För någon vecka sedan medgav FN:s mellanstatliga klimatpanel (IPCC) att den hade helt fel i sina påståenden om att klimatförändringarna leder till att all is i Himalaya kommer att ha smält bort vid 2035. Det är inte den enda punkt klimatpanelen kommer att få backa på.

En av de ledande forskarna som arbetar med att försöka förstå naturkatastrofer är Roger Pielke Jr. Han är professor i miljöstudier vid Coloradouniversitetet i USA och har genomfört omfattande studier av kopplingen mellan klimatförändring och kostnaden och frekvensen för naturkatastrofer. Hans slutsats är att det inte finns någon koppling.

I en rapport från FN:s klimatpanel år 2001 framförs idén att trenden med stigande kostnader för naturkatastrofer kan ha en klimatkomponent. Detta stöddes av ett påstående i en icke vetenskapligt utvärderad studie som publicerades år 2000. Münchenrapporten jämförde katastrofer under 1970- och 1990-talen och spekulerade endast i orsaksfrågor och fokuserade särskilt på året 1999. Vid den tidpunkten kritiserade Pielke rapporten och menade att den var spekulativ.

År 2006 valde den brittiska Sternrapporten ett enskilt, icke vetenskapligt utvärderat diskussionsdokument från en workshop som underlag för en uppskattning av de eskalerande skadorna till följd av ökade utsläpp av växthusgaser. Sternrapporten överdrev också kraftigt kostnaderna för skadorna efter naturkatastrofer för att göra sina påståenden mera slagkraftiga. (Det är bara en av överdrifterna i dokumentet.) Sternrapporten vantolkade kraftigt den vetenskapliga litteraturen och förståelsen för att få fram ett politiskt budskap. Det bör också konstateras att den är en politisk inlaga och inte en vetenskaplig rapport.

2007 presenterade FN:s klimatpanel sin fjärde utvärderingsrapport. Även den lutar sig mot samma icke vetenskapligt utvärderade dokumentet som Sternarapporten använde och upprepade samma påståenden. Dessutom infogades ett diagram som avsåg att visa hur  avvikande temperaturer matchar med förluster från katastrofer. Man hade försett diagrammets axlar med skalor som får det att se ut som att det finns ett samband, vilket inte bekräftas någonstans i den vetenskapligt granskade litteraturen.

Så här säger FN:s klimatpanel:

”De globala förlusterna avslöjar snabbt ökande kostnader till följd av väderrelaterade händelser sedan 1970. En studie har funnit att medan de dominerande signalerna fortfarande pekar på betydande ökningar av de värden som utsätts för risk, kvarstår det efter en normalisering av exponering för förluster dock en underliggande stegrande trend.”

Det är uppenbart att Klimatpanelen i denna rapport tog vad de hittade för att stödja en slutsats som inte backas upp av den bredare litteraturen; det är ett påstående med samma status som det om Himalayas glaciärer år 2035 och vilar också det på ett icke vetenskapligt granskade dokumentet.

Men inte bara det. Innan Klimatpanelen 2007 publicerade sin Sammanfattning för beslutsfattare (SBM) sade en av rapportens högre vetenskapliga granskare detta om dess slutsatser:

”De första utkasten till sammanfattningen innehöll relativt nyanserade påståenden som att: ’Globala ekonomiska förluster till följd av vädererrelaterade katastrofer har ökar avsevärt sedan 1970-talet. Under samma period har den globala temperaturen ökat liksom magnituden hos vissa extremer, till exempel intensiteten i de tropiska cyklonerna. Men på grund av att större värden exponeras … är dessa väderrelaterade trenders bidrag till ökade förluster för närvarande inte känd.”

Av okänd anledning var detta uttalande (som verkar underförstått erkänna Rogers och 2006-års workshops slutsatser att samhälleliga faktorer dominerar) inte med i den slutliga sammanfattningen för beslutsfattare. Den slutliga sammanfattningen har inte något uttalande om orsaken av katastrofens förluster, och vi vet inte vad som är ”konsensus” här.”

Detta hindrade inte att påståendet framfördes, trots protester från vetenskapliga granskare.

Och ännu värre: En granskare föreslog att det inte fanns anledning till att kontrollera slutsatserna i Klimatrapporten med Roger Pielke Jr, som allmänt betraktas som en av världens ledande experter i ämnet. Klimatpanelen svarade med en kommentar som Pielke nu protesterar mot. Den sade (angående frågan om att lägga till data från 2004 och 2005 till analysen) till svar på granskarens förslag:

”Pielke håller med om att tilläggandet av [data från] 2004 och 2005 har potential att förändra hans tidigare slutsatser – åtminstone i fråga om frånvaron av katastrofförluster i USA.”

I själva verket har Pielke sagt att han aldrig tillfrågats om saken, och om han hade blivit tillfrågad hade han intagit en mycket annorlunda ställning. Han gjorde klart att Klimatpanelen helt enkelt hittade på ett missledande och falskt svar om hans åsikter.

FN:s klimatpanel försvarar sig mot kritiken från den vetenskapliga världen genom att frekvent påstå två saker. För det första, att samtliga deras slutsatser bygger på vetenskapligt utvärderad forskning. För det andra, att processen med att utveckla dess bedömningar är rigorös och har hög integritet. Dessa två punkter, påstår man, garanterar noggrannhet och grundlighet.

Det är nu uppenbart att FN:s klimatpanel i åtminstone två frågor, Himalaya 2035 och kopplingen mellan klimatförändringar och kostnader för naturkatastrofer, inte förlitat sig till vetenskapligt utvärderad litteratur, överdrivit vetenskapliga resultat och använt osanning för att rättfärdiga sitt arbete.

FN:s klimatpanel är en problemorganisation, en som påstår att vetenskapen är enig trots att forskare, såsom Roger Pielke, inte håller med.

Copyright Troy Media Corporation.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/28654/