Det var tänkt att han bara skulle prata i fem minuter om det nyligen avslutade ekonomiska forumet Boao. Men i stället började den välkända programledaren Cao Baoyin berätta detaljer ur en nyligen publicerad tidskriftsartikel om tortyr i ett kinesiskt arbetsläger. Han höll på i 20 minuter.

Cao inledde med att säga ”åt helvete med Boao-forumet”. Han hade just läst tidskriftsartikeln efter att han kom hem från jobbet den 9 april och kände ett behov av att tala ut. Cao är en TV-personlighet och kolumnist på Beijing News, en av huvudstadens större tidningar.

Flera gånger kämpade han för att hålla gråten tillbaka, och vid ett tillfälle höll han upp en tavla där han hade skrivit upp ett antal av de vanligaste tortyrmetoderna.

”Helvetet på jorden” hade han skrivit på tavlan, och han läste upp metoderna en efter en: ”Trångt rum”, ”fångövervakare”, ”dödsbädden”, ”tigerbänken”. För varje metod slog han på tavlan med sin solfjäder.

– Bakom varje ord döljs blod, omänsklighet, laglöshet, amoralitet och naket barbari, sade han innan han började i detalj beskriva hur kommunistpartiets fängelsevakter använder metoden ”flygplanet” mot interner i Masanjias läger för kvinnor.

Cao är en av hundratusentals kineser som har läst och reagerat på en artikel om arbetslägret i den kinesiska tidskriften Lens, som mest är känd för sina fotografier.

I artikeln beskrevs i detalj den brutala tortyr som internerna –  som till största delen är Falun Gong-utövare – utsätts för. Falun Gong är en andlig metod som har förföljts i Kina sedan 1999, och artikeln nämnde inte uttryckligen metoden eftersom den är ett förbjudet ämne i kinesiska medier.

Det faktum att artikeln alls publicerades var häpnadsväckande för många. Masanjia är känt för att ha tagit fram många extrema tortyrmetoder för att bryta ner Falun Gong-utövare, som man sedan lärt ut till andra läger.

Cao talade om hur de fångar som hungerstrejkar behandlas.

– De binder dem vid en ”dödsbädd” och använder metalltänger för att tvinga upp deras munnar. Vissa offer blir av med tänder i den processen. Några av de som arbetar i lägret ber till och med om att få dagskift bara för att de inte ska behöva bevittna det här när det händer på nätterna.

Cao vände sig vid den här delen rakt in i kameran och talade med intensitet.

– ”Dödsbädden”, det är verkligen till för att döda människor. Men i det här arbetslägret bryr sig ingen om du dör. För dem är fångarna mindre värda än flugor. Kvinnor gör det här mot andra kvinnor, men för att somliga bär uniform kan de bete sig som odjur och utföra sådan här galen tortyr. Är de fortfarande människor? Inte ens djur gör sådana här saker mot varandra. När ni hör detta, skulle ni då inte säga att det här är helvetet på jorden?!