Ett av de stora hoten mot yttrandefriheten är att alltfler mediehus drivs av ekonomiska skäl framför ideologiska. Det hävdade Svenska journalistförbundets ordförande Jonas Nordling i en debatt på årets bokmässa i Göteborg. Förhållandet kan leda till sämre journalistik, som inte uppfyller sitt ursprungliga syfte.

De allra flesta tidningar, också de mest ideologiskt motiverade, måste försvara sin existens i balansräkningen, det är en ekonomisk självklarhet. Men det är ett problem om finansnetto är den parameter som intresserar tidningsägarna mest. Om man inte vill något med utgivningen finns det alltid mer att spara in på och i tider då antalet tidningsprenumeranter stadigt sjunker ligger det nära till hands att skära i reporterkapitalet.

De senaste decenniernas utveckling har inte bara lett till färre journalistjobb; reportrar som finns kvar ska utföra mängder av arbetsuppgifter som det tidigare fanns specialiserade yrkesgrupper som skötte. Att vara tidningsreporter kräver inte bara att man ska komma på intressanta saker att undersöka, intervjua och skriva om: det ska fotograferas och bildredigeras, det ska göras tidningssidor och webbversioner och varför inte ett videoinslag också, när man ändå är utanför redaktionsdörrarna? Och så ska det bloggas och twittras om saken och sedan ska allt länkas till Facebook.

Risken med detta är inte bara att journalisternas hjärnor kokar över. I detta ligger också faran att journalistiken förlorar sitt syfte – det att förklara och hjälpa läsarna att förstå samhället – och istället blir en form av lättviktig samhällsinformation.

Ytlig journalistik är ett stort problem. Den skapar inte sällan en felaktig bild av den värld vi lever i. Den gör också att folk tappar förtroendet för medierna. I USA har man börjar klaga över vad man kallar ”falsk balans” i den så kallat objektiva journalistiken.

Att höra båda sidor är en av den moderna journalistikens grundprinciper. Men den räcker inte hela vägen.

Enligt Forsgård bygger den falskt balanserade rapporteringen på en felaktig grundföreställning om att det kan finns flera godtagbara sanningar och att om man bara presenterar skilda aktörers åsikter så har man gett en rättvis bild av saken.

Nu säger man istället: ”Varför ha med motstående synpunkter, ge oss sanningen istället”, sade Forsgård.

Denna så kallat objektiva rapportering springer många gånger ur för lite tid och kanske även ur bristande sanningslidelse. Om sådan journalistik ska bli meningsfull krävs det att läsarna själva har förmåga att tolka och analysera nyhetsflödet. Men även i det ledet saknas ofta tid och resurser.

Frågan om falsk balans har framför allt förekommit i klimatdebatten, där de som förespråkar teorin om att människan orsakat förhöjda halter av kolodioxid i atmosfären kritiserat att deras motståndare, som avfärdar samma idé, fått oproportionerligt stort utrymme i rapporteringen vilket gett allmänheten den skeva bilden att det finns två ganska jämnstarka ståndpunkter i frågan.

Ett annat område som präglats av falsk balans är rapporteringen om förföljelsen av den andliga metoden Falun Gong i Kina. Särskilt under de första åren efter att den startade år 1999, innan utövarnas arbete med att förklara vad de och den metod de utövar är för något, fick den kinesiska kommunistregimens propaganda omotiverat stort utrymme. Det finns ingen anledning att här återge de många felaktigheter som spreds, viktigare är att fortsätta sprida den sanna bilden.

Falun Gong handlar om Zhen Shan Ren (sanning godhet tålamod) och personlig självförbättring. Kommunistpartiets fokus har varit att utrota metoden och dess utövare, med olagliga fängslanden, tortyr, hjärntvätt, propaganda, mord och organstölder. Det har inte lyckats. I dag har dessutom fler än 125 miljoner före detta medlemmar tagit avstånd från kommunistpartiet, för att de har insett sanningen om partiet. Många har gjort det efter att ha läst Epoch Times artikelserie Nio kommentarer om kommunistpartiet.

Mediernas högsta syfte måste vara att ge läsarna bästa tillgängliga version av sanningen. Det innebär oftast att gå åtskilliga fler steg än att bara redovisa vad den ena och den andra har sagt. Det kräver fördjupning och tid. Det behöver satsas mycket pengar på journalistiken för att sanningen ska ha en chans.