Ett bekymmersamt liv men en 'Gudomlig konst'
Den tyske kompositören Ludwig van Beethovens avbild står på Madame Tussauds waxmuseum i Berlin. I Bonn, som är Beethovens födelseort, är Tysklands årliga internationella Beethovenfestival i full gång (29 augusti – 28 september). Det här året kommer Kurt Masur att leda Orchestre National de France som spelar Beethovens 9:e symfoni och som kommer att sändas live på en enorm bildskärm på torget i Bonn. (Clemens Bilan/AFP/Getty Images)


”Endast inom min gudomliga konst finner jag det stöd som får mig att offra den bästa delen av mitt liv till den gudomliga Musan.” – Beethoven 1824.

Precis som med Mozart verkade det som om det var förutbestämt att Beethoven skulle skaka om den musikaliska världen. Han föddes i Bonn, Tyskland, den 16 december 1770 och hans pappa Johann började undervisa honom i musik från tidig ålder. Den lille Beethovens förmågor överträffade dock faderns, så när Ludwig fyllde 9 år kunde pappan inte längre undervisa honom.

Den unge Beethoven lekte inte som andra barn eftersom han var så blyg. Han höll sig i stället till musiken. Vid 16 års ålder mötte han Mozart i Wien. Fastän tiden de spenderade tillsammans var kort erkände Mozart Beethovens skicklighet. När han hade gett Beethoven ett stycke att spela så gick han ut ur rummet och sade till sina vänner, ”Lägg märke till honom; han kommer att skapa sig ett namn i den här världen en dag.”

Beethovens uppväxt var inte lika glädjefylld som Mozarts. Mozart var något av en libertin, Beethoven framstod som deprimerad. Beethovens far verkade försvinna allt längre bort. Vid ett eller kanske flera tillfällen fick Beethoven med kraft rädda sin berusade far från polisen. När Ludwig var 19 år beslutade en domare att en del av pappans lön skulle betalas ut till sonen – han skulle fungera som familjens överhuvud.

Vännen och läraren Christian Neefe var Beethovens välgörare. Han rådde den unge musikern att tillbringa mer tid i Wien, världens musikcentra på den tiden. Under Neefes beskydd gav Ludwig van Beethoven ut sin första komposition vid 12 års ålder.

I Wien välkomnades Beethoven av många bekanta. Prins Karl Lichnowsky, prinsessan, Baron Van Swieten, Count Fries och andra adelsmän och kvinnor konsumerade alla hans musik för att stödja honom i Wien.

Ibland kom dock Beethovens mörkare sidor fram. En kväll när han spelade duett med en ung adelsman vid namn Ryes på egendomen Count Browne, blev Beethoven djupt kränkt när ett samtalande par inte kunde hålla tyst. Beethoven hindrade Ryes från att spela och sade högt: ”Jag spelar inte längre för sådana svin”. Sedan lämnade han omedelbart stället.

1798 började Beethoven få problem med hörseln. 10 år därpå var han helt döv på sitt högra öra. Detta faktum förvärrade hans djupa depression.

Trots att han var lynnig så attraherades människor av Beethoven. Han uppskattade kvinnligt sällskap och verkade ständigt vara kär och gjorde ingen hemlighet av sitt begär – han tillägnade många kompositioner till särskilda kvinnor. Sonaten i e-moll tillägnades till exempel grevinnan Babette de Keglevics.

Forskare har debatterat huruvida Beethoven var en sant religiös person. Dokument vittnar om att han aldrig gick i kyrkan och att han misstrodde präster, fastän hans mamma var romersk katolik och mycket from och lät döpa Beethoven i den tron. I sin ungdom besökte han flera olika kyrkor. Trots att han inte bibehöll de katolska ritualerna under sin uppväxt så är de flesta forskare överens om att han var andlig. Beethovens dagböcker och brev till gamla vänner innehåller många religiösa hänvisningar till Gud, där han avslöjar att han skall hålla sitt löfte och fullfölja alla åtaganden som naturen, Gud och mänskligheten har förelagt honom.

Vid tiden för Beethovens sista framträdande 1814, med sin B-moll trio, var han nästan helt döv. Det hände ibland att han fortsatte att dirigera efter att stycket var slut och sedan vände han sig mot publiken för att ta emot applåderna.

Ungefär två veckor före hans död skrev Beethoven till Ignaz Moscheles i London: ”En svårt öde har verkligen fallit på min lott! Men jag böjer mig för ödet och ber endast Gud, att han genom sin gudomliga vilja skyddar mig från fattigdom fram till min död. Det kommer ge mig styrka att bära mitt öde, hur hårt och sorgligt det än är, så böjer jag mig för den allsmäktiges vilja.

 

Översatt från engelska: http://en.epochtimes.com/n2/arts-entertainment/beethoven-biography-4012.html