Ett till synes enkelt föremål kan spela en viktig roll i en människas liv. En svensk avhandling visar att det här i synnerhet gäller för människor som utsatts för en extremt påfrestande situation. Här kan tingen vara det övergångsobjekt som hjälper människan att åter kunna navigera i världen, menar etnologen Margrit Wettstein.
I sin avhandling, ”Liv genom tingen”, har etnologen Margrit Wettstein vid Uppsala universitet, gett oss kunskaper om hur människor finner mening efter dramatiska och oväntade händelser. Hon har studerat elva människor som genomlevt svåra situationer, för vissa har det handlat om förluster av anhöriga, för en annan kan det ha varit att tvingats på flykt.
När människor konfronteras med situationer där frågan om liv och död ställs på sin spets har det visat sig att enkla föremål, som kanske stoppades i fickan under dramatiska omständigheter, fått nya innebörder som påminnelser om det förflutna.
Intervjuerna med personer som överlevde Förintelsen eller som tvingades till en hastig flykt undan nazisterna liknar på många sätt människors berättelser efter attacken på World Trade Center den 11 september 2001 berättar man i ett pressmeddelande på Uppsala universitet.
– De till synes enkla tingen visar sig ha en sammanhållande kraft som ger människan kraft att gå vidare. De visar sig ofta ha en förmåga att binda samman fragment av skrämmande händelser och upplevelser till något som är meningsfullt, säger Margrit Wettstein.
För konstnären Lenke Rothman som deporterades till Auschwitz tillsammans med sin familj, handlade det om något så litet som en knapp från hennes lillasysters kläder. Knappen hittade hon vid platsen där hennes barndomshem funnits, långt senare.
– Från att ha hållit ihop systerns kläder blev knappen för henne ett föremål som höll ihop hela familjen, av vilka bara hon och brodern överlevde Auschwitz. Knappen betydde oerhört mycket för henne under hela hennes liv, berättar Margrit Wettstein.
Ett annat betydelsefullt föremål var det skrivbord som författaren och nobelpristagaren Thomas Mann återfann. Det räddades efter att han flytt undan nazisterna, och fördes från Tyskland via Schweiz till USA och tillbaka till Schweiz.
– Skrivbordet var den enda plats där han kände sig trygg. Det var nästan bara där han kunde skriva, säger Margrit Wettstein.
En kvinna som förlorade sin son i attacken på World Trade Center, hittade sin sons avklippta hästsvans i sonens rum efteråt. Här blev hästsvansen det konkreta beviset på att sonen faktiskt hade funnits.
Det är rörande men också fullt förståeligt att ett föremål kan hjälpa människor i sorgearbetet och ge en stabilitet i situationer då allt vänds upp och ner i en människas liv. Tingens symboliska och oersättliga värde kan spela en avgörande roll för att återfinna fotfästet i en till synes kaotisk situation.
– För de här människorna har föremålen fungerat som en samtalspartner och ledsagare. Tingen användes som övergångsobjekt och hjälpte dem att åter kunna navigera i världen, säger Margrit Wettstein.
