Franska astrofysiker har kommit fram till att en stenig planet 20 ljusår från jorden är den första planet utanför vårt solsystem – en extrasolär planet – som befinner sig i en beboelig zon.
Gliese 581d är en av flera extrasolära planeter i ett system som kretsar kring en röd stjärna, Gliese 581. Den har fått åtskillig uppmärksamhet sedan den upptäcktes 2007. I september i fjol kallades 581g kontroversiellt en ”Guldlocksplanet”, där det är möjligt att upprätthålla liv. Sedan dess har tvivel hysts beträffande dess existens.
Nu har forskare från Institute Pierre Simon Laplace i Paris använt nya datormodeller som kan simulera klimatet och ytan på extrasolära planeter i 3D, och bedömt att Gliese 581d, som tidigare ansågs vara för kall för att innehålla liv, kan vara varm och blöt nog för att jordliknande liv skulle kunna existera där.
Gliese 581d är ungefär dubbelt så stor som jorden och har åtminstone sju gånger större massa än vår planet. Planeten har permanenta dag- och nattsidor och mindre än en tredjedel av den stjärnenergi som faller på jorden. Den tycks inte vara beboelig eftersom en atmosfär tjock nog för att värmas upp förmodligen skulle frysa ut nattsidan.
Teamets klimatsimuleringar visar dock att Gliese 581d har ”en stabil atmosfär och flytande vatten på ytan för en stor mängd möjliga situationer, vilket gör den till den första bekräftade superjorden (extrasolär planet med 2-10 gånger jordens massa) i den beboeliga zonen”, som det sägs i studiens sammanfattningen, vilken publicerades i The Astrophysical Journal Letters.
Om Gliese 581d modelleras så att den får en tät atmosfär av koldioxid, vilket är ett troligt scenario, är dess klimat ”inte bara stabilt mot kollaps, utan tillräckligt varmt för att ha hav, moln och nederbörd”, enligt ett pressmeddelande från National Center for Scientific Research (CNRS) i Frankrike.
Eftersom stjärnljuset från Gliese 581 är rött, kan ljus färdas mycket längre in i planetens koldioxidatmosfär och skapa värme med växthuseffekten. I vårt solsystem skulle detta inte vara möjligt på grund av Rayleigh-spridningen, varmed en tät atmosfär reflekterar tillbaka den blåa komponenten i solljuset ut i rymden, vilket får jordens himmel att bli blå.
Modellen visar också att atmosfären effektivt omfördelar värmen från dagsljuset runt planeten genom atmosfären, vilket hindrar en atmosfärisk kollaps vid polerna och på nattsidan.
Institutets pressmeddelande konstaterar att framtidens teleskop direkt kommer att kunna detektera den extrasolära planetens atmosfär eftersom den är relativt nära jorden. Teamet har planerat flera enkla tester som gör det möjligt för framtida observatörer att samla in annan information, som huruvida Gliese 581d bibehållit någon atmosfärisk väte, likt Uranus och Neptunus.
Förutom att planeten badar i rött ljus, innebär planetens stora massa att dess gravitation på ytan bör vara ungefär två gånger så stor som jordens, vilket tyder på att livsuppehållande planeter kanske inte alls behöver vara speciellt lika jorden, enligt pressmeddelandet.
Översatt från engelska
