FRA-lagen väckte många känslor när den kom på tal tidigare. Idag har utredaren av Signalspaning för polisiära behov lämnat sitt slutbetänkande gällande förändringar i lagen till justitieminister Beatrice Ask.
Den myndighet som ensam får bedriva signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet är Försvarets Radioanstalt, FRA. Det ska ske under förutsättningar som anges i lag och gäller både mot eterburen såväl som mot trådburen kommunikation.
Den gäller bara information, signalspaning, rörande utländska förhållanden, alltså inte i något avseende inhemska förhållanden, påpekar utredaren Anders Eriksson flera gånger under pressträffen i Rosenbad på tisdagen.
En ändring i lagen blir att endast regering, regeringskansliet eller försvarsmakten bestämmer inriktningen på signalspaningen.
Hur blir det då med säkerhetspolisens och rikskriminalens informationsbehov när det gäller utländska förhållanden, internationell terrorism och annan gränsöverskridande brottslighet? En annan fråga för utredaren var avvägningen av Sveriges och det svenska folkets behov av att ha en säkerhetstjänst och en polis som effektivt kan försvara landet och befolkningen mot allvarliga hot av olika slag. Å andra sidan ska det ställas mot varje individs legitima rätt till skydd mot intrång i dennes personliga integritet.
– Signalspaning kan innebära avsevärda intrång i enskildas personliga integritet. Jag har därför kommit fram till att skyddet för den personliga integriteten är så viktig att huvudregeln bär vara att signalspaning för polisens behov inte ska få förekomma, säger Anders Eriksson.
Undantag kan dock komma ifråga om särskilt starka skäl finns och det är rimligt att signalspaning ska bedrivas av polisen.
Signalspaning får ske efter att domstol har givit tillstånd, och förutsättningarna för det ska noggrant anges i lagtexten. Exakta befogenheter ska anges för den som ska utföra signalspaningen.
Efterkontroll görs av Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden som nu kontrollerar användningen av hemliga tvångsmedel och en del annat i polisens verksamhet. Enskilda personer kan vända sig dit.
I förhållande till tidigare kommer polisen bara att ha tillgång till relevant information. Det är anledningen till att polisen själv inte får bedriva signalspaning.
– Polisen får alltså inte ta del av alla kommunikation som går genom den tråd eller den signalbärare, fiber, som domstolen gett tillstånd till Radioanstalten att avlyssna.
Det finns tre förutsättningar som måste uppfyllas för att spaning i tråd ska få ske, vilket nästan sammanfaller med spaning i etern frånsett punkt 1:
1. Om signalspaning i tråd behövs för att motverka spioneri och viss annan underrättelseverksamhet, annat allvarligt hot mot rikets säkerhet, utveckling och spridning av massförstörelsevapen, krigsmateriel och så kallade produkter som kan användas som massförstörelsevapen eller andra ändamål, internationell terrorism, eller annan grov brottslighet som utgör hot mot det demokratiska systemet i Sverige eller rättssystemet här. (Alltså ingen annan grov brottslighet.)
2. En avvägning ska ske mellan intresset att skydda Sverige mot spioneriet och se om det väger tyngre än intresset av att skydda berörda personers integritet.
3. Polisen ska inte kunna använda en mindre ingripande metod, det vill säga hemlig teleavlyssning. Om den metoden kan användas ska domstolen inte ge tillstånd till signalspaning
– Även om det härigenom blir få fall av signalspaning så är de fall som får tillstånd av stor betydelse för säkerhetspolisens verksamhet.
Anders Eriksson betonar dock att den hittills gjorda signalspaningen har varit av betydelse för polisens arbete med att avslöja och förebygga brott och för polisens brottsutredande verksamhet.
