Föroreningar når avlägsen vildmark
Analyser av sjösediment visar att kväve från mänskliga aktiviteter har förorenat sjöar på norra halvklotet de senaste 115 åren, enligt ny forskning. De främsta källorna till den ökande mängden kväve i atmosfären är förbränning av fossila bränslen och användning av gödningsmedel. (Foto: AFP/Martin Bureau)


Tydliga spår av föroreningar orsakade av människan kan ses ända bort i avlägsna sjöar på norra halvklotet, visar ny forskning.

Under de senaste 60 åren har människans exploatering av jorden ökat och industrialiseringen har gått i ett rasande tempo.

I en omfattande internationell studie har forskare sett att effekterna av föroreningar inte bara påverkar de industrialiserade och tättbefolkade områdena, de påverkar hela vår jord.

Studien bygger på undersökningar av sjösediment från 36 sjöar belägna hundratals mils från närmaste stad i USA, Kanada, Grönland och Svalbard. Resultaten har publicerats i tidskriften Science.

Genom att analysera hur den kemiska sammansättningen av sedimenten förändrats genom århundradena såg forskarna att i 25 av de undersökta sjöarna hur biologiskt aktivt kväve från mänskliga källor uppstått i slutet av 1800-talet för att sedan öka markant sedan 1950-talet då produktionen av konstgödsel kommersialiserades.

Kvävet kan påverka avlägsna naturområden då det kan transporteras tusentals kilometer med hjälp av luftströmmar och nederbörden gör att den når marken.

”Jag har undersökt sjöar på Svalbard och där syns effekterna av det ökade kvävenedfallet tydligt i algfloran”, säger Sofia Holmgren, forskare i kvartärgeologi vid Lunds universitet, och den enda svensk som deltog i studien, i ett pressmeddelande.

Hon berättar om de små mikroskopiska kiselalgernas förändring i Svalbard sedan början av 1900. Både artsammansättning och produktion av algerna har ändrats dramatiskt för att ha blivit allt mer påtagliga de senaste decennierna.

Kväve är växtnäringsämne men överanvändning i jordbruk kan leda till förorenade vattendrag, smog och surt regn i städer.

Ännu vet inte experterna hur det ökade kvävenedfallet påverkar ekosystemen.

”Effekterna på avlägsna skogar, mark och sjöar är till stor del okända. Allt fler bevis pekar dock på att den biologiska sammansättningen av mikroskopiska samhällen i arktiska sjöar förändrats till följd av biologiskt aktivt kväve från mänskliga källor”, förklarar Daniel Schindler, en av forskarna och professor vid  Aquatic & Fishery Sciences/Department of Biology vid universitetet i Washington i ett pressmeddelande från Alaska Native News.

Alexander Wolfe, professor i jord- och atmosfärvetenskap vid universitet i Alberta i Kanada, är också en av forskarna bakom den aktuella studien och han är oroad över det ökade kvävenedfallets påverkan på miljön.

”Den globala miljödebatten har dominerats av diskussioner om koldioxidutsläpp, både bland forskare, politiker eller allmänheten. Men relativt sett har den globala kvävecykeln blivit långt mer störd av människan än av koldioxiden”.