• Produktionsår: 2012
• Produktionsland: USA
• Regi: Jon Kasdan
• Medverkande: Britt Robertson, Dylan O’Brien, Craig Roberts, James Frecheville, Victoria Justice, Lamarcus Tinker m fl.
• DVD-premiär: 130115

Romantisk dramakomedi i independentformat. Det är just den där sista independentbiten som är viktigast. Det innebär att den inte är styrd av de stora produktionsbolagen att bli strömlinjeformad.

Dave (O’Brien) och Aubrey (Robertson) är två tonåringar som träffas på en fest. Dave är olyckligt kär i sin populära tjejkompis medan Aubrey är tillsammans med ett pucko. De spenderar natten tillsammans med att prata. Snart upptäcker de att de har känslor för varandra och ett förhållande utvecklas.

Eftersom det är en independentfilm, behöver den, som sagt, inte följa alla regler en vanlig Hollywoodproduktion behöver följa. Den släpper exempelvis ett par berättartrådar ganska så plötsligt. Jag tänker då främst på att Dave och Aubrey aldrig egentligen får något ordentligt avslut på sina förhållanden till sina tidigare kärleksintressen.

Den puritanska filmvetaren i mig skakar på huvudet åt detta.Filmälskaren i mig rycker dock bara på axlarna. För i slutändan handlar filmen om den nya relationen, inte de gamla. Och den här filmens positiva aspekter är så mycket starkare än de negativa (som knappt är negativa). Det finns till exempel en sexscen som det är otroligt smärtsamt att se. Men den ska vara smärtsam och jobbig att titta på; filmskaparna var modiga som valde att inte försöka släta till den.

Sedan har vi filmens två unga huvudrollsinnehavare. De är otroligt duktiga och får Richard Gere och Julia Roberts i ”Pretty Woman” (Garry Marshall, USA, 1990) att se ut som amatörer. Inte för att detta är svårt, men ni förstår min poäng.

Det bästa i filmen är dock manuset. Det är tjockt på intelligent dialog. Bitvis blir jag påmind om ”Dawson’s Creek” (Kevin Williamson, USA, 1998-2003) i det att dialogen sker mellan ett par tonåringar som låter som om de är trettio. Dialogen behandlar allt från vad som är viktigt i livet till enkla saker de tycker om, som att ligga på en matta i sitt sovrum i soluppgången. Dialogen är smart, rolig och aldrig överflödig eller tråkig.

Detta är inte direkt en romantisk komedi i den traditionella meningen. Den är alldeles för intelligent, charmig och rolig för det.

Victoria Justice fotograferad vid premiären av en annan av sina filmer “Part of me” i Hollywood den 26 juni 2012. (Foto: AFP/Robyn Beck)