Förföljelsen innan förföljelsen
Falun Gong-utövare i Huancui-distriktet i Weihai gör övningar på ett torg framför stadshuset i Weihai i mitten av 90-talet. (Foto: Med tillstånd av minghui.net)


Den 25 april 1999 inträffade ”den allvarligaste politiska incidenten” sedan 1989 i Kina. Över 10 000 utövare av den andliga metoden Falun Gong hade samlats på Pekings gator och stod eller satt under tystnad från morgon till kväll för sin rätt att utöva sin tro utan att bli trakasserade.

Incidenten ses ofta som den utlösande faktorn för det som sedan hände: en landsomfattande, kulturrevolutionsliknande förföljelse med ständig propaganda, brutalt våld, arbetsläger och ”omskolningskampanjer” som pågår än idag.

Men om man undersöker de tre år som ledde upp till händelsen den 25 april kan man se att snarare än att vara en utlösande faktor var det utövarnas sista försök att avstyra vad kommunistpartiets hökar hade planerat sedan 1996.

Falun Gong är en kinesisk andlig metod som har fem meditativa övningar. Metoden lär ut att bete sig enligt de tre principerna sanning, medkänsla och tålamod. Från det att den introducerades i Kina 1992 tills den började förföljas 1999 hade mellan 70 och 100 miljoner börjat utöva metoden.

Kampanjen mot Falun Gong började 1996. Under de tre följande åren, fram tills det att det blev en officiell massrörelse, gjordes försök att sudda ut Falun Gongs påverkan i Kina genom att sprida negativ propaganda, infiltrera övningsgrupper, sätta politiskt laddade etiketter på rörelsen och lägga grunden för ytterligare förtryck.

Under den perioden försökte Falun Gong-utövare i och utanför partiet och statsapparaten att avstyra förföljelsen, men 1999 tog fördröjningstaktikerna slut, och kommunistpartiet tog sig för att ”utplåna” utövandet av Falun Gong.

I juli 1996 började myndigheterna att agera mot Falun Gong med en artikel som gick till våldsam attack mot rörelsens huvudsakliga bok, Zhuan Falun, som var en nationell bästsäljare vid det laget.

Artikeln dök upp i en av kommunistpartiets flaggskepp inom media, Guangming Daily, och skrevs av Pan Guoyan, dåvarande biträdande chef på generaladministrationen för press och publikationer, den myndighet som är ansvarig för propaganda och censur i bokpublicering.


Ye Hao var koordinator för Falun Gong i Kina innan förföljelsen och arbetade inom den statliga säkerhetsapparaten. Här mediterar han i New York 2009. (Foto: Med tillstånd av minghui.net)

Ye Hao var koordinator för Falun Gong i Kina innan förföljelsen och arbetade inom den statliga säkerhetsapparaten. Här mediterar han i New York 2009. (Foto: Med tillstånd av minghui.net)

Ye Hao ledde Falun Gongs forskningssällskap, som var Falun Gongs officiella ansikte i Kina, men var även chef inom Kinas säkerhetstjänst, den allmänna säkerhetsbyrån. Han är nu i 70-årsåldern och var på den tiden redan en ”gammal kamrat” som först närmade sig qigong från den dialektiska materialismens perspektiv och på sätt kände till den interna diskussionen inom partiet kring qigong och Falun Gong. Enligt honom var det den dåvarande viceministern på det centrala propagandadepartementet, Xu Guangchun, som organiserade tidningarnas attack mot Falun Gong.

Efter artikeln i Guangming Daily kom en propagandastorm i över 20 större tidningar och det centrala propagandadepartementet drog in tillståndet att publicera boken Zhuan Falun.

Förbudet mot boken var den första av många åtgärder som myndigheterna skulle komma att vidta under de kommande åren för att hindra Falun Gong från att växa och ta bort dess påverkan på det kinesiska samhället. Boken fortsattes dock att tryckas, till och med i statliga tryckpressar, eftersom människor inom systemet tyckte att Falun Gong var bra.

