Expert bekräftar underligheter i direktsändning från rymden del 2
NASA:s foto på jorden från rymden i juli 2006. På den här stillbilden från en videofilm ses atmosfären tydligt.


Kinas statsstyrda tv-bolag CCTV direktsände i slutet av september uppskjutningen av rymdfarkosten Shenzhou VII. Videoinspelningen innehåller dock många oförklarliga fysiska fenomen som leder till misstankar om att det hela varit en bluff.

Qu Zheng, en rymdexpert som arbetade på NASA:s Jet Propulsion Laboratory, ger sin åsikt om fenomenen.

Epoch Times: En av avvikelserna som du iakttagit i direktsändningen berör frånvaron av jordens atmosfär. Vill du förklara lite närmare?

Qu Zheng: Se på den här videon. Den filmades från NASA:s rymdskyttel Discovery STS-121 i juli 2006 under ett uppdrag till den internationella rymdstationen ISS. När rymdskytteln iakttar jorden i tangential riktning, det vill säga riktningen mot jordens klotformiga kant, kan vi se en mjukblå cirkel runt jorden som gör att kanten, som den ser ut på bilden, blir delvis suddig.

Detta är jordens atmosfär. Den här blåa cirkeln blir ännu tydligare när det finns moln över jorden. Den blå färgen kommer av samma fenomen som gör att vi upplever himlen som blå – luftmolekylerna sprider det blå ljuset mer intensivt. Skiktet är tunt i förhållande till avståndet mellan rymdfarkosten och jorden, eftersom luftmolekylerna huvudsakligen är koncentrerade inom 15 kilometer från jordytan och jordens omkrets är 6370 km.

I stillbilden från Xinhuas direktsända videoinspelning med Shenzhou VII saknas atmosfären.

Titta på bilden i Xinhuas nyhetsrapport, eller den så kallade direktsändningen. Kanten på jorden nära toppen på skytteln Shenzhou VII var nästan slät och det fanns inget atmosfäriskt blått skikt runt om. I likhet med ISS höll Shenzhou VII ett nästan cirkulärt omlopp. Båda befinner sig på ett avstånd av cirka 340 kilometer från jordytan.


Den simulerade bilden på Shenzhou VII som är publicerad av Xinhua visar inte atmosfären.

Den simulerade bilden på Shenzhou VII som är publicerad av Xinhua visar inte atmosfären.

Någon kanske undrar om detta beror på solens vinkel. Ja, vid solnedgång ser vi himlen som röd. Det är för att det blå ljuset skingras och försvinner när vi tittar mot solen och resten av solljuset blir rödaktigt. När Zhai Zhigang [astronauten på Shenzhou VII] lämnade rymdskytteln stod emellertid solen nästan rakt ovanför rymdskytteln och dyker upp i nedre bildkanten, så att den lyste upp jorden. Solcellerna som visades på videon var nästan lodräta mot solen. Detta är en faktor som behöver tas med i beräkningen när ”launch window” ska väljas. Om det här uppdraget utfördes vid solnedgång kunde solcellerna inte få tillräcklig energi. Enligt de övervakningsdata som det amerikanska försvarsministeriet har släppt var rymdskyttelns läge när Zhai lämnade skytteln longitud 50,02 grader öst och latitud 4.32 nord. Klockan 16:45 Pekingtid var solens infallsvinkel 7,03 grader.

De simulerade fotona på Shenzhou VII som Xinhua publicerade [se foto nedan] visar däremot den blå atmosfären på rätt sätt. Detta tyder på att videon inte är någon direktsändning. Men varför förlorade bilden den blåa färgen?

Jag ska återkomma till detta i min analys av nästa motsägelsefulla faktum: Varför ser man plötsligt stora förändringar i molnskiktet?

Epoch Times: Ni nämnde att det fanns stora plötsliga förändringar i molnskiktet. Vad innebär detta?

Qu Zheng: Några upptäckte att den här direktsändningen visar stora, plötsliga förändringar i molnskiktet vid tiden [tidsangivelsen i videon] mellan 5 minuter 43 sekunder och 5 minuter 45 sekunder [Se bilden]. Om du ser på den ursprungliga videon direkt kan du se förändringarna tydligare. Under sådana omständigheter borde rörelsen hos molnskiktet vara kontinuerlig. Det är omöjligt att så stora abrupta ändringar sker inom en sekund. En del personer hänvisar det till att Shenzhou VII flög för snabbt. Detta är missledande.

Shenzhou VII åkte mycket snabbt, dess omloppstid var 90 minuter. Med hänsyn till att jorden roterar i samma riktning med en omloppstid på 24 timmar kan den så kallade ”sub-satellite point” [punkten på jordytan där rymdskyttelns lodrätta projektion mot jordcentrum passerar] röra sig 7 kilometer per sekund. Detta betyder att molnen kan ändra sig mycket och att ändringshastigheten är mycket snabb. Videon har texten ”CCTV-1” i bildrutan. På en plats i bildrutan där siffran “1” visades, fanns en stor blå ocean utan moln. Oceanen täcktes emellertid med vita moln i nästa sekund. Trots att det inte fanns något referensmått i videon kan vi göra en enkel uppskattning. På grund av att molnets egen hastighet är försumbar jämfört med hastigheten på ”sub-satellite point” kan molnets rörelse, som vi kan observera, endast vara rymdskyttelns rörelse, vilken bara är 7 kilometer per sekund.

Trots att molnets rörelse längs jordens kant ser ut att vara långsammare på grund av kantens lutningsvinkel är skalan där egentligen större än den framstår på bilden. Hastigheten på molnets rörelse över hela fotot bör vara runt 7 kilometer per sekund. Med den här uppskattningen täcker det blå omfånget nära siffran ”1” 100 km. Vad som visades i videon är alltså att ett avstånd på 100 kilometer, täckt av ett tunt molnskikt, vilket passerade på en sekund. Om molnet verkligen kan röra sig så snabbt skulle dess hastighet överträffa kosmiska hastigheter, och det skulle snabbt lämna jordens atmosfär. Utifrån det här videoklippet kan detta inte vara en direktsändning.

Hur uppstår då detta fenomen?
Om videoklippet inte var direktsänt, utan istället var en animation utförd med hjälp av ett 3D-bildbehandlingsprogram… då är en sådan situation tänkbar. Det som visades i videon var möjligen ett misstag som animatören gjorde gällande förhållandet mellan molnets egen hastighet och jordens rotationshastighet (ett intryck orsakad av rymdskyttelns omlopp runt jorden), vilket gjorde att molnskiktet rörde sig för snabbt. Ett sådant misstag är inte lätt att upptäcka utan en noggrann granskning.

Om molnskiktet i videon studeras noggrant kan man se ett liknande fenomen i de andra segmenten [på videon] där ändringarna i molnskiktet täcker dussintals kilometer eller mer inom loppet av 1 till 2 sekunder. Det är bara det att deras omfattning inte är så stor och därför mindre uppenbar. Kanske gjorde animatören en videoinspelning av molnets ändring över en halvtimme eller längre och klippte ihop det till några sekunder. Dessutom – ett 3D-bildbehandlingsprogram kan generellt inte simulera den tunna atmosfären runt jorden – detta kan förklara varför atmosfären saknas i videon.

I del 3 förklarar Dr. Qu Zheng vad som ligger bakom de egendomliga fenomenen med ”bubblor i rymden”, samt avsaknaden av de bakgrundsljud som normalt finns närvarande i rymdkommunikation.