Filmpremiär på ”Hästmannen” hemma i Småland
Stig Anders Svensson med arbetshästen Sally hemma i stallet. (Foto: Peter Gerdehag)


Fredagen den 17 november hade dokumentärfilmen ”Hästmannen” premiär i Bälaryd. Det ligger inte långt från huvudpersonens Stig-Anders hem i Råskog utanför Eksjö i Småland, där även filmen spelades in. I den fullsatta bygdegården diskuterade och svarade Stig-Anders på frågor, medan parkeringsvakterna utanför hade fullt upp med att avvisa en ström förväntansfulla besökare.

Stadig, plirande och busig är Stig-Anders genomträngande blick. Han kommer glad i hågen in i Bälaryds församlingshem inför den lokala premiären på ”Hästmannen”. I förra veckan hade den Sverigepremiär på Stockholms filmfestival.

– Det känns bättre att vara här än i Stockholm, tyckte Stig-Anders efter filmen.

Filmen ”Hästmannen” hade planerats att visas i bygdegården långt innan media visat intresse för den. Många hade sett fram emot att få se filmen, men lokalen var full vid 140 personer. Det lovades dock att det skulle bli ytterligare ett tillfälle, under våren, att se filmen för de som inte kom in.

Regissören, den professionella naturfotografen Peter Gerdehag, hade lyckats få med sig Stig-Anders till både Stockholm och Bälaryd på premiärvisningarna. Det var första gången han varit så långt från gården sedan 1968, förutom för någon cykeltur då och då till affären eller dylikt.

Filmen var oerhört berörande, flera gånger känns gråten nära. Stig-Anders upplevs som en fri själ som lever efter naturens lagar. Han brukar jorden som man gjorde förr, då inga dånande maskiner fanns och han gläds åt att höra fåglarna kvittra. De bästa vännerna är djuren och de bästa medarbetarna är gårdens hästar. Mjölk är livets dryck och bröd är det som fyller magen.

Stig Anders har ett barns oskuld, med enkel, rak och fast blick tittar han rakt in i sin betraktare. Under filmen kommenterar han ibland med ett barns förtjusning vad som ska hända, vilket höjer stämningen i salongen.

När han till exempel blivit sjuk och kommit hemifrån en tid blir han tacksam och glad som ett barn då en gammal bekant kommer på besök. Det är en ung kvinna, Madelene, som funnits med till och från på gården några år under sin barndom. Stig-Anders nästan hoppar av glädje och utropar:

– Är det sanning, är det sanning!

Många skulle nog bara höja på ögonbrynen åt Stig-Anders säregna personlighet, men naturfotografen Peter Gerdehag skildrar honom smärtfyllt vackert, samtidigt som han ändå visar den krassa vardagen Stig-Anders lever i, helt utan materiella hjälpmedel. Det gör filmen än mer sevärd. Peter Gerdehag ser någon som annars kanske skulle vara helt osynliggjord i dagens samhälle.

Efter filmens slut och flera gapskratt, har man dock fler frågor än vad som getts svar på. Det finns skäl för regissörens oro att det skulle kunna bli för mycket medieintresse, som kan störa Stig-Anders rofyllda liv på familjegården, efter den här filmens uppmärksammade premiärstart.

Mer om filmen: www.hastmannen.com