loadingPetitionärerna Chen Bixiang och Yu Hong, som satt inspärrade i ett av Pekings "svarta fängelser" i januari 2012. Chen, som är i sjuttioårsåldern, misshandlades av vakterna. (Foto från en källa i Kina)
Petitionärerna Chen Bixiang och Yu Hong, som satt inspärrade i ett av Pekings "svarta fängelser" i januari 2012. Chen, som är i sjuttioårsåldern, misshandlades av vakterna. (Foto från en källa i Kina)
Utrikes

Ett möjligt hopp för Kinas petitionärer

Rona Rui, Epoch Times

Kinas enorma budget för att upprätthålla den interna stabiliteten är ett utslag av den växande armén av kinesiska medborgare som reser till Peking för att försöka få rättvisa av de statliga myndigheterna. De är Kinas petitionärer, eller rättssökare, och de bär med sig mörka berättelser om övergrepp de utsatts för av lokala myndigheter. 

Enligt kinesisk lag får de söka sin rätt på det här sättet, men i stället för att skydda dem har landets interna säkerhetsapparat blivit ännu en instans som utsätter dem för övergrepp utan någon risk för konsekvenser. Nu kan dock den här situationen vara på väg att förändras. 

Hu Jun, som leder Human Rights Campaign in China, har 17 års erfarenhet av rättssökande. Han berättade för New Epoch Weekly att det varit det politisk-rättsliga utskottet (det organ inom kommunistpartiet som är ansvarigt för inre säkerhet) som varit högst ansvarigt för att petitionärerna spåras upp och grips, och att detta sker i samband med lokala grannskapskommittéer och lokal polis. Vissa provinsers kontaktkontor i Peking hyr in säkerhetsvakter från privata företag för att gripa petitionärerna och skicka dem till illegala så kallade ”svarta fängelser”. Säkerhetspolisen tar hand om de allvarligare fallen, enligt Hu.  

Historien om Yu Hong från Hunanprovinsen illustrerar väl hur politisk-rättsliga utskottets nätverk för att upprätthålla ”stabilitet” hanterar petitionärer. 

57-åriga Yu reste till Peking den 4 december 2011 för att försöka få till stånd en utredning av de suspekta omständigheterna kring hennes första make och son. Hennes historia berättades för Epoch Times av hennes andra make, Tang, i en telefonintervju. 

Yus första make och son arbetade för det lokala el- och vattenbolaget som drevs av häradsledningen. Båda två dog på arbetet under mystiska omständigheter 1999 respektive 2005. De lokala myndigheterna tvingade Yu att skriva på dokument där det stod att de hade begått självmord, och därefter lades fallen ner. Yu fick aldrig någon ersättning för deras död. Hon reste till Peking mer än ett dussin gånger under de första åren. 

Den 4 december 2012, under hennes senaste försök, greps Yu och fördes till ett svart fängelse som drevs av staden Chenzhous kontaktkontor i Peking. Fastän det nästan var vinter i Peking fanns ingen värme i byggnaden och Yus hälsa var i fara. Efter att hon suttit där i mer än en månad hörde en människorättsadvokat från Liaoning vid namn Zhao Zhenjia talas om hennes fall. Tillsammans med många petitionärer och journalister från två tidningar lyckades Zhao få ut Yu och två andra petitionärer: Chen Bixiang, en kvinna i sjuttioårsåldern och Gong Jiabao, en man i åttioårsåldern.  

Efter att ha vilat upp sig några dagar gick trion, som inte låtit sig nedslås, återigen till kontoret för brev och besök för att fortsätta att driva sitt fall. Senare togs de till ett annat svart fängelse som också drevs av Chenzhous kontaktkontor i Peking. Chen och Gong blev där misshandlade av vakterna den 23 januari 2012. 

Enligt Tang försökte vakterna även ge sig på Yu, men hon satte ett rakblad i munnen och hotade att ta livet av sig genom att bita sönder det, så vakterna lämnade henne i fred för att slippa hantera en sådan situation.

