Fria människor är Taiwans starkaste försvar
En soldat inom Taiwans elitförband på torget utanför Taipeis presidentpalats, den 10 oktober 2007. Det var landets första militärparad på 16 år. (Foto: Patrick Lin/AFP/Getty Images)


USA:s president Barack Obama godkände nyligen vapenförsäljning till Taiwan. Som väntat väckte nyheten ilskna reaktioner hos det kinesiska kommunistpartiets medier och protester från det kinesiska utrikesministeriet.

I många medier vädrades en fruktan för ett krig i Formosasundet och Sydkinesiska sjön. Det finns två orsaker till spänningarna. För det första: en snabb och icke-transparent ökning av Kinas militära slagkraft. För det andra: det ständiga pratet om krig bland kommunistpartiets militärer, som säger att de kan ta över Taiwan på tre dagar.

Det råder i såväl Taiwan som utomlands en uppfattning att det kinesiska kommunistpartiet inte vågar attackera landet. Det har moderna vapen och stöd från USA och Japan, och en attack skulle vara det samma som självmord för partiet, menar man.

Denna tanke är alltför optimistisk. I praktiken är det föga sannolikt att något av länderna gör ett ingripande. Inget av dem vill bli indraget i ett kärnvapenkrig med kommunistkina. De multinationella företagen vill heller inte riskera sina tillgångar i Kina.

Om ett krig verkligen bröt ut skulle USA och Japan tveka inför ett ingripande och därmed missa möjligheten att försvara Taiwan. Därför har Kinas militärer satt tidsramen tre dagar. När Taiwan väl blivit ockuperat är de internationella vännernas chanser att befria landet i princip obefintliga.

En del tror att kommunistpartiet har fullt upp med inrikesproblemen och inte har kraften att attackera Taiwan. Det ligger något i det. Men vi ska inte blunda för det faktum att partitopparna ofta har använt krig för att stärka sin makt. Det är troligt att ett krig kan utnyttjas för att stoppa civila oroligheter i Kina.

Mao Zedong gav sig in i Koreakriget när han tagit makten. Efter den Stora svälten (1958-1961) slogs han med Indien. När han hade problem under Kulturrevolutionen drabbade han samman med Sovjetunionen. Deng Xiaoping krigade med Vietnam sedan han kommit till makten.

Partiet gav sig in i dessa krig endast på grund av inrikes angelägenheter, aldrig för att försvara territorium.

Om partiet nu hävdar att det kan besegra Taiwan på tre dagar, varför har det inte gått ut i krig? Det har trots allt höjts ilskna unga röster för det under en lång tid. Jag tror att det största hindret är något annat än Taiwans vapenkraft och utländska allierade, nämligen den demokratiskt sinnade befolkningen.

Det taiwanesiska folket har inte blivit hjärntvättat av det kinesiska kommunistpartiet och har inte vant sig vid att bli förtryckt utan att protestera. Undersökningar visar att en majoritet av taiwaneserna inte vill förenas med kommunistkina och kan inte heller acceptera partiets diktatoriska styre. Detta är kommunistpartiets största hinder.

Även om Taiwans president Ma Ying-jeou står väldigt nära kommunistpartiet kan han inte få det taiwaniesiska folket att godta dess auktoritära regim.

Kanske har någon inom partiet slagits av idén att utnyttja Ma Ying-jeous ställning och relationer i Taiwan för att kunna kuva landet. Men det skulle inte fungera.

Människor stödjer president Ma på grund av att han tillsatts i ett demokratiskt system. Inte många skulle stödja honom blint, oavsett vad han hittar på. Om folket började känna att kommunistpartiets förtryck spridits även till Taiwan skulle en stor majoritet troligen ändra uppfattning om presidenten och anse att han svikit dom. Då skulle Ma vara värdelös för kommunisterna.

Jag hoppas partiets tankesmedjor inser detta. Om inte, så skulle ett maktövertagande på Taiwan innebära en katastrof för såväl Taiwan som de styrande i Kina.

Wei Jingsheng är en ledande kinesisk dissident. Han dömdes till 18 års fängelse av kommunistregimen för sin demokratiska kamp i Kina. Mest känd är han för essän ”Den femte moderniseringen”, som kräver demokrati och först publicerades som väggtidning 1978 i Peking. Bland de många människorättsutmärkelser han mottagit kan nämnas Sacharovpriset för tankefrihet 1996. Wei Jingsheng lever i exil i USA.

Detta är en förkortad svensk version av en artikel som först publicerades på kinesiska av Radio Free Asia.

Läs den kinesiska originalartikeln

Översatt från engelska