För några veckor sedan verkade gruppen som leds av Kinas förre kommunistledare Jiang Zemin stärka sina positioner i maktkampen. Jiangs grupp är ökänt våldsam och korrumperad. Flera av medlemmarna medverkade aktivt i massakern på Himmelska fridens torg i Peking 1989 och i förföljelsen mot den andliga metoden Falun Gong 1999. På grund av detta kallas de ”blodiga händer-fraktionen”.
Fraktionen lyckades stoppa brottsanklagelserna mot Bo Xilai ända fram till oktober månads slut. Den utnyttjade dessutom ett skandalomsusat dödsfall i Ling Jihuas familj, en av Hu Jintaos närmaste män, för att hindra Ling att inta en mer framträdande position.
Bo Xilai tvingades lämna positionen som partichef i jättestaden Chongqing sedan han förråtts av sin högra hand, den förre polischefen och vice borgmästaren Wang Lijun. Bo Xilais maoinspierade politiska kampanj utmanade under flera år partiets ledarskap och Jiangfraktionen anser att han vore en bättre lämpad efterträdare på posten som partiets generalsekreterare, på grund av sin aktiva inblandning i förföljelsen av Falun Gong.
Samtidigt lyckades chefen för inrikes säkerhet, Zhou Yongkang, som påstås ha konspirerat med Bo Xilai för att genomföra en kupp mot den tilltänkte nya partichefen Xi Jinping, behålla sitt jobb och sitta kvar som en av de nio medlemmarna i politbyråns ständiga utskott ändra fram till pensioneringen i november. Zhou Yongkang har agerat som chef för ”blodiga händer-fraktionen” och har kontrollerat förföljelsen av Falun Gong.
När Kina och Japan bråkade om Senkakuöarna manipulerade Jiangs grupp den kinesiska nationalismen för att organisera landsomfattande anti-japanska demonstrationer. Under protesterna bäddade de in propagandabudskap som krävde en återgång till ett mera maoistiskt samhälle och gav uttryck för en hänförd beundran av Bo Xilai. I vissa städer blev demonstrationerna våldsamma och de har skapat såväl internationell kris som inhemskt kaos i frågan om partiets maktskifte.
I Kina frågar man sig varför Jiangs grupp utsätter sig för de risker det innebär att orsaka dessa störningar.
Svaret är sannolikt att Jiang och hans män vet att de kommer att ställas till svars för sina brott om de mister makten. Deras gäng har saknat också den mest grundläggande humanitet. Deras värsta brott är att göra ekonomisk vinning på organskörden från Falun Gong-utövare.
I boken Blodig Skörd av kanadensarna David Kilgore, tidigare utrikesminister för Asien och Stilla havsfrågor, och David Matas, människorättsadvokat, anges antalet organtransplantationer i Kina mellan åren 2000 och 2205 uppgå till 41 500. Den största källan till organ var mest troligt fängslade Falun Gong-utövare. Matas uppskattar att av de 10 000 organtransplantationer som varje år därefter har utförts i Kina, har troligen 8 000 gjorts med organ från Falun Gong-utövare.
Jiang Zemins korståg mot Falun Gong var i själva verket en ny kulturrevolution. Han byggde beslutet om den på leninismens och maoismens dogmatiska idéer. Enligt Maos revolutionära teorier är det helt logiskt att använda våld mot Falun Gong. Men idén att göra stora ekonomiska vinster på dödandet var Jiangs egen anpassning till den nya tiden.
Partiet har varit tvunget att hålla Maos revolutionära idéer levande för att kunna rättfärdiga förföljelsen.
Vad innebär då detta för den kommande ledaren Xi Jinping?
Han måste upprätthålla de politiska system som plågade honom och hans familj under kulturrevolutionen. Han tvingas ärva brotten mot mänskligheten begångna av det politiska systemet, inräknat organstölderna från Falun Gong-utövare. Och trots detta kommer han att utsättas för de ”blodiga händernas” brutala maktkamp. Den hade ju planerat att ersätta honom med Bo Xilai.
Xi Jinping och hans rådgivare insåg att hans öde, liksom hela Kinas öde, inte kunde ligga i händerna på Hu och Jiang. Han måste själv mer proaktivt besluta om Kinas framtid. Om han inte tog ställning riskerade han att bli överkörd.
Intern information från Peking antyder att Xi Jinping försökte undvika partiledarposten. Det visar på de inre striderna och kunde ha riskerat partiets stabilitet. Efter att ha framställt sin begäran försvann han från offentligheten i två veckor.
Under de veckorna träffade han Hu Deping, son till den tidigare partichefen Hu Yaobang, som rensades bort av Deng Xiaoping när han krävde politiska reformer. Xi sade till Hu att han ville se mer politiska förändringar i Kina och att han föraktade Maoerans politik. Partiets äldre ledare ingrep då och övertalade honom att stanna, med löftet att han skulle få makt att besluta om partiets framtid.
När Xi med förnyade krafter återvände, meddelade partiet att Bo Xilai skulle kastas ut ur partiet och åtalas för brott. Folkkongressen hade ett specifikt möte för att får bort Bo ur kongressen. Bo har nu formellt åtalats och hålls fängslad i väntan på rättegång.
Dessutom har höga militära officerare som stödde Bo och hoppades bli befordrade till den centrala militärkommittén nekats detta.
En annan anmärkningsvärd sak är att partikongressens officiella pressmeddelande inte säger något om att marxistiska, leninistiska och maoistiska tankar ingår i partiets vägledande principer. Veckorna före den 18:e partikongressen har åtskilliga artiklar och ledare i partiets tidningar förespråkat politiska reformer och varnat för att om Kina inte förändras politiskt kommer kommunistpartiet snart att förlora kontrollen över landet.
Ingen vet hur långt Xi Jinping kan föra sina politiska reformer eller hur mycket tid han har kvar innan det kinesiska folket helt enkelt fått nog av partiet. Det blir reform under galgen.
Om det är möjligt att genomföra reformer som innebär att det kinesiska kommunistpartiet avsäger sig kommunismen återstår att se. Den viktigaste frågan för Xis politiska reformer blir att avsluta förföljelsen av Falun Gong och organstölderna.
Michael Young är kinesisk-amerikansk författare bosatt i Washington DC
Översatt från engelska.
