Filmfestivals chef “bestört” över kinesiska cyberattentat
Ordföranden för World Uighur Congress, Rabiya Kadeer mellanlandade I Tokyo på sin resa till Australien där hon ska tala på Melbournes internationalla filmfestival. Det kinesiska konsulatets försök att stoppa en dokumentär om Kadeers liv som ska visas på festivalen misslyckades men konsulatets agerande har väckt oro kring yttrandefrihetsfrågor.(Toshifumi Kitamura/AFP/Getty Images)


Brisbanes internationalla filmfestivals (BIFF) konstnärliga ledare är mycket upprörd över det kinesiska konsulatets uppträdande och de efterföljande cyberattackerna mot Melbournes internationalla filmfestival (MIFF).

– Jag är bestört! Det är en mycket märklig, olämplig form av taktik i ett samhälle med yttrandefrihet, sade Anne Demy-Geroe till Epoch Times.

Demy-Geroe berättar att hon kontaktats av upprörda vänner i Europa som utsatts för liknande trakasserier och som står fast vid tron på de internationella filmfestivalernas viktiga uppgift att visa kontroversiella filmer.

– Jag ser vad som är verkligen viktigt med en så pass stor filmfestival, ett relativt sett mainstream evenemang dit människor kan gå och se dessa typer av filmer, se med egna ögon och bilda sig en egen uppfattning, oavsett politisk färg, sade hon.

MIFF:s chef Richard Moore kontaktade australisk media angående det kinesiska konsulatet i Melbournes påtryckningar för att stoppa den australiska dokumentären ”The 10 Conditions of Love”, som handlar om Rabiya Kadeers liv.

Kadeer är ordförande för World Uighur Congress och global talesperson för de i Kina förtryckta uigurerna.

Hon säger att nedslaget
i den uiguriska autonoma regionen I Xinjiangprovinsen nyligen ledde till tusentals uigurers död och försvinnande, och hon uppmanar FN att ingripa.

Moore vägrade att stryka filmen ur programmet och ställa in Kadeers inbjudan som speciell gäst på MIFF, vilket resulterade I en massiv cyberattack. Webbsidan blockerades och det postades nedlåtande kommentarer, uppgav han.

– Den här lilla kinesiska flaggan liksom poppade upp och ding-da-ding-ding-ding och det kom ett meddelande som praktiskt taget motsatte sig att filmen skulle visas, sade han till ABC.

– Vi hade 80 000 träffar på webbsidan bara på söndagen, vilka inte var kopplade till biljettförsäljningen. Normalt sett skulle vi ha haft 10 000 träffar på en dag. 80 000 är ett häpnadsväckande antal! Uppenbarligen går det ut rapporter i Kina om att man måste attackera MIFF:s webbsida, sade han.

Moore funderar över den självcensurerande framtoning som filmfestivalen i Venedig lade sig till med efter liknande påtryckningar från det Kinas konsulat förra året.

– Man håller inne med informationen så att kinesiska tjänstemän inte känner till vad som händer. Publiken är redan medveten om det faktum att det kommer att visas oberoende kinesisk film. Så jag tror att det är vad vi kommer att göra nästa år, sade Moore till ABC.

Peter Black, specialist på internetlagar och censur vid Queensland’s Institute of Technology menar att det vore ett ”olyckligt steg” att ta efter Venedigs metoder och att det skulle ha en ”nedkylande effekt” på yttrandefriheten i Australien.

– Uppenbarligen är alternativet självcensur alltid, åtminstone på en nivå, tilltalande eftersom det är en lättare väg att gå. Problemet är att när individer och organisationer väl ger sig in på självcensurens bana har det en mycket skadlig effekt på yttrandefriheten i det här landet.

– Vi borde ha en önskan om att bevara livsstilen och friheten i ett demokratiskt system som tillåter oss att tala öppet, ärligt, rakt på sak och helt och hållet om alla möjliga problem, även när frågorna är potentiellt känsliga och även när de frågorna kan leda till kontroverser, sade han.

Black sade att angreppet mot MIFF visar att det är ännu viktigare att festivaler fritt kan visa kontroversiella filmer så att publiken kan få en förståelse för problematiken.

– Jag tror att det skulle vara bättre att låta sådana filmer står kvar i programmet, publicera dem, bjuda in människor med alla möjliga åsikter och till och med skapa debatt runt det. Men att bara försöka att hålla tyst om det, det tror jag faktiskt inte ligger i någons intresse.

Fem kinesiska filmer ströks från MIFF:s program som ett resultat av Kinaregimens störningar. Däribland kinesen Jia Zhangkes film ”Cry me a river” och en taiwanesisk film regisserad av Cheng Hsiao-tse. Den taiwanesiska filmen drogs tillbaka av producenterna, Wong Kar-Wei och Stanley Kwan, båda framstående filmskapare men även delägare av produktionsbolaget Jet Tone Films som har sin bas i Hongkong.

Demy-Geroe säger att hon förvånades över att de Hongkongproducerade filmerna drogs tillbaka, men är lättad över att en av filmerna, ”Perfect Life”, regisserad av Emily Tang och producerad av Jia Zhangke, kommer att visas på BIFF som börjar idag den 31 juli.

Hon säger att hon inte vet hur hon skulle reagera om hon utsattes för den sortens påtryckningar som hennes kollega Richard Moore fick stå ut med, men hoppas att hon inte skulle tvingas att backa vid ett liknande evenemang.

– Jag vill tro att jag skulle stå upp för mina principer men vi kan inte veta hur vi kommer att agera. Och vi kan alltid rapportera till styrelsen. Jag vill tro att jag skulle ta upp det med min styrelse och vi kunde inta en gemensam position i frågan.

Peter Black anser att alla borde stå upp föryttrandefriheten.

– Speciellt individer eller grupper borde uppmuntras att stå upp och räknas med när det kommer till den här typen av frågor, sade han.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/20375/