På onsdagen den 30 oktober 2013 lyste solsken för första gången upp en liten norsk stad i en avlägsen mörk dal under vintertid. Speglar som placerats högt upp på en bergssluttning infriade en hundraårig dröm.
Omkring tusen personer, däribland barn med solglasögon och gula solar målade i ansiktet, jublade när solen bröt igenom molnen för att lysa upp det stora torget i Rjukan.
Fram till nu har staden legat i skugga från början av oktober till mitten av mars.
Speglarna som är utrustade med sensorer och drivs av solenergi och vindkraft kommer automatiskt att justeras efter solen så att de ständigt lyser över torget i botten av dalen.
Borgmästaren i området Steinar Bergsland, säger att själva idén är 100 år gammal och idag har man uppnått att ”det omöjliga kan bli möjligt” i staden.
Mannen bakom idén är Martin Andersen, konstnär och boende i Rjukan.
Han flyttade till staden från Paris år 2001 och säger att han saknade solen som avtar och kommer högre och högre upp på bergssluttningen under vintern.
Det finns 3500 invånare i staden som ligger knappt 18 mil väster om Oslo.
Det reflekterade solljuset, som omfattar cirka 604 kvadratmeter, är tänkt att skapa en mötesplats för den solsvältande lokalbefolkningen och bli en turistattraktion. Arrangörerna säger det reflekterade ljuset kommer att vara över 80 procent av den riktiga solens ljus.
Solen skiner här på sommaren när den står högre på himlen, men den 4 oktober försvinner den bakom berget och återvänder inte förrän den 12 mars.
Liknande speglar inrättades första gången 2006 i den italienska byn Viganella i Alperna, som också ligger isolerat i en mörk dal.
Rjukan ligger inbäddat i en djup dal i skuggan av Gaustatoppen, ett cirka 1890 meter högt berg som också är skidort.
Idén presenterades första gången i ett brev till en lokal tidning av bokhållare Oscar Kittilsen, den 31 oktober 1913.
Översatt från engelska.
