Förföljelse styr politiken i Kina
Falun Gong-utövare håller upp bilder på offren för förföljelsen under en parad i Washington den 18 juli 2011. (Foto: Epoch Times)


Ansvaret för brotten mot Falun Gong hänger över regimens ledare


Det Kinesiska kommunistpartiet utkämpar ett krig mot sig självt som det inte kan erkänna och inte vet hur det ska få slut på.

De senaste nyheterna från Peking är att partitungviktaren Zeng Qinghong har gripits, enligt en källa högt uppe inom kommunistpartiet.

Gripandet av någon som Zeng var tidigare otänkbart. Han känner till alltför många lik i garderoben och är alltför rik, mäktig och har alltför många bra kontakter.

Zeng var medlem i politbyråns stående kommitté när den var som mäktigast i Kina. Han var också chef över den kinesiska regimens underrättelsetjänst, skötte Hongkong och Macau för kommunistpartiet och var som en gudfaderliknande person i Kinas statliga, monopoliserade oljeindustri.

Zeng är dock bara den senaste i raden av före detta ledarfigurer inom regimen som rensas bort av partiledaren Xi Jingping. Den före detta inhemska säkerhetschefen, den före detta andremannen inom den kinesiska militären, tidigare chefer för oljeindustrin, och chefen för partiorganet som hanterar förföljelsen av Falun Gong har samtliga gripits.

Sedan Xi blev generalsekreterare i november 2013 har mer än 400 partitjänstemän rensats bort. En del tjänstemän har dött under förhören och andra har begått självmord när nätet har dragits åt kring dem.

Världspressen har till stor del hanterat den här institutionella åderlåtningen under rubriken ”antikorruption”.

Det är sant att korruptionen har varit den förevändning som använts för att åtala tjänstemännen, men korruptionen är inte orsaken till inbördeskriget inom kommunistpartiet. Fröet såddes den 20 juli 1999 när den dåvarande partiledaren Jiang Zemin startade en kampanj för att utplåna den andliga metoden Falun Gong.

Förföljelse

Enligt officiella källor inom den kinesiska regimen fanns det minst 70 miljoner Falun Gong-utövare 1999. Utövarna menar att det verkliga antalet var mer än 100 miljoner, det vill säga en av tolv kineser.

I ett brev som skickades till medlemmarna i politbyrån på kvällen den 25 april 1999 varnade Jiang om att Falun Gong fanns över hela landet och i alla samhällsklasser – partikadrer, personer inom militären och i säkerhetväsendet, liksom intellektuella, arbetare och bönder.

Han fruktade också den attraherande kraften i Falun Gong-läran. Jiang skrev: ”Vi måste hålla fast vid utbildningen av tjänstemän och av folket med en korrekt åskådning kring världen, livet och värderingar. Kan inte den marxism, materialism och ateism som våra kommunistpartimedlemmar upprätthåller vinna slaget mot det som Falun Gong förespråkar?”

Jiangs inställning delades inte allmänt. Enligt källor med kontakter inom toppen i kommunistpartiet var det bara Jiang av de sju medlemmarna i politbyråns stående kommitté som röstade för att sätta igång förföljelsen. Jiang ”enade” hursomhelst deras åsikter och fortskred trots deras invändningar.

Den totalitära statens fulla kraft sattes in för att slå ner på utövarna. Propaganda som förtalade Falun Gong fyllde medierna. Arbetsplatser, skolor, bostadshus och bybor värvades för att informera och pressa utövarna. Massgripanden startade. Med frihetsberövandena kom också hjärntvätt och tortyr.

Enligt Falun Gongs talespersoner, Falun Dafa Information Center, är hundratusentals utövare hela tiden fängslade. Fram tills idag har informationscentret bekräftat 3769 dödsfall genom tortyr och misshandel, men med tanke på svårigheterna att få ut information från Kina är det verkliga antalet troligen mycket högre.

Dessutom tros tusentals utövare ha dödats då de fått sina organ bortopererade för att användas vid transplantationer.

Det finns ingen uppskattning av hur många utövare som skadats eller invalidiserats genom tortyr, hur många familjer som har splittrats eller hur många människor som har blivit hemlösa.

Falangpolitik

Jiang Zemin trodde att kampanjen mot Falun Gong skulle vara över inom sex månader. Jiang hade dock missbedömt Falun Gong. Hans ”materialism och ateism” gjorde att han var oförberedd på att förstå hur personer kan vara villiga att riskera allting för att hålla fast vid sin djupaste tro.