Senare togs de tre erfarna petitionärerna tillbaka till Chenzhou i Hunanprovinsen, där Yu hölls inspärrad på byrån för offentlig säkerhets lokala kontor i tio dagar. 

Polisen grep även Zhao Zhenjia, människorättsadvokaten som hjälpt de tre gamla petitionärerna att slippa ut ur det första svarta fängelset. 

Lokala myndigheter gör sitt bästa för att hindra petitionärer från att komma till Peking där de kan klaga på dem. Därför har man utarbetat ett system sedan flera år tillbaka där privata säkerhetsfirmor i Peking får betalt för att föra tillbaka petitionärerna till sina hemstäder.

Skälet för att olika regioners lokala representanter i Peking inrättande svarta fängelser där, var i första hand ekonomiskt. Hellre än att betala privata säkerhetsbolag för att skicka tillbaka petitionärerna en i taget kan man samla ihop dem i svarta fängelser i Peking och sedan skicka hem dem grupp.

Under vissa politiskt ”känsliga” perioder är hela säkerhetsapparaten satt i högsta beredskap för att hålla tillbaka strömmen av petitionärer som söker sig till Peking och riskerar förstöra den fasad av ett ”harmoniskt” samhälle som regimen försöker upprätthålla. 

Under de två stora politiska konferenserna i Peking tidigare i år övervakades, greps eller fängslades petitionärer över hela Kina. 

Wu Tianli, en petitionär från Fengtaidistriktet i Peking berättade att hon övervakades av polis dygnet runt inför de två mötena. Hennes fall har förblivit olöst i 10 år, sade hon. 

En initierad källa i Peking sade till New Epoch Weekly att politisk-rättsliga utskottet gett medel till lokalregeringarna för att ”upprätthålla stabiliteten” under de två mötena. De flesta lokalregeringarna väljer dock att helt enkelt köpa petitionärernas garanti att de ska hålla sig lugna, och de delar de tilldelade pengarna mellan sig och petitionärerna. Vissa lokalregeringar delar inte med sig av pengarna utan griper i stället petitionärerna eller tvingar dem att resa bort, sade källan.

Politisk-rättsliga utskottet är en enorm apparat, och bara resurserna som krävs för att kontrollera petitionärerna är stora.

Hu Jun på Human Rights Campaign in China, sade att den statliga byrån för brev och besök vanligen meddelar det lokala kontaktkontoret i Peking om att de bör skicka tillbaka en viss petitionär till deras hemstad. Efteråt måste de lokala myndigheterna skriva en rapport där de dokumenterar hur fallet hanterades; hur man löste problem som uppstod, övervakade och kontrollerade petitionären. Rapporten distribueras sedan till ett enormt nätverk av olika departement, bland annat den centrala kommissionen för disciplininspektion, politisk-rättsliga utskottet, centrala organisationsdepartementet, ministeriet för offentlig säkerhet och den statliga byrån för brev och besök.

Ett hemligt undersökningsdokument som sammanställts av den centrala kommissionen för disciplininspektion och som läckte ut under de två mötena visar att antalet petitionärer över hela landet har skjutit i höjden. I dokumentet, som postades på den USA-baserade dissidentsajten Boxun, stod att antalet dokumenterade petitionärer mellan januari och juni 2011 låg på nästan 71 miljoner. Den beräknade siffran för hela 2011 låg på 150 miljoner, och av dessa har närmare 95 procent legitima skäl för att söka sin rätt.  

Enligt ett dokument som sammanställts av en kinesisk advokat, som illustrerar flödesschemat för att hantera petitionärer, så har den kinesiska regimen avsatt enorma resurser och etablerat en raffinerad och välutvecklad mekanik för hur det skall göras. Detta gäller särskilt olika sätt att fånga upp dem i Peking och skicka tillbaka dem till sina hemstäder. 

