Europeisk rörelse mot världsomspännande och olaglig organhandel
Europeiska flaggor vajar framför Europarådet i Strasbourg. Den 9 juli antog Europarådet en konvention mot handel med mänskliga organ. (Foto: Frederick Florin/AFP/Getty Images)


En ny konvention, ”Europarådets konvention mot handel med mänskliga organ” antogs av Europarådets ministerkommitté den 9 juli. Alla Europarådets 47 medlemsländer uppmanas att underteckna den och kriminalisera organhandel och straffa brottslingarna. Europarådet skapar inte bindande lagar men ger riktlinjer och främjar god samhällsstyrning.

Den nya konventionen har som syfte att regeringar ska kriminalisera vissa former av organtransplantationer. Bland annat när givaren inte frivilligt har gett sitt samtycke eller när donatorn eller tredje part får ekonomisk vinning.

Dokumentet i sin helhet förklarar att dess syfte delvis också är att underlätta samarbetet om åtgärder mot handel med mänskliga organ på nationell och internationell nivå.

”Förekomsten av en världsomspännande olaglig handel med mänskliga organ för transplantation är ett välkänt faktum”, står det i ett förklarande dokument till konventionen. Förekomsten av den här marknaden ”innebär en klar fara för både individen och folkhälsan och strider mot mänskliga rättigheter och grundläggande frihet. Det är en skymf mot själva begreppet mänsklig värdighet och personlig frihet”.

Ett viktig del i dokumentet var att donatorn självmant måste ge sitt samtycke till transplantationen. Dock gavs ingen exakt definition av hur ett frivilligt och informerat samtycke skulle gå till.

På en fråga från Epoch Times förklarade Europarådets taleskvinna, Estelle Steiner, att ett frivilligt och informerat samtycke innebär att det kan återtas när som helst.

”Dödsdömda fångar kan enligt vår mening inte ge ett frivilligt och informerat samtycke till att donera organ, eftersom de riskerar att utsättas för otillbörliga påtryckningar på grund av deras situation”, sade hon.

Definitionen frivilligt samtycke och om fångarna bedöms kunna ge det, är en viktig och politiskt känslig fråga. Särskilt när det gäller att få Kina, världens mest folkrika land och notorisk missbrukare av etisk transplantationspraxis, att underteckna konventionen.

Den statliga kinesiska nyhetsbyrån Xinhua rapporterade genast nyheten om kungörandet av konventionen, men berörde inte hur den skulle kunna relateras till landets transplantationspraxis.

Tidigare skrev WHO, som ofta är försiktiga med att kritisera Kina, i en bulletin att ”omkring 12 000 njur- och levertransplantationer genomfördes i Kina 2005. De flesta av organen påstods ha tagits från avrättade fångar”.

Texten fortsatte: ”avsaknaden av fastställda regler om fördelning av organ i kombination med prioritering av utlänningar som kan betala och att det finns mäklare har lett fram till uppfattningen att avlidnas organ transplanteras till utlänningar i Kina. Och att det utgör en del av den internationella organhandeln”.

De stora internationella medicinska grupperna har sällan ställt frågor om organkällor, men med siffror som 12 000 njur- och levertransplantationer på ett år och över 10 000 de följande åren måste man undra.

Kinas organdonationssystem fanns inte tidigare och antalet avrättade fångar – en av de identifierade källorna till organ – tros ha legat konstant på några tusen varje år, och över hälften av dem tros inte vara användbara för transplantation på grund av de sjukdomar kriminella fångar ofta lider av.

Den andra källan som identifierats genom undersökningar är Falun Gong-utövare från fängelser och arbetsläger. De fyller ut mellanskillnaden mellan antalet transplantationer och antalet avrättade fångar. Falun Gong förbjöds i Kina 1999.

Detta gör det ganska osannolikt att Kina kommer att skriva på den nya konventionen. Om konventionen överhuvudtaget sätter någon press på Kina är osäkert.

”Trycket mot Kina kommer från folket och inte från något dokument om det inte är direkt riktat mot Kina. Kan Kinas regering ignorera konventionen? Svaret är alltför lätt om inte personer som har kontakt med Kina hänvisar till och förlitar sig på konventionens normer när man har att göra med Kina”, skrev David Matas, kanadensisk människorättsadvokat och medförfattare till en rapport om organstölder från Falun Gong-utövare i Kina.

Matas betonade hur känsliga kineserna är för påtryckningar från det internationella samhället i dessa frågor.

”Konventionen betonar hur Kina skiljer sig från andra länder när det gäller standarder för organkällor. Konventionen kan och bör användas för att visa på det”, sade David Matas.

Översatt från engelska.