Falun Gong-utövaren Jennifer Zeng gråter vid en minnesstund i Washington för offren av förföljelsen. (Foto: Mark Zou / Epoch Time

Falun Gong-utövaren Jennifer Zeng gråter vid en minnesstund i Washington för offren av förföljelsen. (Foto: Mark Zou / Epoch Time

Han hade inte heller förstått hur uthålliga och effektiva Falun Gong-utövare skulle vara i att förändra hjärta och sinne hos folk i Kina. I början av förföljelsen försökte Jiang använda statlig media för att vända den kinesiska nationen mot Falun Gong. Utövarna riskerade sina liv för att berätta för människor vad Falun Gong är och hur allvarlig förföljelsen varit. Många människor har börjat förstå, och många har tagit avstånd från kommunistpartiet.

2002 lämnade Jiang positionen som ledare för kommunistpartiet, samtidigt som förföljelsen pågick för fullt. Jiang stod inför ett dilemma. Om han lämnade makten och hans efterföljare avslutade förföljelsen skulle Jiang kunna hållas ansvarig för de enorma brott som begåtts mot Falun Gong-utövare. Att formellt hålla kvar makten var dock ingen möjlighet.

Jiang försökte hålla fast vid makten genom kumpaner som delade skulden för förföljelsen med honom. Hans folk styrde den inhemska säkerhetsapparaten. Han fyllde politbyråns stående kommitté med personer som var lojala mot honom och ändrade reglerna för kommittén så att den styrdes av konsensus, vilket tog bort delar av makten från generalsekreteraren.

Han fyllde också Centrala militärkommissionen med sitt folk och säkerställde därmed kontrollen över Kinas militär långt efter sin avgång. Dessutom kontrollerade Jiangs folk alla större sektorer inom den kinesiska ekonomin. De hade nyckelpositioner på varje post inom partiet.

Dessa åtgärder gav Jiang ett mycket stort inflytande under efterföljaren Hu Jintaos 10 år långa tid vid makten. Slutet på Hus period blev emellertid en stor kris för Jiang. Hans falang hade inte lyckats manövrera fram någon till en position där de kunde aspirera på platsen som nästa generalsekreterare, och hans kumpaner klev av sina toppositioner 2012.

Utan någon i toppen upprepades Jiangs dilemma från 2002 i en ännu starkare form. Förföljelsen hade pågått i tio år och Jiang och hans falang skulle vara i händerna på tjänstemän som kanske inte hade någon koppling till förföljelsen utan skulle agera för att få slut på den. Om kommunistpartiet officiellt avslutade förföljelsen skulle kraven på att låta de ansvariga få stå till svars komma från alla delar av Kina.

Personerna i toppen inom Jiangs falang tog fram en plan. Det skulle framstå som om de accepterade utnämningen av Xi Jinping som generalsekreterare, men sedan skulle de snabbt avsätta honom.

I mars 2012 flydde Wang Lijun, högra handen till konspiratören Bo Xilai, för sitt liv till det amerikanska konsulatet i Chengdu. USA överlämnade Wang till Hu Jintaos folk, och enligt källor med inblick i situationen avslöjade Wang den planerade kuppen.

Utrensning av Jiang

När Xi Jinping tog makten startade han omgående en ”antikorruptionskampanj”. Under en förklädnad av att rensa upp i korruptionen började han rensa bort Jiangs falang.

Xi visste att om han inte vidtog åtgärder mot dem som hade konspirerat mot honom skulle han inte ha någon makt inom partiet. Enligt källor inom partiet letade nu dessutom personer inom Jiangs falang efter ett tillfälle att mörda honom. De kan inte riskera att Xi avslutar förföljelsen.

Men trots att Xi så här långt har rensat bort den ena högt rankade Jiangtrogna personen efter den andre menar källor inom partiet att han ännu inte uppnått säkerhet eller stabilitet.

Xi har ingen lojal falang på samma sätt som Jiang, och partimedlemmarna är som helhet inte entusiastiska över hur Xi stör de korrupta nätverk som de profiterar på. Källor inom partiet säger att kommunistpartiet förblir kallsinnigt till Xis ansträngningar.

Om man räknar med familjemedlemmar, vänner och nära bekanta till Falun Gong-utövare har samtidigt hundratals miljoner kineser drabbats av förföljelsen. Deras röster kommer bara att växa sig starkare när samhället som helhet vänder sig mot förföljelsen. När samhället vänder sig mot förföljelsen kommer det också att vända sig mot kommunistpartiets befästa makt.

Xi Jinping kommer snart att stå inför ett val. Han kan avslöja omfattningen av förföljelsen och kräva att Jiang och hans falang ställs till svars. Om han gör detta kommer han att släppa lös krafter i det kinesiska samhället och i partiet som kommer att innebära slutet för partiet, då inte bara Falun Gong-utövare utan också alla som har fått lida på grund av partiet kommer att kräva rättvisa. Men Xi skulle åtminstone ha chansen att ta täten för dem i Kina som vill stå upp för rättvisan.

Eller så kan Xi fortsätta sin nuvarande kurs och hamna i den farliga positionen att aldrig säkra en bas inom partiet, trots att han rensar bort en rival efter en annan.

Översatt från engelska.