Fuglesang och Curbeam hyllade
USA, Houston: Ingenjörerna i beredskap och som stöd till US rymdskyttel Discoverys fjärde rymdpromenad den 18 december 2006 på Mission Control Center i Houston Texas. (Foto:AFP/Nasa)


Spontana applåder utbröt i Nasas markkontroll i Houston i natt. Christer Fuglesang och Robert "Beamer" Curbeam hade gjort det igen. -Ett fantastiskt jobb, hyllade kollegorna när solpanelerna äntligen fixats.

Spontana applåder utbröt i Nasas markkontroll i Houston i natt. Christer Fuglesang och Robert ”Beamer” Curbeam hade gjort det igen.

– Ett fantastiskt jobb, hyllade kollegorna sedan de trilskande solpanelerna äntligen fixats.

Nasa hade hoppats på att arbetet skulle klaras av på 4,5 timmar. Men så lätt var det inte. Det extrainsatta uppdraget förklarades officiellt avslutat först klockan 2.38 svensk tid efter sex timmar och 38 minuters rymdpromenad.

Problemet var en vajer som kärvade i paneldelarnas ringar. Den skulle vara spänd, men löpte inte fritt och slackade.

För att puffa till vajrar och ringar använde ”Beamer” de mest lämpliga verktygen som fanns till hands på den internationella rymdstationen (ISS).

Den massiva tejpningen av verktygen såg något amatörmässig ut, men var till för att isolera verktygen för att skydda mot elektriska stötar från panelerna.

På Nasas tv-bilder sågs vajern hänga lös. Markkontrollen bad den fritt flytande Fuglesang titta in i behållaren med hopdragningsmekanismen för att kolla vajerrullen. Svensken fick bekräftat att delen inte var farlig att röra.

– Akta hjälmen, Christer! varnade ”Beamer”, fastspänd i fötterna på robotarmen som astronaut Joan Higginbotham styrde inifrån ISS.

Under timmar bökade astronauterna med panelerna. Fuglesang skakade om konstruktionen, ”Beamer” nyttjade verktygen. Sakta men säkert började paneldelarna vecklas in rätt.

Runt midnatt, efter fyra timmars slit, var belöningen inte långt borta. När det sista momentet lyckades, och ”Beamer” gav grönt ljus, började personalen i markkontrollen att applådera. Lättnaden vid 1-tiden var inte att ta miste på.

Astronauterna blev under hela rymdpromenaden överösta med beröm från marken.

– Ett fantastiskt arbete, sammanfattade flygledaren.

Med det ena solpanelparet på fackverksdelen P6 fullt hopdraget och säkrat, är alla huvuduppgifter för den här expeditionen lösta.

Det andra solpanelparet på P6 ska vikas ihop på nästa expedition i mars. I höst flyttas P6 från sin tillfälliga position till längst ut på ISS:s babordssida. Den manövern förutsätter helt hopdragna solpaneler.

Skulle solpanelerna konstra även i mars, står Nasa nu stadigare med erfarenheterna från Fuglesangs och Curbeams insats. Stundtals trängde ren eufori igenom kommunikationen mellan rymden och marken.

Precis som vid de andra rymdpromenaderna ville Houston höra lite svenska och Fuglesang var inte nödbedd.

– Lite långsammare, tack, bad Houston.

– D e t  v a r  e n  u t m ä r k t  d a g. A l l a  h a r  g j o r t  e t t
f a n t a s t i s k t  b r a  j o b b. M y c k e t l  y c k a t, upprepade stockholmaren långsamt och tydligt.

– Jag förstår, kom svaret på svenska med bred amerikansk accent.

”Beamer” är ett kapitel för sig. Det 44-åriga amerikanska kraftpaketet gjorde nu sin sjunde rymdpromenad. Han är den ende som mäktat med fyra under en expedition. De varade i 25 timmar och 45 minuter.

Därmed ståtar ”Beamer” med 45 timmar och 34 minuter i rymdpromenadtid. Det för honom upp till femte plats på listan över dem som varit längst ute i rymden.

I topp ligger den ryske kosmonauten Anatolij Solovjov med 72 timmar och 28 minuter efter 14 rymdpromenader.

Under sina tre rymdpromenader fick Fuglesang ihop 18 timmar och 14 minuter.