Fem filmer att undvika
Hittar man en film som regisserats av McG ska man ställa tillbaka den i hyllan om man ska hyra film. Detta tycker film-skribenten till denna artikel. (Foto: AFP /Mark Ralston)


Det är faktiskt svårare att komma ihåg de riktigt dåliga filmerna än det är att komma ihåg de bästa. Detta beror nog främst på att man helst glömmer bort de sämsta filmerna.

Men jag har gjort en kraftansträngning och sammanställt en lista med inbördes rangordning över de fem sämsta filmerna jag sett under 2000-talet. Detta betyder inte nödvändigtvis att de är de sämsta filmerna jag sett, ens under denna tidsperiod. Det betyder bara att det är de sämsta jag kommer ihåg.

5. ”Crocodile Dundee in Los Angeles” (Simon Wincer, Australien/USA, 2001). Paul Hogan är återigen tillbaka som krokodiljägaren från Australien. Den första filmen, “Crocodile Dundee” (Peter Faiman, Australien, 1986) var en småtrevlig film som handlade om kulturkrockar, medan ”Crocodile Dundee II” (John Cornell, Australien/USA, 1988) var en hyfsad actionkomedi. Denna, den tredje filmen, går mest ut på att exploatera det faktum att Dundee är en man från bushen som befinner sig i storstaden och fortfarande beter sig som om han är i bushen. Skämten, om man nu vill kalla dem för det, är plumpa och kassa. Det absoluta lågvattenmärket är Mike Tysons helt omotiverade cameo.

4. ”New Moon” (Chris Weitz, USA, 2009). Denna den andra filmen i Twilight-sagan är sämst i serien. Nu menar jag inte att de andra filmerna är bra. Jag menar bara att denna är sämst. Visserligen slipper vi att se Robert Pattinson, en av vår tids tråkigaste skådespelare, i stora delar av filmen. Men det finns en hel del annat som är kasst. Som vanligt är detta en vampyrfilm som inte handlar om synd och ond bråd död, som man kan tycka att en vampyrfilm borde handla om. Istället handlar den om kyskhet och det faktum att Bella (Kristen Stewart) saknar sin Edward (Pattinson) så mycket att hon vaknar skrikandes mitt i natten. Stewart tar tillvara på varje tillfälle hon får att spela över så mycket att det känns som om mitt hår vill fly från mitt ansikte, eftersom det vill komma så långt som möjligt från mina ögon som plågas starkt av att se något så dåligt. Som tur är, för Bella, så finns Jacob (Taylor Lautner) där för henne. Lautners roll i filmen består av att ta av sig tröjan så ofta han kan.

3. ”Charlies änglar – Utan hämningar” (Charlie’s Angels: Full Throttle”, McG, USA, 2003). McG är troligtvis den sämsta regissören i Hollywood just nu. Hans filmer går visserligen med vinst, men… Vanligtvis hade jag försökt mig på en förklaring här, men jag har verkligen inget att komma med. Den här filmen är i alla fall hans sämsta. De så kallade ”änglarna” (Cameron Diaz, Drew Barrymore och Lucy Liu) måste bekämpa en fallen ängel, Madison Lee, som spelas av Demi Moore, som gjorde ett riktigt kostsamt besök hos farbror plastikkirurgen för denna filmen. Filmen har ingen urskillningsbar handling (det har i och för sig ingen av filmerna på den här listan). Istället har McG valt att sätta in de tre huvudrollsinnehavarna i så många populärkulturella sammanhang som möjligt. Bland annat görs det omotiverade referenser till ”CSI” (Ann Donahue & Anthony E. Zuiker, USA/Kanada, 2000-) och ”Flashdance” (Adrian Lyne, USA, 1983). De här referenserna är lika klumpigt regisserade som de är omotiverade.

