En nation förenad i sorg - delad av ett kors
Människor deltar i en demonstration vid ett kors som restes framför Warszawas presidentpalats efter flygolyckan i april då den dåvarande presidenten Lech Kaczynski dödades. Anhängare och släktingar till den bortgångne presidenten, inklusive hans tvillingbror, vill att korset skall finnas kvar som ett minnesmärke över offren från flygolyckan den 10 april. (Foto: Wojtek Radwanski / Getty Images)


Offentliga protester och slagsmål med polisen föranledda av försöken att flytta på ett stort träkors utanför presidentpalatset i Warszawa, har avslöjat groende sociala och politiska spänningar i Polen.

Knappt fyra månader efter flygkraschen, som dödade presidenten och förde nationen samman, har spåren efter tragedin blivit till brännpunkten för det som splittrar.

I centrum för debatten finns ett enkelt träkors som restes efter flygkraschen i Smolensk den 10 april, som dödade president Lech Kaczynski, hans hustru och 94 andra ledande polska tjänstemän och ledare.

Korset står i mitten av ett improviserat minnesmärke med blommor, kransar, bilder, brev, ljuslyktor och andra symboler för landssorgen som rests framför presidentpalatset av en organisation med polska pojk- och flickscouter. Minnesmärket har hela tiden ansetts vara tillfälligt, men det som händer med det härnäst har avslöjat djupa politiska klyftor.

Korset bevittnade en mycket jämn kamp om vem som skulle efterträda Kaczynski i presidentpalatset. Det var ett lopp mellan den avlidne presidentens tvillingbror och tillförordnade presidenten, Bronislaw Komorowski.

Så fort Komorowski hade segrat meddelade han planerna på att flytta korset till ”en lämpligare omgivning”, till kyrkan St. Anne i Warszawa.

Ett uttalande från presidentens kansli lydde: ”Den nya platsen för korset, som man kommit fram till genom diskussion och dialog, gör det möjligt för alla att minnas alla omkomna i katastrofen i Smolensk i en atmosfär av tillbörlig högtidlighet och koncentration.”

Uttalandet släpptes efter överläggningar med presidentens kansli, företrädare för Warszawa Metropolitan Curia (katolska kyrkans tjänstemän), de två pojk- och flickscoutorganisationerna i Polen och representanter från kyrkan St. Anne.

Den förlorande kandidaten, den sörjande avlidne presidentens tvilling Jaroslaw Kaczynski, har önskat få ett permanent monument framför presidentpalatset för att särskilt hedra minnet av sin bror och de andra offren för flygkatastrofen.

Frågan har varit en toppnyhet i veckor. Enligt många kommentarer i polska medier har korset blivit en spegling av maktspelet mellan regeringspartiet Medborgarplattformen och Kaczynskibrödernas Lag- och rättviseparti. Medborgarplattformen är enligt argumenten ovilligt att stärka arvet efter den avlidne presidenten, och i förlängningen, det oppositionsparti som är hack i häl.

Omplaceringen av korset skulle ske vid en noga utarbetad ceremoni med start den 3 augusti, inklusive en lång pilgrimsfärd som skulle ta korset till olika platser av religiös betydelse i Polen.

Minnesarrangemangen innefattade emellertid inga fasta planer på ett permanent minnesmärke vid presidentpalatset.

I avsaknad av ett sådant åtagande stoppades den planerade storslagna ceremonin av ”försvarare av korset” som satte upp ett så beslutsamt motstånd att myndigheterna backade och lämnade korset orört.

De protesterande hade satt upp ett permanent läger utanför minnesplatsen så fort som planerna på att flytta korset hade tillkännagivits.

De som beslutat att förhindra att korset flyttades hävdade att de kommer att låta detta ske endast om regeringen i skrift förbinder sig att bygga ett permanent minnesmärke i dess ställe.

Förespråkare för att korset lämnas där det är – döpta till ”försvarare av korset” av lokala medier – är praktiskt taget utan undantag konservativa katoliker, som råkar utgöra basen av den avlidne presidentens politiska parti, Lag- och rättvisa.

Lag- och rättvisepartiet står öppet för katolska värderingar och deras politiska seger jämställs av många av dess anhängare som en seger för katolska värderingar, med tanke på allt större sekularisering som påskyndas av Polens relativt ny anslutning till EU .

Anhängare till Komorowskis plan att flytta korset över till St. Annes kyrka, ses som förespråkare för den sekulära staten, där kors hör hemma i kyrkor, inte framför statliga institutioner.

Som ett svar på den synbara segern för ”försvarare av korset”, som lyckades förhindra att det togs bort, demonstrerade några tusen ungdomar i den sekulära statens läger på gatorna förra veckan och krävde att korset avlägsnades.

Flera dagar efter misslyckandet med att avlägsna korset utfärdades ett uttalande från presidentkansliet, i vilket Komorowski aviserade att ett minnesmärke skulle placeras vid presidentpalatset.

”Det är något självklart och görs inte som ett politiskt drag eller ett politisk spel eller i någons politiska intresse, att minnet av alla tjänstemännen som dog i katastrofen i Smolensk, och i synnerhet presidentparet, kommer att firas i presidentpalatset”, angav Komorowski.

En vecka senare fanns en plakett uppsatt på en av väggarna i palatset, med ett kors ingraverat på den och med följande text:

”Här på denna plats, under dagar av sorg efter tragedin i Smolensk som tog 96 personers liv, bland dem Polens president Lech Kaczynski och hans hustru, liksom förre presidenten Ryszard Kaczorowski, invid ett kors som rests av pojk- och flickscouter, samlades många polacker förenade av smärta och oro för nationens öde.”

Försvararna av korset blev inte övertygade av denna gest och framhärdade i sin vägran att flytta sig från platsen för korset. Myndigheterna verkade ovilliga att ta det slutliga beslutet och föra bort dem med våld.

Men den 14 augusti, två dagar efter avtäckningen av plaketten, fördes demonstranterna slutligen bort av polisen och området rensades inför polska arméns firande nästa dag. Några demonstranter gick frivilligt och en del flyttades bort med tvång.

Sedan den 14 augusti har korset inte haft några ”försvarare”, men myndigheterna har heller inte tagit tillfället i akt att ta bort det. Endast turister och nyfikna åskådare passerar förbi barrikaderna, många stannar upp och tar bilder och flera TV-kameror är permanent stationerade för att vara säkra på att inte missa några viktiga nyheter.

De protesterande har flyttat till andra sidan av polisens barrikader, där en grupp är kvar och iakttar myndigheternas varje åtgärd. Och resten av nationen fortsätter att vara vaksam på allt som händer, ivrigt väntande på att skådespelet når sitt slut.

Med extra rapportering av Andrey Volkov

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/41086/