"Föreställ er att himlen inte fanns"


Föreställ dig att leva i ett land där mottot var: ”Strida med himlen, slåss mot jorden, kämpa mot människorna – däri ligger den ändlösa glädjen.”

Under kulturrevolutionen var detta det kinesiska kommunistpartiets slogan. Har ingenting ändrats sedan slutet av 1960- och början av 1970-talet?

Det som nyligen inträffade i Flushing verkade snarare utspela sig i Peking under kulturrevolutionen, inte i dagens New York.

En person i mobben som trakasserade Falun Gong-utövarna skrek till exempel: ”Jag är inte rädd för att döda dig!” En annan skrek: ”Det är bäst att du är försiktig, jag kommer att döda dig! Jag vill se ditt ansikte klart. Jag vill döda dig.”

Vad har drivit fram mobbens starka aggression? Konfucianismen, taoismen, buddhismen och kristendomen – i alla dessa religioner är grundsatsen att älska sin nästa och göra mot andra vad man vill de ska göra mot en själv.

Religionen lär ut förtröstan, att vi ska vara generösa, snälla, kärleksfulla och bry oss om andra. De lär ut att det är fel att döda och att det är en stor synd att döda. De fördömer att vara hatisk och lär ut att våld är fel. I ett icke-kommunistiskt samhälle beaktas människans dubbla natur av gott och ont, man agerar för att hindra det onda och stödja det goda. I USA säger trohetslöftet ”En nation under Gud”, en högre makt erkänns, det återspeglas i vårt samhälle och i vår trosfrihet.

Den kinesiska regimen kallar allt utanför deras egna teorier för ”vidskepelser”. De som tror på religionen hjärntvättas och konverteras.

Så här var inte Kina innan KKP tog makten. Förr trodde människorna att belöningar kommer från ansträngning och arbete. Genom hårt arbete förtjänar man ett framgångsrikt liv. Förr i Kina lärde de sig att respektera de äldre och ta hand om de unga.

De som känner till Kinas historia känner igen den traditionella karaktären i Falun Gongs principer: Sanning, Medkänsla och Tolerans. Falun Gong lär ut att vara vänlig mot andra, beakta den andres väl först och ha tillit till de universella lagar som är större än en själv.

När någon stödjer KKP främjar han partiets kultur och tro. Partiet accepterar inte någon tro, förutom tron på sig självt. När partiet säger att en viss grupp är dåliga, följer de som stödjer partiet KKP:s exempel och med en blind tro på partiet finns det ingenting som håller tillbaka deras handlingar. Dödshot är en taktik som kan användas eller inte användas; partiet har hur som helst aldrig fel.

När någon går ur partiet, erkänner han partiets onda natur och etablerar en ljusare framtid för sig själv. Hur kan tron på våld någonsin resultera i någonting bra? Att agera med ursinne och våld går emot all tro i alla trosuppfattningar.

När ondskefulla saker sker är det alltid någon som står upp och berättar för världen vad som händer. Att med tystnad möta det våld som KKP frammanat är samma sak som att acceptera det och att foga sig efter det.

I Flushing kan man se slaget mellan dem som inte har någon tro, eller rättare sagt en tro som uppmuntrar alla kriminella beteenden, och dem som strävar efter att hålla sig till de traditionella godhetsprinciperna. Det här slaget utspelar sig inuti de individer som fattar beslut om huruvida de ska lämna KKP bakom sig eller förbli tysta då de står ansikte mot ansikte med dess ondska, eller till och med delta i deras mobbar.

I vissa stunder påminner Flushing om kulturrevolutionen, historien lär oss att sätta sakerna i sitt rätta perspektiv. Det kinesiska folket levde i 5 000 år utan KKP, partiet kom till makten för snart 60 år sedan. Mobben i Flushing slåss för att hindra folk att lämna partiet, en kamp som mobben omöjligt kan vinna.

Föreställ er: Om alla lämnade partiet och övergick till att vara vänliga, generösa, älskvärda och visade omtanke, skulle kanske vår värld faktiskt kunna leva enade.* 

* Parafras på texten i John Lennons sång ”Imagine”.