Lei Wang är en av de otaliga kineser som upplevt det kinesiska kommunistpartiets förföljelser och förtryck. Lei är bosatt i Sverige sedan 1991 och bedriver en akupunkturklinik Göteborg. (Pirjo Svensson/ Epoch Times Sverige)

Kinas kommunistparti firar 60 år vid makten. ”Men vad finns där att fira?”, undrar Lei Wang, som under torsdagen befann sig med en skara protesterande framför Kinas konsulat i Göteborg. Hon berättade om vad hennes familj har utsatts för under kommunistpartiets styre.

För många kineser är årsdagen en sorgens dag. Kinesiskan Lei Wang, som varit bosatt i Sverige sedan 1991, begav sig till Kinas konsulat i Göteborg för att delta i en protestaktion mot kommunistpartiets omänskliga förföljelse av Falun Gong – en förföljelse som har drabbat en stor del av den kinesiska befolkningen, direkt och indirekt, däribland Leis familj.

– Det kinesiska folket har lidit mycket under kommunistpartiets styre, säger Lei.

Lei Wang är läkare i kinesisk traditionell medicin och utövar kultiveringsmetoden Falun Gong, som har förföljts i Kina sedan 1999.

Det var på en Kinaresa 1994 som Lei Wang lärde sig Falun Gong. På den tiden, innan förföljelsen inleddes, samlades miljontals människor i Kinas parker och tränade tillsammans varje morgon.

– Jag åkte dit (till Kina) varje år och såg att många (utövare) utvecklades jättemycket. De var nöjda, de som förut var sjuka hade nu blivit friska, 80-åringar sprang omkring och såg unga och glada ut. Mamma ändrades jättemycket (efter att ha börjat träna Falun Gong), hon blev mycket gladare. Hon gick och tränade i parken varje dag.

Falun Gong-utövare i Göteborg samlades utanför Kinas konsulat för att uppmärksamma att förföljelsen mot Falun Gong fortfarande pågår i Kina. (Pirjo Svensson/ Epoch Times Sverige)

1999 förändrades livet drastiskt för Kinas Falun Gong-utövare. Falun Gong-böcker förbjöds och utövarna tilläts inte längre öva i parkerna. Många frihetsberövades. Utan någon vidare förklaring från ambassadens sida beviljades Lei inte längre visum för inresa i Kina. Hon har inte kunnat resa tillbaka sedan dess.

– Det var jättesvårt för mig när pappa låg på sjukhus. Han fick en hjärnblödning och kunde inte röra sig. Ett år senare dog han och jag fick inte åka på begravningen.

Lei menar att förföljelsen spelade en avgörande roll för pappans kritiska hälsotillstånd. Han utsattes för en enorm psykisk press som nära anhörig till två Falun Gong-utövare.

– Polisen kom ofta och ville ha min mamma till att skriva på papper mot Falun Gong och mot Falun Gongs lärare, men hon ville inte göra det. Hon sa: ”Jag har fått så mycket bra från att träna Falun Gong, att vara mot Falun Gong skulle vara samma sak som att vara mot mig själv, jag kan inte göra det.”

Polisen fortsatte att försöka tvinga Leis mamma att skriva på pappret i tre-fyra år innan de till sist med tog med sig henne med tvång, utan några dokument, en akt som i själva verket bryter mot Kinas grundlag.

I Kina skulle en Falun Gong-utövare antagligen ha gripits för en handling som denna: att dela ut informationsblad och berätta om KKP:s förföljelse för allmänheten. (Susanne Willgren/ Epoch Times Sverige)

Leis pappa var förtvivlad och arg. Han åkte till polisstationen och krävde svar, men han fick ingen förklaring till hennes försvinnande.

Mamman hade skickats till ett hjärntvättningsläger där hon under mycket hemska förhållanden tvingades läsa desinformation och titta på videofilmer med lögner och antipropaganda mot Falun Gong, berättar Lei. Vid varje måltid var de tvungna att sjunga sånger till kommunistpartiets ära och tacka kommunistpartiet för att de hade ”räddat dem”. Det enda sättet att komma ut ur fängelset var att skriva på ett papper och därmed ”avsäga sig” sig sin tro på Falun Gong. Skrev de inte på skulle de skickas till arbetsläger och utsättas för fysisk tortyr.

Leis mamma oroade sig för sin make som hade dålig hälsa och inte visste var hon var, hon förstod att han måste vara mycket orolig för henne. Därför kände sig mamman tvungen att, mot sig själv, skriva på kommunistpartiets papper.

– Det värsta var att efter att ha skrivit på pappret var hon tvungen att läsa upp det för de andra fångarna. Efteråt körde de henne hem, berättar Lei.

En knapp vecka senare drabbades pappan av en allvarlig hjärnblödning.

Leis pappa hade varit en högt uppsatt person inom kommunistpartiet och hade innan pensioneringen jobbat inom bankväsendet. Han hade tystnadsplikt om många saker och fick ofta hemliga telefonsamtal. Ofta försvann han i en timme och kom tillbaka upprörd.

Lei berättar att den hemliga polisen satte press på hennes pappa till och med under hans sjukhusvistelse. En gång då han och hans hustru var ensamma på sjukhusrummet berättade han för henne att regimen ville att han skulle göra någonting dåligt mot dottern, Lei.

Det kinesiska konsulatets huvudingång i Göteborg är symboliskt nog en järndörr med galler. (Pirjo Svensson/ Epoch Times Sverige)

– De pressade pappa mot mig. Vi hade en jättebra relation, han älskade mig, jag var den äldsta dottern.  Han var alltid rädd att något skulle hända mig. Jag brukade säga till honom: ”Jag bor i Sverige nu, du behöver inte vara orolig.”

Situationen blev inte bättre efter att Leis mamma hade släppts från hjärntvättslägret. Polisen fortsatte att knacka på dörren, de tog med sig mamman till polisstationen för omfattande förhör, de frågade om Lei, om vad hennes planer var, vem hon hade träffat och så vidare.

– Pappa var mycket arg. Han sa: ”Det har gått fem år redan, vi har inte gjort nåt fel, varför kommer ni hela tiden till oss!”

När Leis pappa dog ett år senare och Lei inte fick åka på begravningen i Kina gick hon till svenska utrikesdepartementet och bad om hjälp å sin mammas vägnar. Lei hade flera gånger tidigare försökt att skicka dokument som tillät föräldrarna att komma till Sverige, men de hade fördröjts och nått fram först när dokumenten var föråldrade.

– Mamma berättade allt för mig när hon kom till Sverige. Hon hade inte vågat säga något tidigare eftersom telefonen avlyssnades.

Lei säger att hon älskar Kina, men att kommunistpartiet har gjort fruktansvärda saker mot sitt eget folk. Hon har fortfarande färskt i minnet bilder från massakern vid Himmelska Fridens Torg 1989 då hon bodde i Peking. Vad finns där att fira, undrar hon?

– De (kommunistpartiet) betraktar vanligt folk som sina fiender, varför är de rädda för vanligt folk? De har pansarvagnar, de har soldater i sin makt, men vad har de inuti? De är mycket svaga, de har gjort allt det här – de har dödat så många! Många underbara människor har försvunnit! Idag är en sorgedag för mig, säger Lei Wang.