Föreställningar och tankar visas genom konsten
"Guan Yin's barmhärtiga resa" av Caixing. De skrivna orden på kinesiska lyder: Den stora barmhärtiga Guan Yin Bodhisattva Avalokitesvara. (Foto: Pureinsight.org)


Traditionell kinesisk målning, även kallat ”kinesisk målning,” speglar Kinas nationella medvetande, estetiska fallenhet och böjelse. Det visar förståelsen hos Kinas forntida folk om naturen, samhället och tillhörande sociala aspekter, som politik, filosofi, religion, moral och konst.

Traditionell kinesisk målning betonar ”lära utifrån naturen, uppnå inne i hjärtat”, harmonisera det yttre, naturen, med det inre, hjärtat, för att skapa ett konstverk.

Enligt denna tradition är ”kompositionen redan uttänkt innan man börjar måla, och det slutliga verket skildrar konstnärens exakta strävan”. Målet är att skildra andlig karaktär genom fysisk form, som har både form och anda samt levande andlig resonans.

Kinesiskt måleri har
en lång historia. Så långt tillbaka som de Stridande staternas period för över 2000 år sedan målade människor på silke, känt som sidenmålning. Innan sidenmålningen började, fanns också primitiva former av grottmålning och keramikmålning. Dessa tidiga målningar lade en god grund för utvecklingen av det kinesiska måleriet, som använde linje som den främsta metoden vid bildkomposition.

Under Han- och Weidynastierna upplöstes den sociala stabiliteten och enigheten. Effekten av kollisionen mellan andra kulturer och den egna lokala kulturen och deras eventuella kombination, gav upphov till religiösa målningar, vilka utgjorde de flest målningar på den tiden.

Det fanns också målningar av historiska personer, som illustrerade litterära verk. Målningar av landskap, blommor och fåglar tog också form under denna tidsperiod.

Sui- och Tangdynastierna upplevde en period med hög välmående socioekonomisk och kulturell utveckling. Jämsides med detta kom en gynnsam period där måleriet utvecklades. Landskap och blom-fågelstilar i måleri nådde sin mognad.

Den religiösa målningen nådde också sin topp vid den här tiden. Det dök också upp en sekulär trend, med personer i målningarna som skildrar aristokraters liv och målningar som visar upp människors egenskaper på den tiden. Att lärda människor dök upp på målningarna och senare dess vidare utveckling, berikar avsevärt det kreativa konceptet i kinesisk målning och metoder för avbildning.

Kinesiskt måleri består av tre kategorier, nämligen personporträtt, landskapsmåleri och målningar med blom-fågelmotiv. På ytan är de klassificerade efter ämne, medan de i själva verket utgör en form av begreppsbildning och genomtänkt konst.

De tre kategorierna omfattar tre aspekter av universum och mänskligt liv: Porträttmålning skildrar det mänskliga samhället och relationer. Landskapsmåleri uttrycker relationen mellan människan och naturen, den kombinerar de två till ett.

Blom-fågelmålningen uttrycker det naturliga livets variationer och deras existens i harmoni med människan. Kombinationen av de tre utgör helheten av en mängd saker i universum, där vart och ett för fram det bästa i de två andra och kompletterar varandra.

Gu Kaizhi som levde under Östra Jinperioden, specialiserade sig på figurmålningar. Han var den första att lägga fram idén att ”uttrycka anden genom formen”. I hans gestaltmåleri dedikerade han sig till att skildra den individuella karaktären med en levande resonans, samtidigt som han lade stor uppmärksamhet åt både form och ande. På det här sättet fick hans figurer särprägel som uttrycktes levande genom skildringen av miljön, atmosfären, kroppshållningen och rörelse.

Landskapsmåleri är ett särskilt område vid konststudier, det skildrar huvudsakligen naturen. Den utvecklades under Wei, Jin, och syd-nord perioder. Blom-fågelmålning blev en egen kategori under Tangdynastin.

Kinesiskt måleri lägger stor vikt vid föreställningen, särskilt den om att forma föreställningen innan målningen påbörjas. Den betonar den subjektiva och objektiva konstnärliga bildens enhet och söker därför inte exakt återgivning i form. Istället strävar man efter ”den sinnrika effekten som ligger mellan likhet och icke-likhet” och ”likheter i icke-likhet.”

Kinesiskt måleri använder unika borst- och bläcktekniker för att skildra objektet och uttrycka en känsla och med hjälp av punkt, linje och yta, skildrar de form, ram, struktur, ljus, och hållningen hos objektet i målningen. Borsten och bläcket fungerar inte bara som tekniker för att avbilda föremål och för att förmedla känslor, utan de fungerar också som budbärare till målningens objekt. Samtidigt har de en form av bibetydelse, som smakfull visar charmen hos kinesisk kalligrafi och det unika estetiska värde som den har.

Kinesiskt måleri betonar att målning och kalligrafi är homologa (motsvarande). Dessutom uppmärksammar den konstnärens karaktär och kunnande. I ett särskilt arbete, ges uppmärksammas till den harmoniska kombinationen av dikt, kalligrafi, målning och sigill.

Genom att skriva dikt, förord och postskriptum på en målning, uttrycker konstnären sin förståelse av samhället, livet och konsten. Dessa berikar inte bara målningens tema utan utgör också en del av kompositionen.

Det kinesiska måleriet speglar de filosofiska och estetiska begreppen hos det traditionellt kinesiska, vid sin iakttagelse, bildskapande och uttryck. Vid sin iakttagelse av verkligheten antar det sättet att se vad som är litet från vad som är stort och se vad som är stort från vad som är litet.

Den observerar verkligheten i verkliga livet eller blir direkt en del av verkligheten istället för att bara observera som en utomstående, eller begränsa sig till en viss åsikt. Även när rena naturobjekt målas, såsom landskap, blommor och fåglar, kan konstnären också länka dem till människors sociala medvetande och estetiska intresse, med hjälp av scener för att uttrycka känslor eller uttrycka sina önskningar genom att skildra ett visst objekt.

Traditionell kinesisk målning är inte bara hävdvunna, utan fungerar också som en spegel för att reflektera Kinas traditionella konst. Den visar det traditionella kinesiska begreppet ”Himmel och människan är ett.”

Den högt respekterade Bodhisattva Avalokitesvara är även känd som ”Nådens gudinna” eller ”Guan Yin” på kinesiska. Guan Yin är favoritgudinnan bland människor i Kina, Japan, Korea och Vietnam. Denna målning skildrar livfullt hennes medkänsla. Inne i människors hjärtan kommer hon alltid att vara en symbol för godhet och fred och den som räddar dem som är i trubbel.

Det finns många olika bilder av Guan Yin. Temat för porträttet ”Guan Yin’s barmhärtiga resa” är Guan Yin med en flaska elixir. I porträttet står Guan Yin på en lotusblomma och hon håller en videkvist i sin högra hand och en flaska elixir i den andra. Hon använder en videkvist för att röra om i flaskan och stänker elixirdroppar på levande varelser. Konstnären målade Guan Yin med blankpolerade och enkla penseldrag. Valet av färger är elegant och naturligt, vilket framhäver den upphöjda och rena bilden av Guan Yin.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/42313/