Före detta nordkoreanska soldater som hoppat av till Sydkorea bildade nyligen Nordkoreanska folkets befrielsefront (NK People’s Liberation Front). Med telefoner istället för gevär arbetar dessa soldater för att ge den information som regimen i Nordkorea nekar deras landsmän. Ledaren för Nordkoreanska folkets befrielsefront berättar om förtrycket i Nordkorea och informationskriget i en instabil region.

Till och med när bristen på mat förlamar hela Nordkorea förser regimen fortfarande militären med mat. Avhoppare från Nordkorea säger att all den mat som Sydkorea och USA skickat till de svältande i Nord endast gavs till militären och till kommunistkadrer, och bara en liten del kom ut på lokala marknader.

– Hungrande soldater kan inte utbildas väl och en del soldater ger sig till och med av. Under sådana omständigheter, kommer regimen att ge ris till invånarna? Nej det gör den inte. Vi är emot livsmedelshjälp, trots att våra föräldrar och bröder fortfarande lever i Nord, eftersom livsmedelshjälpen används för att stärka regimens makt, sade Jang Se-yul.

Ändå är militärens matsituation inte idealisk.

– Soldaterna har det bättre än vanligt folk men lever ur hand i mun. De är fattigare än medelklassen som driver marknaden. Soldathustrurna är förhindrade att gå till marknaden och göra affärer. Om de gör det blir de kritiserade, sade Jang.

Under de kärva ekonomiska förhållandena klagar soldaterna i Nordkorea över att landet eventuellt kommer att tas över av den åldrande diktatorn Kim Jong Ils son.

År 1980 erkändes Kim Jong Il offentligt som efterträdare till sin far, Kim Il Sung, som styrde regimen från grundandet 1948 och fram till sin död 1994.

– När Kim Jong Il tog över makten fanns det en vida spridd känsla av att det inte spelade någon roll vem efterträdaren skulle bli, så länge folket kunde få det bättre, säger Jang och fortsätter, eftersom människor länge har fått utstå effekterna av en allvarlig ekonomisk kris, utan tecken på återhämtning, är soldaterna upprörda och säger: ”Vilken förändring kan ske när makten går över till sonen?”

Nordkoreanska soldater som utanför barackerna förlorade pengar i valutareformen 30 november 2009 känner stor ilska mot den ”Käre Ledaren”.

Eftersom soldaterna inte kan komma in på marknaden så klarade sig dock många från att bli offer för reformen när regimen konfiskerade privata entreprenörers besparingar och kapital och begränsade den summa pengar som kunde växlas in.

– Innan valutareformen kände sig invånarna stolta över Kim Jong Ils besök i deras byar, men nu när vi frågar om honom tar [de] till svordomar, sade Jang.

Enligt Jang har regimen upprätthållit sin kontroll över både militär och medborgare genom propaganda rörande sänkningen av det Sydkoreanska krigsfartyget Cheanon, vilken dödade 46 sydkoreanska soldater.

– Nord har spridit en rädsla för att Sydkorea eller USA ska attackera Nord och bytt om till en krigstidsattityd så att regimen kan kontrollera människors missnöje med valutareformen. Den strategi där de använder denna desperata metod för att komma igenom krisen fungerar.

Den nordkoreanska regimen kontrollerar sina medborgare genom övervakning överallt – något som Jang har egna erfarenheter av.

Efter avslutad militärtjänst blev Jang matematikprofessor. Nord har anammat ett system för rekrytering av soldater, så de flesta friska män i landet måste göra 10-årig militärtjänst.

År 2004 tog han risken att se en sydkoreansk tvålopera ”Scent of a Man” tillsammans med fem kollegor – någonting som hade förbjudits av den nordkoreanska regimen.

– Vid den tiden hörde jag att folk såg de sydkoreanska dramerna. När en av mina kollegor lät mig förstå att han hade CD-skivor och kunde låna ut dem för en natt blev jag nyfiken. Jag samlade ihop fem kollegor som stod mig nära och vi tittade på det där dramat hela natten igenom i det isolerade huset med alla dörrarna stängda, sade Jang.

– Men nästa dag samlade en medlem av Statens säkerhetsavdelning (Security State Department, SSD som är Nordkoreas underrättelsetjänst) ihop oss allihop. Jag insåg att det fanns en spion från SDD bland oss, men inte ens nu vet jag vem som var den spionen, eftersom spionen också blev straffad tillsammans [med oss].

Spionernas identiteter kan inte avslöjas, för om en grupp blir fast blir spionerna straffade tillsammans med dem. Om de rapporterar någon till SSD så behandlas de som brottslingar och skickas tillsammans med dem till koncentrationsläger och arbetsläger, men deras familjer får fördelar som tack för deras tjänster.

– Det här är orsaken till att regimen inte faller samman fastän miljoner har svultit ihjäl och hundratusentals har flytt från Nord, sade Jang.

Som straff skickades han till en provins nära huvudstaden, Pyongyang, och arbetade som ingenjör. Efter ett år återvände fyra av hans kollegor till sina tidigare positioner och han antog att spionen fanns bland dem.

Senare sade man till Jang att han inte kunde återvända till sin position eftersom han var den som ledde incidenten. Han blev rasande.

– De ställde till ett sådant elände för mig bara för att jag såg en såpopera. Jag kände mig upprorisk och började se sydkoreanska dramer. Det var inte svårt att få tag på CD-skivor, sade Jang.

– När jag såg de här dramerna tänkte jag att det fanns mycket att välja på i Sydkorea. De kan gå vart de vill. Då började jag tänka på mitt enda barn. På grund av min dåliga bakgrund kan han inte väljas ut till att bli kommunistmedlem eller kader, sade han.

Beslutet att ge sig av var inte lätt, eftersom Jang hade svårt att lämna sin mor och sina bröder. Men ytterligare en händelse fick honom att bestämma sig för att fly.

Efter valet 2007 försvann chefen för hans team. Efter en fejd med den enda kandidaten som representerade provinsen, hade chefen vägrat att märka valsedeln i protest.

– Efter en halv månad försvann också hans familj. Jag blev chockad över nyheten. Jag sade adjö till min mor och sade att jag skulle resa iväg på en affärsresa och gick över gränsen med min 12-årige son, sade Jang.

– En tidigare elev till mig, som tjänstgjorde som gränsvakt, hjälpte mig. Han hjälpte också till att få min hustru till gränsen. Först vägrade hon och sade: ”Du kommer att göra din familj till folkets förrädare”, men hon rådde inte för det. En kinesisk förmedlare informerade Sydkoreas ambassad om att vi gått över gränsen. Slutligen kom vi till Sydkorea i februari 2008, sade han.

Under åren efter slutet på Koreakriget, vilket varade från 1950 till 1953 har 20 000 nordkoreaner hoppat av till Sydkorea. De flesta har kommit inom de senaste tio åren. Jang uppskattar att av alla dem som hoppat av är tretusen före detta soldater. Trehundra av dessa före detta soldater är registrerade som medlemmar i Nordkoreanska folkets befrielsefront.

– Min fru sade till mig att den störta blunder jag någonsin gjort var att jag inte tog hit henne när hon var yngre. Min fru och min son tycker om livet här mer än vad jag gör, sade Jang.

– Jag känner mig lite stressad av social status. Bland NK-avhopparna finns många intellektuella. Alla i NK-frontens stab har examen från universitet. Min dröm är att komma tillbaka till mitt tidigare arbete, och undervisa i matematik igen. Jag önskar att enandet ska komma snart. Så jag bär militäruniformen för att förverkliga den drömmen.

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/43914/