2. ”The Foreigner” (Michael Oblowitz, USA/Polen, 2003). Steven Seagal gjorde ett par måttligt underhållande actionfilmer i början av 90-talet, inte minst “Under belägring” (“Under Siege”, Andrew Davis, Frankrike/USA, 1992). Men det var ju längesen nu och Seagal får numera göra direkt-till-DVD-filmer. Sämst av alla hans filmer som jag sett (jag har inte sett många efter ”The Foreigner” kanske jag ska tillägga) är alltså denna. I den här filmen spelar han något slags kurir. Många elakingar försöker döda honom. Han klår upp dem. Och han måste rädda en tjej. Detta är ett ganska bekant tema för den här typen av filmer, men den här gången är det sämre utfört än vanligt. All form av röd tråd saknas; det verkar som om man bara kört tills man hittat nånstans att ställa upp kameran och sedan låtit Seagal glida in i bild med sitt patenterade dryga ansiktsuttryck. Sedan har vi det problemet att Seagal redan här började bli lite bred om midjan vilket, för det första har resulterat i att han har på sig en stor jacka i varje scen, som han dessutom knäppt hela vägen. För det andra har det resulterat i att han numera har en stuntman som gör vissa av hans actionsekvenser. Jag trodde att anledningen till att man anställde Seagal var för att han är en kampsportsexpert. För utan sina kunskaper inom kampsport är han ju bara en tjock gammal gubbe med ett drygt ansiktsuttryck.

1.”Dracula 3000” (Darrell Roodt, Tyskland/Sydafrika,2004). Detta är troligtvis den sämsta filmen jag sett. Någonsin. Återigen så måste jag tillägga att det är svårt att avgöra, eftersom jag sett en hel del dålig film. Men det är denna film som fastnat hårdast. Troligtvis för att den ger en distinkt känsla av att gå baklänges. Alla andra filmer på den här listan, med undantag av ”The Foreigner” möjligtvis, känns ändå som att de försöker vara bra; de har velat vara bra, men de har misslyckats helt enkelt. ”Dracula 3000” känns som att den inte ens haft en chans till att börja med. Filmen utspelar sig i framtiden på ett fraktskepp. Ombord på skeppet finns Draculas kista, varpå en vampyrepidemi utbryter. Och det går som det brukar. Det är sämre utfört bara. Filmen hade väldigt liten budget, vilket är anledningen till att jag blir förvånad över rollistan, som innehåller ett par namn som brukade betyda något. Coolio är exempelvis med. Och en gång i tiden gjorde han en mycket populär låt som heter ”Gangsta’s Paradise”. Erika Eleniak är ett annat namn på rollistan. En gång i tiden var hon med i den extremt populära serien ”Baywatch” (Michael Berk, Grehory J. Bonann & Douglas Schwartz, USA, 1989-2001). Som Abraham van Helsings ättling (ja, filmmakarna har i alla fall läst boken eller sett den första filmen) ser vi Casper van Dien, som spelade huvudrollen i Paul Verhoevens  populära science fiction-satir, ”Starship Troopers (USA, 1997). Men trots att han spelar en roll som borde betyda något speciellt, blir hans insats i denna film ganska minimal. De kanske inte hade råd att betala honom för en extra dag? Vanligtvis skulle jag inte avslöja hur en film slutar. Men jag vill verkligen inte att någon ska se den här filmen, så jag kan avslöja det. Jag gör det mest för att understryka hur dålig denna filmen är. När det bara är två människor kvar, en man och en kvinna, inser de att skeppet kommer att krascha och att det inte finns något de kan göra åt saken. Så de bestämmer sig för att gå och ha sex. Sedan tar filmen slut. Som sagt. Detta kan mycket möjligt vara den sämsta filmen någonsin.

Det finns så mycket film därute att det ofta är svårt att hitta rätt. Men nu har jag i alla fall gjort upp en lista över filmen jag tycker man ska undvika. Och här är ett extra tips nästa gång du står i videobutiken: Står det att McG har regisserat filmen, ställ tillbaka filmen och leta vidare.