Är fiske i Stora sjöarna i gränsområdet mellan USA och Kanada snart ett minne blott? Miljöforskare hävdar att detta är mycket troligt med tanke på de höga halterna av gifter i sjöarna, vilket utgör en fara för både fiskar och de människor som bor vid sjöarna.
I en ny rapport från en kanadensisk miljöbevakningsgrupp, Environmental Defence, hävdas det att föroreningar från industrin, samhällen och jordbruket innebär ett allvarligt hot mot det ekologiska hälsotillståndet i Stora sjöarna.
– Vi kommer närmare och närmare den punkt då man inte kan äta någon fisk alls från sjöarna …vi förstår att det inte är ett enkelt budskap att förmedla till människor, säger Mike Layton, projektledare för Environmental Defence.
I rapporten har man granskat data från 13 regioner runt om de Stora sjöarna vilka listas i en guide från miljödepartementet. Guiden publiceras vartannat år och varnar konsumenter för hälsoriskerna med att äta vissa fiskarter från specifika platser.
Rapporten från Environmental Defence gör en kritisk granskning av guiden från myndigheterna.
Studien har fokuserat på fiskar som populära bland sportfiskare, så som insjööring, regnbågsforell, silverlax och kungslax, gös, braxen, gädda och sik . Kemikalier tenderar att ackumuleras i dessa arter eftersom de är högre upp i näringskedjan. Större och äldre fiskar har högre gifthalter än de mindre.
Rapporten beskriver Stora sjöarna som en ”internationell resurs” och ett unikt magasin av nästan 4 000 arter av fiskar, växter och djur. Sjöarna Erie, Huron, Michigan, Ontario och Superior innehåller ungefär 20 procent av världens sötvatten.
Ur sjöarna genereras elektricitet för hem och industri över ett stort område. De tillhandahåller fritidsaktiviteter till många människor, bland annat sportfiskare och för samhällen med ursprungsbefolkning längs sjöarnas 17 000 km kustlinje.
Men föroreningar från industrin, samhällen och jordbruk innebär det största hotet enligt rapporten. Över 92 miljoner ton orenat avloppsvatten rinner årligen ut i sjöarna från Kanada och USA.
Bara under 2002 rann en blandning av 627 miljoner kilo kemiska föroreningar från industrin ut i sjöarna. De farliga kemikalierna, däribland metylkvicksilver, PCB, dioxiner, furan och pesticider, släpptes ut i luften, vattnet och marken i sänkan kring de Stora sjöarna. Fem miljoner kilo spolades ut direkt i vattnet.
Rapporten hanterar inte invaderande arter som har utgjort ett stort hot mot Stora sjöarnas ekosystem sedan 1800-talet.
Den successiva upplagringen under århundradena av ”nedärvda föroreningar” orsakade av kommersiell och urban utveckling längs de Stora sjöarnas stränder ”har förorenat många regioner så starkt att fisken inte längre är säker att äta”, sägs det i rapporten.
Layton säger att människor inte riktigt vet vad de exponeras för när de äter fisk från sjöarna. Han tillägger att de som fiskar måste ta hänsyn till fiskens storlek och även berätta för sina familjer var fisken fångades.
– Folk ser inte nödvändigtvis den mängd av kopplingar vi har till vattnet, hur viktigt det är för vår hälsa, säger han.
Bland de fyra sjöar som studeras i rapporten – Superior, Erie, Huron och Ontario – har myndigheternas råd kring fiskkonsumtion för Huron och Ontario ofta varit mycket restriktiva. Situationen i vissa regioner har blivit ”allvarligare i en oroande utsträckning”.
”I Lake Ontario har åtta av de 14 råden från myndigheterna mellan 2005 och 2007 blivit allvarligare. Endast ett har varit mindre allvarligt, och fem av dem var beträffande storlek på fiskar som det tidigare inte rapporterats kring”, konstaterar rapporten.
John Steele på miljöministeriet i Ontario säger att en förstärkning av de riktlinjer som introducerats av Health Canada och som antagits av provinsen ”har resulterat i en viss skärpning av råden i vissa områden i Ontario.”
Enligt Steele har ett handlingsprogram som genomförts de senaste 20 åren resulterat i mindre miljögifter i fisken.
– Till exempel har stoppet av produktion av PCB reducerat halterna av detta gift i fisken, men det kommer att ta många år till innan ämnet är helt borta i Ontarios fiskar, säger han.
Med tanke på att 30 procent av kanadensarna konsumerar vatten från Stora sjöarna och 50 procent av landets produktion och handel är kopplad till dem så kan de ekonomiska konsekvenserna av att inte vidta åtgärder vara allvarliga.
– Vi måste börja titta på siffrorna; [uppröjningen] är inte billig och det är inget kortsiktigt projekt. Vi måste investera för framtiden, säger Layton och tillägger att 20 miljoner kg fisk från sportfiske värd 17 miljarder kronor står på spel.
Jean Langlois, ledare inom miljöorganisationen Sierra Club, säger att utrustningen som satts upp för att övervaka förvaltningen av de Stora sjöarna saknar ekonomiskt och politiskt stöd.
– Kanadensiska och amerikanska myndigheter har misslyckats med att lösa det problem som skapats av människor handlingar, säger han och påpekar att Transport Canadas nya regler för sjötrafiken, som förbjuder dumpning av orenat avloppsvatten i de Stora sjöarna, gäller för små båtar men i ytterligare fem år undantar stora fartyg.
Langlois anser att myndigheternas misslyckande med att rena de Stora sjöarna också är ett grundläggande brott mot ursprungsbefolkningens fiskerätter och deras sätt att leva.
På Environment Canadas webbsida meddelas att ett förnyat avtal 2007-2010 för Kanada-Ontario beträffande ekosystemet i sänkan vid Stora sjöarna nu har börjat gälla och att detta ”kommer att bidra till att klara Kanadas skyldigheter i vattenkvalitetsavtalet mellan Kanada och USA, vilket för närvarande är under granskning från båda ländernas sida.”
Layton säger att myndigheterna i Ontario tar allvarligt på de åtta rekommendationerna i rapporten. Bland rekommendationerna kan nämnas utveckling av ett offentligt register över halterna av kemiska gifter i fisk i Stora sjöarna och över toxiciteten i vattnet, en strikt tidplan för att minska dumpningen av kemikalier i sjöarna, och nya nationella tvingande standarder för behandling av avloppsvatten.
Översatt från originalartikel på engelska.