Politisk-rättsliga utskottet förföljer även människorättsadvokater och dissidenter, och har etablerat ett särskilt utomrättsligt organ, 610-byrån, för att förfölja utövare av Falun Gong. Politisk-rättsliga utskottets årliga budget för att upprätthålla stabiliteten har därför hela tiden växt. 

En budgetrapport som släpptes under de två mötena indikerar att stabilitetsbudgeten kommer överstiga 700 miljarder yuan i år, vilket är 10 procent mer än i fjol och större än militärbudgeten. 

I en fördjupande artikel på den undersökande affärssajten Caijing.com, stod att politisk-rättsliga utskottet ska vara Kinas system för att upprätthålla stabilitet, med kontroll över byrån för offentlig säkerhet, domstolarna, åklagarmyndigheterna och byrån för brev och besök. Denna mäktiga och synnerligen effektiva maskin drivs dock på ett sätt som går emot rättssäkerheten, vilket gjort att den förmenta stabilitetssäkrande instansen i stället blivit en källa till instabilitet. 

Hu Jun håller med om detta. Han sade att från petitionärernas perspektiv är politisk-rättsliga utskottet en illegal institution som inte är en del av den kinesiska grundlagen. 
– Politisk-rättsliga utskottet är en elakartad tumör. Genom att förtrycka folket har det blivit ett mäktigt organ som nu hotar det högsta ledarskapet inom partiet, inklusive ordförande Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabao. 

Zhou Yongkang, politisk-rättsliga utskottets ledare och medlem av politbyråns ständiga utskott, som i praktiken styr Kina, sägs nu stå under intern utredning av partiet efter att hans allierade Bo Xilai rensats ut. Zhou och Bo tros ha konspirerat mot Hu Jintao och Wen Jiabao och även planerat att störa överlämnandet av ledarskapet över partiet till Xi Jinping i höst. Denna plötsliga utveckling kan betyda att goda nyheter väntar runt hörnet för de tiotals miljoner petitionärer och andra offer för politisk-rättsliga utskottets maktfullkomlighet och maktmissbruk.

Översatt från engelska

Mest lästa

Rekommenderat

loadingPetitionärerna Chen Bixiang och Yu Hong, som satt inspärrade i ett av Pekings "svarta fängelser" i januari 2012. Chen, som är i sjuttioårsåldern, misshandlades av vakterna. (Foto från en källa i Kina)
Petitionärerna Chen Bixiang och Yu Hong, som satt inspärrade i ett av Pekings "svarta fängelser" i januari 2012. Chen, som är i sjuttioårsåldern, misshandlades av vakterna. (Foto från en källa i Kina)
Utrikes

Ett möjligt hopp för Kinas petitionärer

Rona Rui, Epoch Times

Kinas enorma budget för att upprätthålla den interna stabiliteten är ett utslag av den växande armén av kinesiska medborgare som reser till Peking för att försöka få rättvisa av de statliga myndigheterna. De är Kinas petitionärer, eller rättssökare, och de bär med sig mörka berättelser om övergrepp de utsatts för av lokala myndigheter. 

Enligt kinesisk lag får de söka sin rätt på det här sättet, men i stället för att skydda dem har landets interna säkerhetsapparat blivit ännu en instans som utsätter dem för övergrepp utan någon risk för konsekvenser. Nu kan dock den här situationen vara på väg att förändras. 

Hu Jun, som leder Human Rights Campaign in China, har 17 års erfarenhet av rättssökande. Han berättade för New Epoch Weekly att det varit det politisk-rättsliga utskottet (det organ inom kommunistpartiet som är ansvarigt för inre säkerhet) som varit högst ansvarigt för att petitionärerna spåras upp och grips, och att detta sker i samband med lokala grannskapskommittéer och lokal polis. Vissa provinsers kontaktkontor i Peking hyr in säkerhetsvakter från privata företag för att gripa petitionärerna och skicka dem till illegala så kallade ”svarta fängelser”. Säkerhetspolisen tar hand om de allvarligare fallen, enligt Hu.  

