Experter oroas över försvarszoner över Kinas konstgjorda öar
Kinesiska flottister står på däck bredvid en missilfregatt i Manila den 13 april 2010. Experter är oroliga att den kinesiska regimen kommer att etablera en ny försvarszon i Sydkinesiska havet. (Ted Aljibe/AFP/Getty Images)


Den kinesiska regimen bygger nu landningsbanor på sina konstgjorda öar i Sydkinesiska havet. Samtidigt som Kinas grannar till stor del förkastar Kinas territoriella anspråk – och i synnerhet försöken att helt enkelt bygga nya territorier – är många experter oroade över vilka problem som öarna kan orsaka under den närmaste framtiden.

Det är möjligt att den kinesiska regimen tänker göra som man gjorde i Östkinesiska havet, det vill säga att etablera en luftförsvarszon över Sydkinesiska havet som man kan försvara militärt, enligt Andrew S. Erickson vid U.S. Naval War College.

Erickson presenterade fallet i en aktuell artikel i National Interest. Med tanke på att han var med och grundade China Maritime Studies Institute, väger hans ord ganska tungt.

Satellitbilder som publicerats av underrättelseföretaget IHS Jane’s den 15 april visar att den kinesiska regimen har byggt en 500 meter lång landningsbana på Fiery Cross Reef. Man noterade att landningsbanan, när den väl är färdigställd, kan bli upp till 3 kilometer lång, vilket ”av allt att döma skulle vara inom ramen för den nuvarande Folkets befrielsearmés flygvapens landningsbana på Kinas fastland…”.

Erickson noterar att landningsbanan bara är en av många som den kinesiska regimen bygger på sina konstgjorda öar. Liknande projekt är på gång på Subi Reef, förmodligen också vid Mischief Reef och liknande infrastrukturprojekt pågår vid närliggande Paracel-öarna.

”En logisk applikation av Kinas nuvarande aktiviteter: att stödja en luftförsvarszon i Sydkinesiska havet. Peking etablerade en sådan zon i Östkinesiska havet redan i november 2013”, skriver Erickson.

”Många länder, inklusive USA, har etablerat sådana zoner för att spåra flygplan som närmar sig deras luftrum (12 sjömil ut från deras kust), framför allt flygplan som tycks försöka komma in i det utrymmet”, skriver han.

Dubbla budskap

Amiral Samuel Locklear, som leder USA:s stillahavsflotta, förde den 15 april fram oron för att den kinesiska regimens projekt ”till slut kan leda till att man använder saker som till exempel långdistansradar, militära och avancerade missilsystem”, och dessa system kan användas för att försvara en ny luftförsvarszon.

Den kinesiska regimen har skickat ut dubbla budskap. Den 17 april hävdade talesmannen för Kinas utrikesministerium, Hong Lei, att de nybyggda öarna inte primärt kommer att användas av dess militär. Kinas USA-ambassadör, Cui Tiankai, sade emellertid att ”Kinas konstruktion av militära anläggningar i området ’bara är naturliga och nödvändiga och att de enbart är för försvarsändamål’”.

Samtidigt är det värt att komma ihåg att länder har rätt att tillkännage luftförsvarszoner runt sina territorier. Den kinesiska regimen komplicerar den här faktorn. I Östkinesiska havet inkluderade man det som länge varit japanskt territorium som sin luftförsvarszon, och i Sydkinesiska havet kan man fråga sig hur ett eget konstruerat område kan spela in.

”Men samtidigt som ett kustland har laglig rätt att tillkännage en luftförsvarszon, är sättet som Kina har gått tillväga på i Östkinesiska havet oroväckande”, skriver Erickson. ”Kina hotar med ospecificerade ’akuta försvarsåtgärder’ om främmande flygplan inte gör som de säger – detta är en order som en luftförsvarszon inte ger dem tillstånd att utfärda eller fysiskt genomdriva.”