Många journalister ute i världen hotas till både liv och frihet, bara för att de utför sitt arbete. Men även i Sverige riskera de fria orden att kvävas och låsas in.
Det har aldrig varit så farligt att arbeta som journalist i världen som förra året.
Enligt den internationella pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser dödades 90 journalister under år 2012, en tredjedel fler än året före. Deras statistik sträcker sig tillbaka till 1995.
Förskräckande är också uppgiften om att 47 nätaktivister eller medborgarjournalister dödats.
Trots att Johan Persson och Martin Schibbye fått mycket uppmärksamhet sedan de 2011 greps i Etiopien och höstas benådades, och att det rönt viss uppmärksamhet att Dawit Isak efter elva år fortfarande sitter fängslad i Eritrea, har antalet fängslade journalister i världen faktiskt gått ner en aning, 16 procent. Men när summan gripna journalister trots det landar 879 är den fortfarande alldeles för stor. De fängslade gjorde ju bara sitt jobb. Ett jobb som rätt utfört är båda rättskaffens och viktigt.
Det borde vara en självklarhet att ingen ska gripas eller dödas för att de berättar om tillståndet i världen. Att tysta reportrars röster är – om vi jämför mänskligheten med en människa – som att döda en människas inre röst, samvetet. Någon måste undersöka och berätta om det som är fel för att samhället ska kunna bli bättre. Detta uppdrag är journalisternas. Att döda de samvetsbärande rösterna är att ge ondskan fritt spelrum.
Men detta rör väl inte oss, här i Sverige? Vi har väl en fri press? tänker du kanske. Jo förvisso. Få svenska journalister riskerar på allvar liv eller frihet i sin dagliga gärning.
Icke desto mindre finns det många, skenbart odramatiska, hot mot de fria orden även här: Minskande upplagor, sämre annonsintäkter, varsel om uppsägning. Besparingsiver, teknikångest, deadlinestress.
Hur modig blir en journalist som ständigt riskerar att inte få vikariatet förlängt? Hur tuffa matcher med samhällets makthavare orkar en familjeförsörjare ta när arbetsplatsen skakar av besparingskramper? Hur kreativ blir den journalist som varenda arbetsdag vet att han måste fylla en sida med något som hänt i bygden, oavsett vikt och värde, innan han får gå hem för kvällen.
Såväl den internationella som den nationella journalistiken befinner sig i kris, ingen tvekan om det. Men krisen handlar inte om huruvida framtidens tidningar ska göras av papper eller elektronik, som diskussionen i branschen emellanåt ger intryck av. Den handlar om att vi måste värdesätta journalistiken – såväl ekonomiskt som ideologiskt/principiellt – ge den tid och näring att växa till något bra, så att den kan bli något som verkligen betyder något.
Journalistik är i grunden faktabaserade berättelser om verkligheten. Dessa berättelser måste leva och ständigt utvecklas, allteftersom världen förändras. Men det kostar. De ekonomiska bojor som slås kring svenska journalisters händer och fötter innebär att pressfriheten begränsas, även i den friare världen. Som läsare kan du hjälpa till att motverka detta genom att visa att du värdesätter den fria pressen och inser att den inte är gratis. Till exempel med att betala en tidningsprenumeration. Det kan vara början på något bra. Då kan det skapas svängrum för journalistiken. När reportrarna får möjlighet att leva ut sin nyfikenhet och kreativitet får du säkert veta både ett och annat du annars inte skulle ha en aning om.
Farligt för journalister
Förändring från föregående år
2011 - 2012
Journalister dödade
66 – 88 33%
Journalister gripna
1044 – 879 -16%
Journalister hotade eller attackerade
1959 – 1993 +2%
Journalister kidnappade
71 – 38 - 46%
Journalister som flytt utomlands
77 – 73 -5%
Nätaktivister och medborgarjournalister dödade
5 - 47 +840%
Nätaktivister gripna
199 - 144 -27%
Källa: Reportrar utan gränser
