Europaparlamentet brottas med organstölderna i Kina
Joëlle Hivonnet, från European External Action Service, talar på ett seminarium om organstölder i Kina som hölls av EU-parlamentet den 21 april i Bryssel. (Foto: Epoch Times)


I slutet av 2013 röstades en resolution igenom i EU-parlamentet, som fördömde Kinas metoder vid organtransplantation. Nyligen kom frågan upp i parlamentet igen med en detaljerad undersökning av Kinas metoder vid transplantation och deras löften om reformer samt vad medlemsstaterna kan göra.

Kina är unikt med att ha ett transplantationssystem som bygger på övergrepp mot människor. Landets transplantationsmyndighet hävdar att de i första hand använder organ från dödsdömda fångar. Bara det är ett gravt övergrepp enligt internationell standard. Men många som har undersökt det här hävdar att den huvudsakliga källan till organ kommer från samvetsfångar som faktiskt dödas för att deras organ ska säljas och användas vid transplantation.

I andra länder sker transplantationsövergrepp på en helt annan nivå. Där kan fattiga lockas att sälja till exempel en njure för ett femsiffrigt belopp.

Svår situation

Den kinesiska statens involvering i transplantationssystemet, och svårigheten att få reda på om övergreppen verkligen har stoppats eller om det bara är en fasad, gör det svårt för beslutsfattarna i västvärlden. De vill förhindra nya övergrepp och att någon tar ansvar för det som tidigare hänt.

– Vi måste vara rättvisa men kritiska, både när det gäller Kinas rekord i antal transplantationer, involvering och bevis, sade Miroslav Mikolasik, slovakisk parlamentsledamot och ledamot i utskottet för mänskliga rättigheter.

Mikolasik talade vid ett seminarium om organstölder i Kina som organiserats av EU-parlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i Bryssel den 21 april. Europeiska tjänstemän, medicinska experter, utomstående läkare och experter deltog i seminariet.

– Vi måste också ta vårt ansvar och införa snabba lagstiftningsåtgärder som hindrar patienter från Europa att bli delaktiga i denna praxis, sade Mikolasik.

Enligt Joëlle Hivonnet, tjänsteman som har hand om Kina på European External Action Service, EU: s diplomati- och kommunikationsavdelning, har det här transplantationsförfarandet som nu har blivit känt, två problematiska komponenter.

– [Den ena är] policyn att ta organ från avrättade fångar utan deras samtycke. Det är helt klart att någon som är på väg att avrättas inte kan vara i stånd att ge ett riktigt samtycke, sade Hivonnet.

Det andra är ännu värre ”utomrättsliga avrättningar och organskörd på fångar som inte är dömda till dödsstraff”.

– De utomrättsliga morden är resultatet av misshandel och tortyr av fångar. Fångarna kan i princip försvinna i det vanliga fängelsesystemet, utan att familjemedlemmarna ens är medvetna om det, sade hon.

Hon tillade att utövare av Falun Gong är en tydlig målgrupp och fram till avskaffandet av systemet med omskolning genom arbete, var de den största gruppen i dessa läger. Det systemet har nu ersatts av ett annat med ännu mindre insyn – svarta fängelser.

Påstådda reformer

Kinesiska tjänstemän hävdar att det kinesiska transplantationssystemet håller på att reformeras. Framförallt har användningen av organ från dödsdömda fångar upphört. I mars klargjorde Kinas tidigare vice hälsominister och nuvarande ledare för organtransplantationskommittén, Huang Jiefu, att det var avsikten med de nya reformerna. 

Det här är en tydlig förändring av den officiella hållningen som tidigare tillät fortsatt användning av organ från fångar så länge individen samtyckte. I mars stängde Huang den dörren och uteslöt fångar som organkälla helt.

Några av de som undersöker de här sakerna är försiktiga med att tro på det här löftet. De säger att det är nästan omöjligt att verifiera med tanke på bristen på insyn i det kinesiska transplantationssystemet. Förvillande förklaringar om organkällor av tjänstemän som Huang, och oklarhet om militärsjukhus också är skyldiga att följa de nya reglerna, gör det svårt.

Det internationella intresset för Kinas transplantationspolicy kommer dock att fortsätta, enligt den förre chefen för transplantationssamfundet, Francis Delmonico. I sitt tal vid seminariet sade han att internationella medicinska organisationer ska hålla en konferens i Kina i sommar. De ska hjälpa de kinesiska myndigheterna att etablera ett etiskt transplantationssystem.

Ändå verkar dessa organisationer inte ha några planer på att hålla de kinesiska myndigheterna ansvariga för det som har kallats en ”slakt” av tiotusentals samvetsfångar av kommersiella skäl.

Tusentals dog

Under seminariet berättade doktor Huige Li, representant från Doctors Against Forced Organ Harvest, DAFOH, i detalj hur organstölderna gick till med en fallstudie tillhandahållen av en tidigare polischef i en stad i norra Kina.

Wang Lijun polischef i Jinzhou i Liaoningprovinsen, drev ett forskningscenter med koppling till stadens allmänna säkerhetsbyrå. Hans forskning fokuserade på organtransplantationer. Ett av hans dokument hade titeln ”Forskning på organtransplantation från donatorer som injicerats med droger”. I ett prisbelönat tal 2004 skröt Wang om sin forskning som gjorts på plats och involverat flera tusen fall.

– Det betyder att flera tusen dog av hans forskning, sade Li.

Enligt statistiken skulle ungefär 6 000 avrättningar ägt rum i hela Kina under Wangs forskningsår. Jinzhou med en befolkning på cirka 3 miljoner, skulle då ha avrättat cirka 14 personer. Men Wang sade att hans organtransplantationsexperiment involverade tusentals människor, och de slutade nästan alltid med att donatorn dog.

Li sade att skillnaden ovan troligen inte var dödsdömda fångar, utan människor som dödades utomrättsligt för sina organ, utövare av Falun Gong. Det finns inga säkra bevis på identiteten på dem som dött på det här sättet eller på Lis slutsats. Men det överensstämmer med en mosaik av andra kända fakta.

Delmonico verkade bekräfta informationen som Li presenterade.

– Det här är ingen debatt, sade han strax efter Lis presentation. Vi accepterar allt som sagts av Kilgour, Li med flera. Det är ingen debatt. Vad vi ska göra från och med nu blir den centrala frågan för oss alla.

Och bland dem som sysslar med den här frågan finns en fräsch oenighet om exakt vad som bör göras.

Översatt från engelska.