Chen Shizhong, född 1937, älskade det kinesiska kommunistpartiet och dess ordförande Mao Zedong, för att man gett honom uppfostran och skolat honom. Han betraktade ordförande Mao som sin far och vågade därför kritisera honom. Idag lever Chen i Sverige, efter att ha flytt från Kina.
Chen kritiserade Mao och partiet i samband med hungersnöden i Kina. Han ville ge Mao råd om att orsaken till hungersnöden var dåligt ledarskap. Han dömdes till 8 års arbetsläger för detta, men släpptes inte förrän efter 14 år.
Nu i efterhand vet han att han var naiv när han ur sitt hjärta skrev det som han tyckte var rätt. Han gjorde det blott för att han älskade Mao och ville ge honom råd. Han var bara 26 år när detta hände. Partiet gillade inte hans kritik och han stämplades som kontrarevolutionär.
Chen säger att han är tacksam till partiet som tog hand om ett föräldralöst barn och gav honom en bra skolgång. Hans pappa dog när han var knappt ett år, mamman dog två år senare och hans mormor uppfostrade honom, tills hon dog av en sjukdom. Året var då 1951. Partiet tog därefter hand om honom.
Chen fick toppbetyg i skolan. Han fick åka till Moskva för att studera avancerad maskin- och verktygsteknik under tiden 1955-1960. Han utsågs som ordförande i Kinas studentkår. Efter ankomsten tillbaka till Kina. 1960 började han arbeta som lärare på högskolan.
– Jag har alltid varit intresserad av politik och var ledsen när jag inte togs in som medlem i partiet. På den tiden var det en trend att bli medlem. Nu är jag glad att jag aldrig blev medlem i kommunistpartiet, säger Chen.
Han arresterades 1963 och dömdes till arbetsläger, på samma dag som hans dotter föddes.
Han fick i arbetsläger bära tunga saker, därför har kroppen skadats. Hustrun tvingades två år senare ta ut skilsmässa, vilket Chen gick med på eftersom han ville spara henne problem. Chen kom till ett arbetsläger i provinsen Heilongjiang, där han var i 14 år, trots att domen var på 8 år. Eftersom Chen var skild och inte hade någon släkt fick han stanna kvar ytterligare 6 år.
1977 efter Mao Zedongs död var Chen fri och hade då hittat en farbror i Harbin. Där fick han arbete i en fabrik.
– När den politiska situationen ändrades blev min heder återupprättad, säger han.
Det var år 1981. De omprövade hans fall och tyckte att alla åsikter han uttryckt till partiet hade varit rätt. Hans namn rentvåddes från anklagelser om att vara ”kontrarevolutionär” och nu fick han börja undervisa på Harbins universitet för tjänstemän och arbetare. Chen var då professor och utsågs som en av de mest framstående lärarna i staden Harbin.
Han hade kunnat leva i lugn och ro i Kina efter sin pensionering från skolan om han inte anmält ett brutalt mord som utfördes på ett arbetsläger. En fånge sköts ner på ett arbetsfält. Det påstods att fången försökt fly, när i själva verket vakterna tvingat honom att gå utanför gränslinjerna. Anmälan om mordet på arbetslägret år 1969, blev orsak till att Chen flydde från Kina 31 år senare.
Det var 1981 när Chen sände ett brev till domstolen i Heilongjian om att vakterna på arbetslägret hade mördat en oskyldig person. Han trodde att partiet skulle bli chockerat och börja undersöka saken. Efter drygt ett år hade inget hänt, så han sände en anmälan till provinsens folkkongress. Under 63 månader sände Chen brev om mordet, besökte olika instanser och makthavare. Så småningom grundades en specialgrupp för att utreda mordet. Utredningen tog flera år. 1989 fann man att Chen hade haft rätt och i en rättegång samma år erkändes vakterna skyldiga för mordet.
Vakterna fick ett lindrigt straff, 3 års fängelse, fastän det vanligtvis är åtminstone livstid i Kina. Det visade sig senare att de blivit släppta mot borgen och sedan gjort karriär, bland annat inom partiet och domstolsväsendet.
Chen trodde att han nu hade gjort sin plikt och fortsatte att jobba som vanligt. Fallet var avslutat, men i november 1997 publicerades en lång artikel i minst 13 tidningar, där man påstod att Chen förtalat två soldater, som bara gjort sin plikt när de dödat en fånge som försökt fly. En av vakterna hade lierat sig med författaren av artikeln, som inte hade tagit fasta på fakta utan skrivit efter hörsägen.