Enligt Ye gjordes ytterligare ett försök av Departementet för Enat Frontarbete då det kallade till ett stormöte 1996 för att specifikt tala om för de ”åtta små partierna”, det vill säga kommunistpartiets olika politiska frontorganisationer, att Falun Gong var en ”heretisk religion” och att det skulle komma att förbjudas. Detta ledde dock inte heller till en landsomfattande förföljelse.

Förtalet i pressen fortsatte dock.

Qing Yang, som var kontaktperson för Falun Gong i Kina på den tiden och som nu bor i USA, säger att  när man sätter igång en politisk rörelse ”är det första partiet gör är att skapa propaganda. Det andra är att man sätter ihop en utredning och fabricerar bevis.”


Över 10 000 Falun Gong-utövare samlas för att träna i grupp i Shengyang i maj 1998. (Foto: Med tillstånd av minghui.net)

Över 10 000 Falun Gong-utövare samlas för att träna i grupp i Shengyang i maj 1998. (Foto: Med tillstånd av minghui.net)

65-åriga Wang, som utövade metoden i Kina under den här perioden minns att hon fann det underligt när det dök upp en ung man för att lära sig övningarna och som sedan började ställa en massa frågor, till exempel ”Vad heter du? Var bor du? Vilken är din arbetsenhet?”.

– De som utövar Falun Gong brukar vanligtvis bara läsa boken och göra övningarna, de brukar inte ställa den där typen av detaljerade frågor, sade hon.

Ministeriet för allmän säkerhet hade beordrat två nationella undersökningar under 1997, i januari och juli, för att samla bevis på att Falun Gong ägnade sig åt ”illegala religiösa aktiviteter”. Infiltratörerna som utförde undersökningen rapporterade att ”inga problem ännu upptäckts”.

Det var lätt för polisen att infiltrera övningsgrupperna eftersom Falun Gong är öppet för alla.

Ett år senare, den 21 juli 1998, satte ministeriet igång ännu en undersökning, denna gång förklarade man i ett internt PM att Falun Gong var en ”heretisk religion” (xiejiao). Polisstationerna beordrades att samla in underrättelseinformation som bevisade att utövarna höll på med förbjudna saker.

Denna etikett tog man senare upp igen, och översatte den till engelska som ”ond kult”, vilket gjordes till ett huvudnummer i propagandan mot Falun Gong i fyra månader efter att förföljelsen officiellt började i juli 1999.

Vad Ye Hao sade i intervjun pekar åt samma håll som vad forskare i väst kommit fram till, nämligen att de återkommande undersökningarna från allmänna säkerhetsbyrån och den order som till slut gick ut att man helt enkelt skulle kalla Falun Gong för en heretisk religion, tydde på en intern maktkamp inom departementet mellan personer som var ideologiskt sett var för och emot.

Enligt Wang Bin, som var koordinator för Falun Gong i Haidiandistriktet i Peking, förvärrades saker och ting efter att termen ”heretisk religion” började cirkulera.

– De misshandlade och bötfällde folk och sökte igenom hus, berättar han, och tillade att de mer extrema incidenterna skedde i mer avlägsna delar av landet.

Han sätter också fingret på hur komplicerad situationen var. Folk inom partiapparaten försökte agera mot Falun Gong, medan utövare och andra som ville skydda metoden försökte avleda dem.

– Det fanns massor av högt uppsatta personer inom regeringen som utövade Falun Gong på den tiden. Det var många som inte tyckte att man borde övervaka Falun Gong, säger han i en telefonintervju, och räknar sen upp en lång lista med namn på personer i den kategorin.


En övningsplats i nordöstra Kina i mitten av 90-talet. (Foto: Med tillstånd av minghui.net)

En övningsplats i nordöstra Kina i mitten av 90-talet. (Foto: Med tillstånd av minghui.net)

Efter de två undersökningarna från allmänna säkerhetsbyrån drog även idrottskommissionen igång en egen undersökning. Det var en statlig institution med en historia av ganska vänskapliga relationer med Falun Gong.

