Det är över tjugo år sedan jag för första gången besökte Meteora och denna gång fick jag en sällsam möjlighet att tillbringa ett dygn i nunneklostret Rousanou. Det blev en miniretreat där jag under ett dygn förflyttades tillbaka till en svunnen epok.
Meteora heter området på det grekiska fastlandet där dramatiska klippor av sandsten reser sig upp mot skyn från marken. Det är en hissnande vacker och storslagen plats att vistas på och här finns också ett av de största komplexen av grekisk-ortodoxa kloster i Grekland. Den närmaste staden heter Kalambaka och ligger på den bördiga Thessaliska-slätten mitt i landet. Ursprungligen fanns det ett tjugotal kloster på klipporna men idag är det bara sex aktiva kloster kvar. Spår av ruiner finns på flera klipptoppar.
Meteora finns med på UNESCO:s världsarvslista och den spektakulära miljön har inspirerat både författare och konstnärer genom tiderna. Ett av klostren, Den heliga treenigheten, har dessutom varit inspelningsplats för en James Bond film ”For your eyes only” 1981.
Än idag är det svårt att förstå hur man lyckades bygga dessa kloster. Det måste ha inneburit extremt stora svårigheter och umbäranden. En anledning till valet av denna svårtillgängliga plats var att minimera riskerna för plundring under krig och ockupation. Trots det har klostren flera gånger, bland annat under andra världskriget, bestulits på många konstverk, guldföremål och ovärderliga manuskript.
Det enda sättet förr att ta sig till och från klostren var med hjälp av nätkorgar där människor och gods hissades upp eller ned med hjälp av en vevkonstruktion i metall. Alternativt klättrade man på långa, vingliga repstegar som firades ned längst klippväggarna. Det gällde att inte ha höjdskräck med andra ord! Man hade minimal kontakt med världen utanför och samlade och drack regnvatten som samlades i stora trätunnor. Byborna i trakten försåg klostren med proviant.
-
- Sedan 40-talet kan man ta sig nästan hela vägen upp till alla klostren via en bilväg. Men även om den sista biten till fots tycks kort, så kräver klättringen uppför de branta trappstegen som huggits ut direkt ur klipporna en viss ansträngning att avverka i sommarvärmen. En strid ström av turister besöker de delar av klosterbyggnaderna, som dagtid är öppna för allmänheten. Munkarna och nunnorna har numera övergått från att tidigare försörja sig på ikonmåleri och hantverk, till att i stort sett helt leva på turismen.
-
- Högst upp på en av dessa branta klippor ligger munkklostret Varlaám. Numera finns det en väg nästan hela vägen upp till klostret, men den sista biten får man gå över en träbro som förbinder två klippor och sedan på trappsteg huggna i själva klippan.
-
- Rousanou heter nunneklostret där jag tillbringade ett dygn i en ”miniretreat”. Man tror att det grundades redan på 1100-talet och är det minsta av de sex klostren på Meteora. Ett annex har tillkommit nyligen nedanför huvudbyggnaden för att ge de 16 systrarna mer livsrum.
-
- Den gamla klosterdörren med den gigantiska nyckeln finns upphängd som en relik på väggen innanför klostrets entrédörr.
-
- Det var länge sedan den gamla vevanordningen på klostret var i bruk. Det var ett mödosamt arbete att bli upp eller nedhissad eller att ta emot och skicka gods förr i tiden. Upp eller nedstigningen gjordes med hjälp av korgar och rep fästa vid vevanordningen.
-
- Gamla repstegar för att ta sig till och från klostret hänger fortfarande kvar på utsidan av klosterbyggnaden.
-
- Taket på den lilla kyrkan med vackra väggmålningar skymtar bakom träbalkongen som numera rymmer en hiss ner till det nya klosterannexet.
-
- Vägen som skymtar nedanför klostret byggdes på 40-talet. Innan dess hade klostret varit nästan helt isolerat under århundraden.
-
- Inredningen i min soldränkta klostercell bestod av en säng, ett nattduksbord med andlig litteratur, klädförvaring och ikoner på väggarna.
-
- Utsikten från min klostercell. Bakom klipporna kan man skymta den lilla byn Kastraki inbäddad i grönska.
-
- Nunnornas gästfrihet var stor. Här serveras jag en välsmakande lunch bestående av flera rätter: spenatpaj, makaronilåda, tomatsallad från egen trädgård, fårost, bröd, vatten och kyld vattenmelon till efterrätt.
-
- Ikon över köksbordet där jag åt mina måltider föreställande ”Den sista måltiden”.
-
- Tidig morgonpromenad på stig som leder till och från klostret och är väl dold från stora vägen.
-
- Stigen var brant och bestod av många trappsteg förstärkta med trästockar. Den ledde först in till ett litet skogsparti bakom klostret och vidare till en storslagen utsiktsplats.
-
- Från utsiktsplatsen denna morgon har jag panoramautsikt över den Thessaliska slätten. Här syns klostret Den heliga treenigheten som är det största och högst belägna klostret på Meteora.
-
- St Stéfanos är det andra av de två nunneklostren på Meteora och mycket större än Rousanou. Det är också det kloster som är lättast att nå från vägen som slingrar sig runt klipporna. Bakom skymtar den Thessaliska slätten.
-
- Varlaám-klostret når man till genom att först gå över en träbro som förbinder två klippor med varandra och sedan uppför trappsteg som huggits ut direkt i klippan. Trappan syns slingra sig brant uppför berget höger i bild.
-
- Solens tidiga strålar har ännu inte nått St Nikolaos Anapafsas som är det första av alla kloster vi möter på vägen upp till Meteora.
-
- Man tror att sandstensklipporna formades för ca 60 miljoner år sedan men ingen vet med säkerhet hur dessa klippor kommit till. När jag ser ut över detta mäktiga landskap kan jag inte låta bli att bli tagen av Heliga Meteoras skönhet och mystik.
