Filmrecension: Oblivion
Andreas Ziegler är filmvetare från Göteborg. Han har under flera år skrivit filmrecensioner till Epoch Times Sverige. (Foto: Med tillstånd av Andreas Ziegler)


  • Produktionsår: 2013
  • Produktionsland: USA
  • Regi: Joseph Kosinski
  • Medverkande: Tom Cruise, Morgan Freeman, Olga Kurylenko, Andrea Riseborough, Nikolaj Coster-Waldau, Melissa Leo m fl.

Science-fiction är min favoritgenre; man kan göra så mycket inom (och utanför) dess ramar. Men det är om man gör det bra. Och det har de inte gjort med den här filmen.

Genren är någorlunda unik, eftersom den lika gärna kan beskriva miljö som innehållet. I ”Robocop” (Paul Verhoeven, USA, 1987) är det främst huvudkaraktärens robotattribut och ett fåtal andra futuristiska prylar som identifierar filmen som en science fiction-film. Men i grund och botten är det en actionfilm. ”I Gattaca” (USA, 1997) utforskar regissören, Andrew Niccol, en framtid i vilket ett klassamhälle har uppstått då merparten av befolkning avlats fram med hjälp av genmanipulation. Den här filmens genre kan närmast beskrivas som en blandning mellan thriller och drama där science fiction-elementen främst yttrar sig i en klassmentalitet. Niccol stod även för regin för filmen ”In Time” (USA, 2011), som både utforskar klasskillnader och är en ruggigt spännande actionthriller.

”Oblivion” är inte något av detta. Jag vet inte vad de tänkt sig när de gjorde filmen, men jag är ganska säker på att de misslyckades. Filmen handlar hur som helst om Jack (Cruise), som tillsammans med Victoria (Riseborough) sköter underhållet på ett antal robotar som ska beskydda jorden mot ”scavs”, den utomjordiska ras som attackerade jorden och gjorde att nästan hela befolkningen var tvungen att utrymmas. När han kommer i kontakt med en grupp människor, ledda av Beech (Freeman), börjar han förstå att det är något som inte stämmer med hans uppdrag.

Filmens största problem är att den är tråkig. Cruise och Riseborough har exakt noll kemi sinsemellan. Detta hade kanske inte varit något problem om det inte vore för att det är de enda två människorna vi får se i bild den första timmen. Jag vet inte riktigt vad Kosinski försöker göra under denna timme. Försöker han förmedla en filosofisk attityd i Cruises karaktär? Det må så vara, men det är, hur som haver, helt ointressant.

Filmen är till och med tråkig när den borde vara spännande. Som när Cruise sitter i sitt lilla flygskepp och blir jagad av robotar, vilket borde vara en spännande sekvens, men inte är det. Tänk er att se den sista galet spännande sekvensen i ”Stjärnornas krig” (”Star Wars: A New Hope”, George Lucas, USA, 1977) när Luke Skywalker blir jagad av Darth Vader genom rännan i Dödsstjärnan. Tänk er att se den, fast den inte är spännande. Det går kanske inte att föreställa sig. Men hade Kosinski stått för regin hade han lyckats göra sekvensen tråkig.

Andreas Ziegler är filmvetare från Göteborg. Han har under många år skrivit recensioner i Epoch Times Sverige. Läs hans senaste recensioner på http://liteomfilm.blogg.se


Skådespelarna Tom Cruise (mitten), Olga Kurylenko (vä) och filmdirektör Joseph Kosinski (hö)på filmpremiären av Oblivion i Tokyo den 8 maj 2013. (Foto: AFP/Toshifumi Kitamura)

Skådespelarna Tom Cruise (mitten), Olga Kurylenko (vä) och filmdirektör Joseph Kosinski (hö)på filmpremiären av Oblivion i Tokyo den 8 maj 2013. (Foto: AFP/Toshifumi Kitamura)