Förbud mot tortyr är en av de nya punkterna i ”FN:s minimiregler för behandling av fångar”, som populärt kallas ”Mandela-reglerna”. I den omarbetade versionen har många viktiga uppdateringar skett. Reglerna ska värna om fångars mänskliga rättigheter.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon välkomnar Mandela-reglerna som ”ett stort steg framåt” och poängterar hur viktigt det är att skydda mänskliga rättigheter för frihetsberövade människor, som är en av de mest sårbara grupperna i samhället och som genom sin utsatthet särskilt riskerar att utsättas för övergrepp och kränkande behandling.
”FN:s minimiregler för behandling av fångar” (UN Standard Minimum Rules for the Treatment of Prisoners) från 1955 är nyligen uppdaterade och har nu antagits formellt av FN:s generalförsamling. För att hedra Nelson Mandela kallas det uppdaterade regelverket för ”Mandela-reglerna”. Det är ett vedertaget, icke-bindande dokument, som under årens lopp fungerat som modell för många länder, men också använts i utbildningssyfte av FN-organ och andra organisationer för att främja en human behandling av frihetsberövade.
– Det handlar om att behandla människor med värdighet och respekt. Själva frihetsberövandet är ett straff i sig, men ofta straffas frihetsberövade mer än så genom kränkande och omänskliga förhållanden i fängelser runt om i världen, säger Mikael Johansson, rådgivare vid Raoul Wallenberg-institutet (RWI) i Lund.
Han har inom RWI:s verksamhet jobbat med minimireglerna och dess tillämpning. De använder minimireglerna som en referens, tillsammans med internationella MR-instrument, i sitt samarbete med kriminalvårdsmyndigheter. Regeringar använder dem som ett stöd i att stifta lagar och anta policies.
Tortyrförbudet har tillkommit i de reviderade Mandela-reglerna, för att markera vikten av förbudet, som kom att regleras i internationella konventioner först långt senare efter det att minimireglerna tillkom 1955.
Mikael Johansson är rådgivare och arbetar med strategisk planering vid Raoul Wallenberg-institutet i Lund. (Foto: Mikael Ohlsson/RWI)
– Förbud mot tortyr och annan kränkande och omänsklig behandling har kommit att regleras alltmer på senare tid, även i nationell lagstiftning. Detta är ännu ett klargörande att det inte är acceptabelt, säger Mikael Johansson.
RWI har länge samarbetat med kriminalvårdsmyndigheter i olika länder, i bland annat Indonesien och Kenya. Men det är inte bara att kliva på med reglerna i handen.
– Det måste alltid finnas politisk vilja till förändring, annars kan du inte göra någonting, säger Mikael Johansson.
Men han har märkt att de kriminalvårdsanställda gärna vill lära sig och följa reglerna; det underlättar deras vardag.
Att implementera reglerna är tidskrävande och förutsätter både vilja och pengar. Flera av reglerna går att implementera utan att det kostar pengar vilket han tycker är en bra sak. Däremot finns det områden där resurser krävs och där kriminalvårdsmyndigheter, särskilt i utvecklingsländer, ofta har svårt att få pengar, exempelvis till en väl fungerande sjukvård eller renovering av nedgångna fängelser.
– De får kämpa mest i rättskedjan för att få resurser, säger han.
Han menar också att det behövs förändringar i samhället, till exempel vad gäller attityden att frihetsberövade är en lägre samhällsgrupp som står utanför samhället.
Andra uppdateringar av reglerna handlar bland annat om kroppsvisitering, rätten till en väl fungerande sjukvård, tidsbegränsning för vistelse i isoleringscell och att en oberoende inspektion av fängelser ska tillåtas för att se att regelverket efterlevs.
Fakta:
Som frihetsberövade räknas inte bara de som är dömda till fängelse, utan också de som sitter i polisarrest, tvångsintagna på psykiska kliniker, och de som väntar på rättegång, bland andra.
Några av FN:s regelverk omfattande tortyrförbud:
1948 – FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter. Artikel 5: ”Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.”
1966 – Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Artikel 7: ”Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Särskilt får ingen utan sitt fria samtycke utsättas för medicinska eller vetenskapliga experiment.”
1984 – Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
