Banger Sisters”, Bob Dolman, 2002), som också har två äldre kvinnor i huvudrollerna (Goldie Hawn och Susan Sarandon). ”Mad Money”, tycker jag dock, misslyckas med att vara både en heistfilm och tjejkomedi.

Heistfilmer ska vara spännande, vilket denna film inte är. Visst är det en smart plan den käcka Bridget (Keaton) kommer på. Men det ska ju vara spännande också! Tjejkomedidelen faller för att manuset är helt värdelöst. Det finns ett par tafatta försök att klämma in ett par skämt, till exempel när Bridget och Don (Danson) blir upphetsade i bilen utanför en bank. Men precis som alla andra skämt i filmen faller skämtet sönder på grund av klantig regi.

Resten av filmen är, vad jag skulle vilja kalla, en rad bevis. Katie Holmes bevisar att hon, i första hand, är Tom Cruises fru och, i andra hand, att hon är bra som Joey Potter i Dawson’s Creek (Kevin Williamson, 1998-2003), men inte efter det. Danson bevisar att han är en föredetting som inte passar i vitt hår. Latifah bevisar, återigen, att hon har noll talang som skådespelerska. Jag föreslår en alternativ sysselsättning till att se den här filmen. Att se gräs växa är nämligen mer underhållande än den här filmen.