Historien om Yu Hong från Hunanprovinsen illustrerar väl hur politisk-rättsliga utskottets nätverk för att upprätthålla ”stabilitet” hanterar petitionärer. 

57-åriga Yu reste till Peking den 4 december 2011 för att försöka få till stånd en utredning av de suspekta omständigheterna kring hennes första make och son. Hennes historia berättades för Epoch Times av hennes andra make, Tang, i en telefonintervju. 

Yus första make och son arbetade för det lokala el- och vattenbolaget som drevs av häradsledningen. Båda två dog på arbetet under mystiska omständigheter 1999 respektive 2005. De lokala myndigheterna tvingade Yu att skriva på dokument där det stod att de hade begått självmord, och därefter lades fallen ner. Yu fick aldrig någon ersättning för deras död. Hon reste till Peking mer än ett dussin gånger under de första åren. 

Den 4 december 2012, under hennes senaste försök, greps Yu och fördes till ett svart fängelse som drevs av staden Chenzhous kontaktkontor i Peking. Fastän det nästan var vinter i Peking fanns ingen värme i byggnaden och Yus hälsa var i fara. Efter att hon suttit där i mer än en månad hörde en människorättsadvokat från Liaoning vid namn Zhao Zhenjia talas om hennes fall. Tillsammans med många petitionärer och journalister från två tidningar lyckades Zhao få ut Yu och två andra petitionärer: Chen Bixiang, en kvinna i sjuttioårsåldern och Gong Jiabao, en man i åttioårsåldern.  

Efter att ha vilat upp sig några dagar gick trion, som inte låtit sig nedslås, återigen till kontoret för brev och besök för att fortsätta att driva sitt fall. Senare togs de till ett annat svart fängelse som också drevs av Chenzhous kontaktkontor i Peking. Chen och Gong blev där misshandlade av vakterna den 23 januari 2012. 

Enligt Tang försökte vakterna även ge sig på Yu, men hon satte ett rakblad i munnen och hotade att ta livet av sig genom att bita sönder det, så vakterna lämnade henne i fred för att slippa hantera en sådan situation.

Senare togs de tre erfarna petitionärerna tillbaka till Chenzhou i Hunanprovinsen, där Yu hölls inspärrad på byrån för offentlig säkerhets lokala kontor i tio dagar. 

Polisen grep även Zhao Zhenjia, människorättsadvokaten som hjälpt de tre gamla petitionärerna att slippa ut ur det första svarta fängelset. 

Lokala myndigheter gör sitt bästa för att hindra petitionärer från att komma till Peking där de kan klaga på dem. Därför har man utarbetat ett system sedan flera år tillbaka där privata säkerhetsfirmor i Peking får betalt för att föra tillbaka petitionärerna till sina hemstäder.

Skälet för att olika regioners lokala representanter i Peking inrättande svarta fängelser där, var i första hand ekonomiskt. Hellre än att betala privata säkerhetsbolag för att skicka tillbaka petitionärerna en i taget kan man samla ihop dem i svarta fängelser i Peking och sedan skicka hem dem grupp.

Under vissa politiskt ”känsliga” perioder är hela säkerhetsapparaten satt i högsta beredskap för att hålla tillbaka strömmen av petitionärer som söker sig till Peking och riskerar förstöra den fasad av ett ”harmoniskt” samhälle som regimen försöker upprätthålla. 

Under de två stora politiska konferenserna i Peking tidigare i år övervakades, greps eller fängslades petitionärer över hela Kina. 

Wu Tianli, en petitionär från Fengtaidistriktet i Peking berättade att hon övervakades av polis dygnet runt inför de två mötena. Hennes fall har förblivit olöst i 10 år, sade hon. 

En initierad källa i Peking sade till New Epoch Weekly att politisk-rättsliga utskottet gett medel till lokalregeringarna för att ”upprätthålla stabiliteten” under de två mötena. De flesta lokalregeringarna väljer dock att helt enkelt köpa petitionärernas garanti att de ska hålla sig lugna, och de delar de tilldelade pengarna mellan sig och petitionärerna. Vissa lokalregeringar delar inte med sig av pengarna utan griper i stället petitionärerna eller tvingar dem att resa bort, sade källan.