Chen gick till redaktionerna av tidningarna för att visa domslutet, där vakterna erkänts skyldiga för mordet och han själv bara varit ett vittne bland många. Det ändrade inte saken.
Chen var nu tvungen att gå till rätten för att få upprättelse. Förövarna kom för att lyssna på rättegången och hotade Chen. Han fick också många telefonsamtal men ingen var där när han svarade. 1999 vann han målet. I domen stipulerades att artikelförfattaren måste be om ursäkt och alla tidningarna måste betala skadestånd med 40 000 dollar.
Förövarna överklagade domen genom att sända överklagan till en instans, där bedömningar görs om fallet är politiskt känsligt. Om fallet ansågs vara politiskt skulle Chen förlora.
Vid denna tid var Chen pensionär och kom till universitetet bara för att hämta brev och tidningar då och då. Plötsligt en dag kom det en man, som luktade sprit, till universitetet och frågade efter professor Chens adress. Han visade bara ett ID-kort och påstod sig vara en prokurator som ville prata med professor Chen. Den kvinnliga personalchefen anade oråd, då hon visste att man vanligen var två personer och det behövdes ett brev och inte bara ett ID-kort. Hon sade att hon inte visste var professor Chen bodde. Mannen kom senare aldrig tillbaka. Men den kvinnliga personalchefen höggs ner med 11 knivhugg efter knappast en vecka.
– Jag insåg att jag hade fått en varning om att jag skulle mördas. Jag var tvungen att lämna Kina. I Kina är mord en enkel sak, man frågar inget utan utför bara mordet för överenskomna pengar.
Chen tog kontakt med en vän i Ryssland och via Moskva kom han till Sverige. Han blev svensk medborgare 2005 och har gått med i socialdemokratiska partiet. Han anser att han inte har förrått Kina och älskar Sverige för att man lyder lagar här. I faktaboken från Forum för levande historia berättar han om sitt liv.
Chen har gjort till sin livsuppgift att avslöja allt dåligt som händer i Kina och har publicerat många artiklar. Han arrangerar informationsmöten på bibliotek, ABF och skolor så att svenska folket får veta hur det verkligen är i Kina. Utlänningar luras med boende på lyxhotell, äta gott, de visas tempel, synagogor, kyrkor och mönsterfängelser. Men i Kina finns ingen religions- eller yttrandefrihet. Turisterna får inte se det som det kinesiska folket får uppleva.
– Om man i Kina till exempel säger att Falun Gong är bra blir man arresterad.
Vid frågan om vad han anser om Kinas framtid, svarar han att det finns ett scenario om fyra möjligheter:
1) Kommunistpartiet förblir som det är med tanke på klasskampen, ideologin och förljugenheten.
2) Något händer i Kina precis som i forna Sovjetunionen, där man tog bort sjätte punkten i författningen för att kunna införa mångpartisystem. För att ändring ska kunna ske måste man i Kina tillåta många partier och inte bara kommunistpartiet.
3) Krig kan ändra Kinas framtid. Förr eller senare kommer det att bli krig mellan stormakterna och Kina.
4) Kineser från utlandet kan väljas till ledare i demokratiska val.
– Om kommunistpartiet skulle vara valbart bland andra partier, skulle många rösta på kkp vid första valperioden och kanske vid andra också, eftersom de flesta medborgarna bara känner till kommunistpartiet. Tänkbart är att efter några valperioder skulle andra partiers ledamöter kunna väljas till ledare i Kina.
Chen säger att han inte är kommunist. Han är dock tacksam för att partiet uppfostrat honom och att han fick åka till Sovjetunionen för att studera. Han är också tacksam för att partiet hjälpt honom att öppna ögonen, så att han har fått se hur partiet egentligen är. Han tackar också partiet för att det tvingade honom att lämna Kina.
Chen skulle vilja arbeta men på grund av sin ålder, 71 år, vill ingen anställa honom. Han blev civilingenjör 1960, och har många utmärkelser efter rehabiliteringen i Kina. Han kan en metod om snabbräkning som visades i programmet “100 höjdare” i SVT, men han får inte lära ut metoden i Sverige. Många flyktingar, som Chen känner, har fina utbildningar från sina hemländer, men de får inte använda sina kunskaper i Sverige. Till slut tackar han också Sverige för att det tagit hand om honom.
– “Jag vill leva, jag vill dö i Norden”, citerar Chen nationalsången.
