Den 25 april 1999 lades grunden för det Kinesiska kommunistpartiets kampanj för att krossa Falun Gong. Man började med en flodvåg av propaganda, som utmålade människor som mediterade i parker som självmordsbenägna revolutionärer som ville förstöra Kina.

Få kineser trodde på propagandan, trots att den upprepades hundratals gånger. Upp till 400 artiklar publicerades i alla de stora tidningarna de första 30 dagarna av kampanjen.

Falun Gong var väletablerat i Kina och det fanns över 28 000 övningsplatser över hela landet. Det var en bekant syn för många, och gruppen åtnjöt allmänhetens sympati.

Den dåvarande partichefen Jiang Zemin började försöka förtrycka Falun Gong redan 1996, men dessa försök möttes med sittprotester och fredlig civil olydnad av ett slag som det kinesiska folket inte hade sett sedan händelserna på Himmelska fridens torg 1989.

Jiang, som kom till makten genom att stödja krossandet av demokratirörelsen, kände sig både avundsjuk och hotad av det faktum att Falun Gong hade fler utövare än kommunistpartiet hade medlemmar. Det fanns omkring 60 miljoner partimedlemmar, och enligt beräkningar ända upp till 100 miljoner Falun Gong-utövare.

Jiang ville också få bort det återuppväckta intresset för traditionell tro och värderingar som Falun Gong representerade. I förföljelsen, som skulle kräva att alla i Kina valde sida, såg han en möjlighet att befästa sin makt.

Han skrev i ett brev där han argumenterade för förföljelsen att han inte kunde tolerera att Falun Gong-utövare trodde på något annat än den kinesiska kommunismens materialism och ateism.

Under tre år hade säkerhetsstyrkor trakasserat Falun Gong-utövare. Efter att en artikel som attackerade den andliga metoden publicerats i Tianjin, en stad som ligger nära Peking, samlades några utövare och bad tidningen om att dra tillbaka artikeln. Polisen grep 45 personer, och när andra utövare bad om att de skulle släppas hänvisade polisen till Peking.

Tiotusentals Falun Gong-utövare samlades vid klagomålskontoret i Peking den 25 april 1999. Folksamlingen var så stor att polisen lät dem stå längs gatorna runt kommunistpartiledningens komplex, Zhongnanhai.

Den natten skrev Jiang Zemin till medlemmar av politbyråns ständiga utskott att Falun Gong styrdes ”bakom kulisserna” av krafter som tänkte agera mot regimen. Han kallade det för ”den allvarligaste incidenten sedan den politiska turbulensen 1989”.

Men utövarna hade bara gått dit för att klaga på olika missgrepp de hade utsatts för, och för att be centralregeringen att upprätthålla sina egna lagar.

Jiang skrev att Falun Gong tävlade med partiet om massorna. ”Vi måste förstå det här som en politisk fråga som involverar hela partiets och nationens fortlevnad. Vi måste noggrant undersöka det och upprätthålla nolltolerans!”

Jiangs förslag att slå ner på Falun Gong fick inte stöd av någon av de andra medlemmarna av det ständiga utskottet, men händelsen den 25 april gav honom den ammunition han behövde. Han lyckades ”förena” deras åsikter och drev frågan framåt.

Det som följde var ett mediabombardemang som demoniserade Falun Gong, samtidigt som man mobiliserade enorma krafter för att övervaka, gripa, kvarhålla, hjärntvätta, och allt för ofta även tortera och mörda Falun Gong-utövare.

Förtrycket har varit systematiskt, heltäckande och brutalt. Jiang skapade och släppte lös ett utomrättsligt organ som kallades 610-byrån, som fick makt över alla andra stats- och partiapparater. De skulle hitta, gripa och ”transformera” Falun Gong-utövare.

Man mobiliserade häpnadsväckande resurser, och förföljelsen av Falun Gong blev så massiv att det politisk-rättsliga utskottet, som styr den inhemska säkerheten, spenderade mer än militärapparaten.

Alla delar av samhället vändes mot utövarna, som fråntogs jobb, hem, och sina platser i skolan om de inte övergav sin tro.

Falun Dafa Information Center beräknar att mellan 200 000 och 2 miljoner utövare i nuläget hålls i arbetsläger, där de hjärntvättas, torteras och tvingas till slavarbete för att producera exportvaror.

Många varierade och chockerande tortyrmetoder har använts: Elektriska batonger med hög styrka, som bränner huden, används på kroppens känsligaste ställen. Sexuellt våld och våldtäkt är vanligt. Man har gett massiva doser av psykofarmaka och tvångsmatat utövare med chilipeppar, kraftigt saltad näringslösning och andra substanser. I andra fall har man genomborrat utövares fingertoppar med nålar eller bambuspikar. ”Tigerbänkar” har använts, där man binder fast offret vid en bänk med benen upphöjda och sätter press på knäna, vilket leder till oerhörd smärta. Andra har hängts upp i armarna. En enda, enkel lista över alla tortyrmedtoder skulle lätt fylla en hel sida.

Dagar och veckor av sådan tortyr har invalidiserat och dödat många. Falun Dafa Information Center har bekräftat över 3 500 fall där utövare har dött av tortyr och misshandel, men det verkliga antalet tros vara mångdubbelt högre.

Målet med misshandeln är att bryta ner utövarnas vilja och tvinga dem att avsäga sig metoden. Kommunistpartiet kallar denna fruktansvärda process för att ”transformera” människor.

De som har ”transformerats” beskriver enorm skam och skuld över att de har förrått sina egna samveten. James Ouyang är en Falun Gong-utövare som har berättat om detta.

Hans vilja bröts ner efter hjärtvätt, misshandel och tortyr med elektriska batonger. Efter sex dagar av oavbruten tortyr gav han upp inför vakternas krav och ägnade tre dagar åt att fördöma Falun Gong. Till och med då elchockades han så svårt att han inte kunde kontrollera sina kroppsfunktioner. När de trodde att hans transformation var ”ärlig” ställdes han inför en grupp Falun Gong-fångar för att än en gång ta avstånd från Falun Gong, denna gång framför kameror.

Därefter följde ytterligare 20 dagar av slutliga hjärntvättsklasser. Efter att ha debatterat Falun Gong 16 timmar om dagen ”tog han examen”.

”Trycket på mig var och är enormt”, sade han i en intervju med Washington Post. ”Under de senaste två åren har jag fått se det allra värsta som människan kan hitta på.”

Översatt från engelska