Ett av de mest kända traditionella kinesiska instrumenten är den tvåsträngade erhun. Till och med västerlänningar som kanske inte är vana vid kinesisk musik känner igen den. Dess ljud är otroligt vackert och vare sig tempot är snabbt eller långsamt blir melodin hjärtskärande melankolisk.
Musiken i Kina är lika gammal som själva den femtusenåriga civilisationen. Den skapades inte för att underhålla utan för att rena människors tankar. Enligt traditionell tro kan ljud påverka och harmonisera universum. Förr förväntades de rikas barn studera musik som ett av fyra grundläggande ämnen i skolan och att göra musik endast för att underhålla ansågs inte som särskilt ädelt.
Jämfört med andra kinesiska instrument är erhun relativt ung och har en historia på runt tusen år. Den introducerades i Kina av icke-Han stammar längs med den norra gränsen. Namnet betyder bokstavligen ”tvåsträngat barbariskt instrument” och syftar till dess ursprung i etniska minoriteter. Bönder brukade använda instrumentet för att spela folksånger som beskrev det dagliga livet såsom fiske och vallande av kreatur.
Med tidens gång blev det vanligt att erhun användes i ensembler eller orkestrar inom Peking-operan, men det dröjde innan den respekterades så pass att den kunde användas som ett soloinstrument.
Det var till slut Liu Tianhua (1895-1932) som ändrade på detta. Då han även bemästrade teknikerna för västerländskt fiolspel introducerade han en ny båge och nya fingermetoder. Hans mest berömda, och numera klassiska, melodi kallas ”Den andra våren reflekterar månen”.
I TV-stationen New Tang Dynastys årliga kinesiska galaföreställning har erhun fått en viktig roll där den tillsammans med annan musik och dans visar upp den autentiska traditionella kinesiska kulturen. Förra året turnerade föreställningen till 32 världsstäder och 2008 reser den till 50 städer världen över och förväntas ses av över en halv miljon människor. Erhu-musiker Qi Xiaochun fick lära sig spela av sin far då hon växte upp i södra Kina.
– När jag var sex år gammal började min far lära mig hur man spelar erhu och vi övade tillsammans varje dag. Det var väldigt trångt där vi bodde och för att inte störa grannarna tog han med mig till en park för att öva, säger hon.
I början var träningen väldigt strikt. Fadern instruerade Qi utomhus hela året vare sig regnet föll eller solen sken. Qi berättar att hon brukade tycka att han var den elakaste pappan i världen fram tills hon började förstå hans djupa kärlek till musik och den ”behärskade passionen” där bakom.
– När vi övade samlades ofta mängder med folk för att lyssna och se på i flera timmar. De nickade med och stampade takten. Nu förstår jag varför min far ansträngde sig så mycket för att undervisa mig – han ville vidarebefordra till mig hjärtat och själen i kinesisk konst och ville lära mig att använda musik för att skapa hopp, glädje och inre styrka för de som längtade efter ljus och skönhet trots ett hårt liv. Han var en fantastisk far.
Erhun kallas ibland för den tvåsträngade fiolen, men den hålls vertikalt istället för horisontellt och vilar i knäet på den sittande musikern. Den tillverkas i träslag såsom rosenträ eller ebenholts och består av en liten ljudlåda täckt av ormskinn samt en lång smal hals som är aningen böjd i slutet. Numera har de två traditionella silkessträngarna bytts ut mot stålsträngar och mellan dem sitter bambu och vitt hästtagel.
Denna lilla låda har många unika kvaliteter vilka gör den till ett svårt instrument att behärska. Det finns inget greppbräde för att hitta rätt ton och strängarna ska pressas ner men får inte vidröra halsen. Ljudet uppkommer när den hartsade bågen passerar mellan strängarna och får ormskinnet att vibrera.
Qi Xiaochun berättar att den forna kinesiska kulturen talade om harmoni mellan himmel och jord och respekt för livet och naturen – värden som likaså reflekteras i den kinesiska galaföreställningen. Hon säger att hennes arbete är tillägnat alla människor i Kina som vill dela en liknande passion som hennes far.
– Det är min fars hängivenhet till vad han ansåg vara sitt livs uppdrag som gör att jag står på scenen idag. Hans mål var att bevara den kinesiska traditionella kulturen för framtida generationer, säger Qi.
Läs gärna orginalartikeln på engelska
