Marcus Samuelsson har följt tre klasser vid tre skolor med tillsammans 49 lärare för att se hur lärare hanterar störande elever.

– Jag såg en ganska lugn miljö med lärare som hanterade undervisningssituationen bra. De lade mycket krut i början av terminen på att förklara för de nya sjuorna vilka regler som gällde. De hade också gott om strategier för att snabbt korrigera störande beteenden.

Vad som kan betraktas som störande avgörs av läraren och det kan vara ganska oförargliga saker. Eleven kan ha svårt att sitta still, svårt att hantera sin kropp eller vänta på sin tur för att tala. Det är viktigare att det är tyst i klassrummet än att exempelvis en elev pratar med en annan för att hämta in och fördjupa sin kunskap, menar Marcus Samuelsson.

Han upplever lärarna som skickliga på att anpassa de strategier de har för att korrigera det de betraktar som störande. Beroende på situationen kan en blick, en gest, ironi, tillsägelse eller talande tystnad räcka. Den starkaste åtgärden var att peka ut eleven i klassen vilket sätter stort socialt tryck på eleven.

– Det är en balansgång. Om sådana åtgärder upprepas många gånger kan det leda till att eleven både stigmatiseras och marginaliseras.

Det som inte är bra är att elevernas misslyckanden uppmärksammas och att mindre fokus läggs på det de lyckas med. Det här förstärks ju längre upp i skolan eleverna kommer, säger Markus Samuelsson som själv är slöjdlärare.

Han upplever att lärarna inte vill isolera en elev och inte vid något tillfälle såg han en elev utvisas från klassrummet, något som är vanligt i till exempel Australien och England.

– Jag upplevde lärarna som omsorgsfulla. De tar ansvar för elevernas sociala utveckling. Även de stökiga eleverna inkluderas, säger Markus Samuelsson i ett pressmeddelande.

Marcus Samuelsson disputerade nyligen i Linköping och hans avhandling heter: Störande elever, korrigerande lärare.