Undersökningsteamet, som leddes av en professor som utövade Falun Gong, studerade effekterna av metoden på mer än 12 000 personer i Guangdongprovinsen. Enligt deras rapport hade 97,9 procent av de som svarade på undersökningen fått förbättrad hälsa, och att det fanns potential för stora besparingar inom vårdsystemet.

En annan undersökning leddes av Qiao Shi, före detta ordförande för nationella folkkongressen, som var en partikader med en lång karriär inom säkerhetstjänsten bakom sig. Han hade upprepade gånger försvarat Falun Gong, och undersökningen, som blev klar i slutet av 1998 och lämnades till centralkommitténs byrå för lagstiftningsärenden, slogs fast att ”Falun Gong ger otaliga goda effekter för landet och befolkningen och inte en tillstymmelse till skada.”

Xu Yin var professor vid civilingenjörsutbildningen på Tsinghua-universitetet och organisatör för hundratals Falun Gong-föreningar. Han organiserade uppmärksammade brevskrivningskampanjer tillsammans med hundratals framstående intellektuella som utövade metoden.

Spridningen och sammansättningen av utövare oroade kommunistpartiets myndigheter. Det var inte bara äldre och bönder som utövade utan även personer inom armén, polisen, underrättelsetjänsten och hela kommunistpartiet.

Över en femtedel av utövarna var högskoleutbildade, vilket är en betydligt högre andel än inom befolkningen som helhet i Kina.


En övningsplats vid Jietaitemplet i Peking, 1996. (Foto: Med tillstånd av minghui.net)

En övningsplats vid Jietaitemplet i Peking, 1996. (Foto: Med tillstånd av minghui.net)

Den nyligen gripne konstnären och dissidenten Ai Weiwei (som inte är Falun Gong-utövare) sade ”Om du inte agerar blir faran starkare”.

Falun Gong-utövare i Kina har sagt i intervjuer att deras val att stå på sig mot det ökande trycket var det enda som hindrade förföljelsen från att bryta ut tidigare än den gjorde.

Från juni 1996 till april 1999 agerade utövarna förebyggande genom att svara på negativa medierapporter och iscensätta fredliga demonstrationer mot artiklar som de ansåg vara smutskastning. Det här ansågs utmanande i Kina, där oberoende grupper inte förväntas stå upp för sina medborgerliga rättigheter eller offentligt försöka förändra bilden av dem till det bättre.

Utövare kom med sina personliga historier till media, om hur Falun Gong hjälpt dem och förändrat deras liv. Journalister och redaktörer var ofta förstående och mottagliga, enligt vad utövare berättat i intervjuer.

De har även sagt att det här var ett sätt att arbeta för att deras tro skulle ha en framtid i Kina.

Ye Hao förklarade
hur man tänkte kring dessa aktioner.

– När de behandlas orättvist säger de helt enkelt sin mening: ”Falun Dafa är bra. Jag har själv upplevt positiva effekter. Jag var svårt sjuk och Falun Dafa gav mig ett nytt liv”. Det var allt de sade, de talade bara utifrån sin egen erfarenhet.

De hoppades att den här sortens enkla vittnesmål skulle kunna övertyga kommunistpartiet att inte ”fatta ett felaktigt beslut”.

Enligt Ye Hao hade dock partiet redan bestämt sig.

– Om de vill förfölja dig så kommer de absolut att göra det. Vi kunde bara försöka förbättra situationen lite.

Xu Yin, professorn
på Tsinghua-universitetet, reflekterade över hur propagandakampanjen började och vad som kom sedan.

– De hade redan bestämt sig och siktat in sig på oss. Vi försökte vara försiktiga i hur vi bemötte partiet. Om vi inte gjort någonting hade det blivit värre.

Översatt från engelska