Politisk-rättsliga utskottet är en enorm apparat, och bara resurserna som krävs för att kontrollera petitionärerna är stora.

Hu Jun på Human Rights Campaign in China, sade att den statliga byrån för brev och besök vanligen meddelar det lokala kontaktkontoret i Peking om att de bör skicka tillbaka en viss petitionär till deras hemstad. Efteråt måste de lokala myndigheterna skriva en rapport där de dokumenterar hur fallet hanterades; hur man löste problem som uppstod, övervakade och kontrollerade petitionären. Rapporten distribueras sedan till ett enormt nätverk av olika departement, bland annat den centrala kommissionen för disciplininspektion, politisk-rättsliga utskottet, centrala organisationsdepartementet, ministeriet för offentlig säkerhet och den statliga byrån för brev och besök.

Ett hemligt undersökningsdokument som sammanställts av den centrala kommissionen för disciplininspektion och som läckte ut under de två mötena visar att antalet petitionärer över hela landet har skjutit i höjden. I dokumentet, som postades på den USA-baserade dissidentsajten Boxun, stod att antalet dokumenterade petitionärer mellan januari och juni 2011 låg på nästan 71 miljoner. Den beräknade siffran för hela 2011 låg på 150 miljoner, och av dessa har närmare 95 procent legitima skäl för att söka sin rätt.  

Enligt ett dokument som sammanställts av en kinesisk advokat, som illustrerar flödesschemat för att hantera petitionärer, så har den kinesiska regimen avsatt enorma resurser och etablerat en raffinerad och välutvecklad mekanik för hur det skall göras. Detta gäller särskilt olika sätt att fånga upp dem i Peking och skicka tillbaka dem till sina hemstäder. 

Politisk-rättsliga utskottet förföljer även människorättsadvokater och dissidenter, och har etablerat ett särskilt utomrättsligt organ, 610-byrån, för att förfölja utövare av Falun Gong. Politisk-rättsliga utskottets årliga budget för att upprätthålla stabiliteten har därför hela tiden växt. 

En budgetrapport som släpptes under de två mötena indikerar att stabilitetsbudgeten kommer överstiga 700 miljarder yuan i år, vilket är 10 procent mer än i fjol och större än militärbudgeten. 

I en fördjupande artikel på den undersökande affärssajten Caijing.com, stod att politisk-rättsliga utskottet ska vara Kinas system för att upprätthålla stabilitet, med kontroll över byrån för offentlig säkerhet, domstolarna, åklagarmyndigheterna och byrån för brev och besök. Denna mäktiga och synnerligen effektiva maskin drivs dock på ett sätt som går emot rättssäkerheten, vilket gjort att den förmenta stabilitetssäkrande instansen i stället blivit en källa till instabilitet. 

Hu Jun håller med om detta. Han sade att från petitionärernas perspektiv är politisk-rättsliga utskottet en illegal institution som inte är en del av den kinesiska grundlagen. 
– Politisk-rättsliga utskottet är en elakartad tumör. Genom att förtrycka folket har det blivit ett mäktigt organ som nu hotar det högsta ledarskapet inom partiet, inklusive ordförande Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabao. 

Zhou Yongkang, politisk-rättsliga utskottets ledare och medlem av politbyråns ständiga utskott, som i praktiken styr Kina, sägs nu stå under intern utredning av partiet efter att hans allierade Bo Xilai rensats ut. Zhou och Bo tros ha konspirerat mot Hu Jintao och Wen Jiabao och även planerat att störa överlämnandet av ledarskapet över partiet till Xi Jinping i höst. Denna plötsliga utveckling kan betyda att goda nyheter väntar runt hörnet för de tiotals miljoner petitionärer och andra offer för politisk-rättsliga utskottets maktfullkomlighet och maktmissbruk.

Översatt från engelska

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024