Frankrike försöker glömma en tunisisk "god vän"
Frankrikes president Nicolas Sarkozy (t.v) välkomnar Tunisiens president Zine ek abudube Ben Ali på Grand Palais i Paris den 13 juli 2008. Frankrikes president Nicolas Sarkozy och 42 ledare grundade den 18 januari en union mellan Europa och dess grannar i Medelhavsområdet men spänningarna mellan länderna i Mellanöstern kan undergräva den stora planen. (Foto: Dominique Faget/Getty Images)


När den avsatte presidenten Zine El Abidine Ben Ali i Tunisien flydde landet den 14 januari flög presidentens plan först mot Frankrike innan det ändrade kurs söderut och till slut landade i Saudiarabien. Samma dag flög flera privata flygplan till och från Frankrike, som enligt påståenden skulle garantera att Ben Alis familjemedlemmar skulle kunna fly tillsammans med den ihopsamlade personliga rikedomen.

De franska myndigheternas vägran att låta Ben Ali landa [i Frankrike] kommer som en illustration av Frankrikes nya attityd mot presidenten som man tidigare stöttat fullt ut under flera år.

Bara tre dagar innan Ben Ali störtades föreslog den franska utrikesministern, Michele Alliot-Marie, att man skickar fransk polis för att lugna ner protesterna i Tunisien. Hennes förslag blev utbuat av en enad front hos fransk media och oppositionsledarna.

Under de senaste dagarna har ändringen av den officiella ståndpunkten om Tunisien fått de franska medierna att skifta användning av semantik. ”Protester” har blivit ”Jasminrevolution” och ”president Ben Ali” har blivit ”diktatorn”. Dessutom har många som tigit i flera år om kränkningar av mänskliga rättigheter i landet nu börjat tala öppet genom att beskriva Tunisien som ett helvete på jorden som styrts av en blodtörstig maffia.

Från de offentliga kommunikationerna att bedöma verkar den franska regeringen försöka hitta sig en väg genom oväntade omständigheter. Frankrikes president Nicolas Sarkozy uppgav först kallsinnigt att Frankrike ”noterade den konstitutionella övergången”, men sedan på lördagen, efter en natts funderingar över sakernas tillstånd, släppte presidenten ett uttalande som illustrerar hur obekväm den franska regeringen känner sig. Med ganska ovanlig formulering började uttalandet med att säga att ”den franska politiken baseras på två principer: för det första att inte blanda sig in i en suverän stats inre angelägenheter, för det andra att stödja demokrati och frihet.”

För det första är det som att nästintill ge Frankrike en ursäkt för att inte ha fördömt våldet som krävde dussintals liv i Tunisien under den senaste månaden, medan det för det andra tycks syfta till att skapa goda relationer med den nya tunisiska regeringen. Detta erbjudande om vänskap bekräftas i nästa mening i meddelandet: ”I flera veckor har det tunisiska folket uttryckt hopp för demokratin. Frankrike, förenat till Tunisien med så många vänskapsband, kommer med bestämdhet att ge dem sitt stöd”, sägs det i uttalandet.

Den franska regeringen måste förr eller senare förklara vad som ser ut som en helomvändning i kommunikation – uttrycket om vänskap till den nya tunisiska regeringen ser inte mycket annorlunda ut än det som Frankrike tidigare uttryckt för Ben Ali.

Dessutom har ingen glömt uttalandet av den förre franske presidenten Jacques Chirac vid besök i Tunisien 2003.

– Den första mänskliga rättigheten är att ha mat, sjukvård, utbildning och bostäder. Utifrån denna synpunkt måste vi erkänna att Tunisien har kommit långt jämfört med många andra länder, sade Chirac. 

President Sarkozy använde sig av samma synpunkt när han talade till Ben Ali för första gången 2007. 

– Det finns en mycket stark vänskap mellan Frankrike och Tunisien, grundad på respekt och ömsesidigt förtroende, och detta måste bevaras och utvecklas, sade Frankrikes president.

Sarkozy gick 2008 ett steg längre under sin första officiella resa till Tunisien. 

– Nuförtiden blir frihetsutrymmet bredare. Det är uppmuntrande signaler jag gärna vill hedra. De signalerna, dessa reformer sker på en smal och svår väg, vägen att respektera individer, sade han.

– Inget land kan påstå att man har klarat det helt. … Jag förstår inte hur jag som kommer som en vän till det här landet, skulle våga att komma med en tillrättavisning. Jag har fullt förtroende för att du president [Ben Ali] kommer att göra utrymmet för frihet bredare, sade Sarkozy. 

Helomvändningen från dessa uttalanden till ”blodtörstig maffia”, som för närvarande ekar i nyheterna, är signifikant. Den18 januari ombads Alliot-Marie att förklara förslaget om polisstöd till Tunisien vid en utfrågning i utrikesdepartementets kommission i den franska nationalförsamlingen.

Franska finansministern och regeringens talesperson, Francois Baroin, uppgav att Ben Alis familj borde lämna Frankrike. Frankrike meddelade också att man skulle blockera varje förflyttning av Ben Alis familjs finansiella tillgångar, vilket indirekt bekräftar att sådana tillgångar finns i Frankrike.


Översatt från engelska:
http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/49593/