loading

Choekyi Gyaltsen, den 10:e Panchen Lama (vä) och Tenzin Gyatsom, den 14:e Dalai Lama (hö) på 1950-talet när de var i Peking och andra städer i Kina. Foto: Public Domain
Choekyi Gyaltsen, den 10:e Panchen Lama (vä) och Tenzin Gyatsom, den 14:e Dalai Lama (hö) på 1950-talet när de var i Peking och andra städer i Kina. Foto: Public Domain
Utrikes

En inblick i Tibets sentida historia

Susanne W Lamm

I mars 2008 gjorde kinesisk militär våldsamma nedslag mot protesterande tibetaner i Lhasa. Flera hundra människor dog, många fängslades eller försvann. Kinas myndigheter höll Dalai Lama ansvarig för oroligheterna och påstod bland annat att han var en ”separatist” som var ”ute efter att splittra folket”.

Dalai Lama bad officiellt Kina att lägga fram detaljerade bevis för anklagelserna, vilket de inte gjorde. I november 2008 träffades kinesiska myndigheter och exiltibetaner för första gången sedan OS i Peking i augusti samma år. Samtalen stod i ett dödläge, och den kinesiska regimen fortsatte att skuldbelägga Dalai Lama.

Efter oroligheterna i mars vädjade Dalai Lama till det kinesiska folket:

Kinesiska bröder och systrar, jag kan försäkra er om att jag inte vill splittra Tibet. Inte heller önskar jag att slå in en kil mellan tibetaner och kineser. Tvärtom, mitt åtagande har alltid varit att finna en genuin lösning på Tibet-problemet som tillförsäkrar både kinesers och tibetaners långsiktiga intressen. Min primära angelägenhet är, som jag upprepat om och om igen, att garantera överlevnaden för det tibetanska folkets karaktäristiska kultur, språk och identitet. Som en enkel munk som strävar efter att leva sitt vardagliga liv enligt buddhistiska föreskrifter försäkrar jag er om mitt ärliga uppsåt.

Dalai Lama menade att de kinesiska myndigheterna med avsikt försöker att skapa en klyfta mellan honom och det kinesiska folket.

– Tibetaner och kineser har sedan urminnes tider levt som grannar. I vårt folks två tusen år gamla dokumenterade historia har vi ibland utvecklat vänskapsband, och till och med ingått äktenskap, medan vi vid andra tidpunkter har kämpat mot varandra. Sedan buddhismen först blomstrade i Kina innan den kom till Tibet från Indien har vi tibetaner ur ett historiskt perspektiv sett på kineserna med respekt och ömhet tack vare de äldre Dharma-bröderna och -systrarna.

Militära styrkor

1900-talet innebar enorma förändringar i många delar av världen, även för Tibet.

Tenzin Gyatso, den 14:e Dalai Lama, som barn, den 20 december 1942. Foto: Public domain

Dalai Lama var Tibets femtonårige, högsta ledare. Sex miljoner invånare stod inför hotet av ett totalt krig. Året var 1950 och de kinesiska kommunisterna hävdade att de skulle ”befria Tibet ur imperialistiska angripares händer” och Folkets befrielsearmé på 80 000 man tågade in i landet. Tibet hade en armé på 8 500 man.

Med hjälp av två utsedda premiärministrar och Kashag (den tibetanska regeringen) skickade Dalai Lama delegationer till Amerika, Storbritannien och Nepal för att be om hjälp. Ytterligare en delegation sändes till Kina för att förhandla om ett tillbakadragande av de kinesiska militärstyrkorna.

Kina-delegationen nådde fram till sin destination medan de övriga tre tillbakavisades. Dalai Lama hade svårt att tro att Storbritanniens regering bekräftade Kinas anspråk på Tibet, berättar han i sin biografi som finns att läsa på dalailama.com. Amerikas motvilja att hjälpa var också nedslående.

– Jag minns att jag kände stor sorg när jag insåg vad detta faktiskt betydde. Tibet måste förvänta sig att ensamt möta kommunist-Kinas styrkor.

I ett sista försök att undvika en fullskalig kinesisk invasion skickades guvernören Ngapoi Ngawang Jigme till Peking för att föra en öppen dialog med kineserna.

17-punktsöverenskommelsen

Den 23 maj 1951 meddelades att ett ”avtal” med 17 punkter hade undertecknats av representanter från Folkrepubliken Kina och ”Tibets lokalregering”. Delegationen var dock inte auktoriserad att skriva under avtalet. Avtalet berörde ett ”fredligt befriande av Tibet” och Ngapois delegation hade tvingats att skriva under överenskommelsen vilken var författad av Kina och inte föremål för invändningar. Kina hade i praktiken säkerställt en stor statskupp genom att vinna Tibets ”medgivande” till vad de kallade att ”återförena Tibet med moderlandet”.

I 17-punktsöverenskommelsen hävdas det att ”imperialistiska krafter” hade gått in i Kina, och därmed även in i Tibet, eftersom Tibet ”har en lång historia inom Kinas gränser”. Det står att Tibets regering ”inte motsatte sig imperialisternas bedrägeri och provokationer” och att de ”antagit en opatriotisk attityd gentemot det stora moderlandet”.

Man hävdar att den tibetanska nationaliteten och befolkningen under sådana omständigheter ”sänkte sig till slaveriets och lidandets djup”. Vidare står det att man 1949 kom till en ”grundläggande seger i det kinesiska folkets befrielsekrig”, och att ”alla nationaliteters gemensamma inre fiende – den reaktionära regeringen Kuomintang (KMT)” hade störtats och att ”de aggressiva imperialistiska krafterna” hade drivits ut. Härmed grundades Folkrepubliken Kina och Folkets centralregering.

”Inom denna stora familj av nationaliteter i Folkrepubliken Kina kommer nationell regional självständighet att utövas i områden där nationella minoriteter är koncentrerade, och alla nationella minoriteter kommer att ha friheten att utveckla sina talade och skrivna språk och bevara eller reformera sina seder, vanor och sin religiösa tro, och Folkets centralregering kommer att assistera alla nationella minoriteter i att utvecklas politiskt, ekonomiskt, kulturellt och utbildningsmässigt”, står det i 17-punktsöverenskommelsen. Vidare följer 17 punkter om praktiska frågor.

Fredssamtal

Under de påföljande nio åren försökte Dalai Lama att undvika Kinas totala militära övertagande av Tibet, samtidigt som han försökte att lugna det växande missnöjet bland tibetanska motståndskämpar som stred mot de kinesiska angriparna.

Trots att 17-punktsöverenskommelsen inte skrivits under med ömsesidigt samtycke försökte Dalai Lama, för såväl kinesers som tibetaners skull, att komma till en fredlig lösning med den kinesiska regeringen. Från juli 1954 till juni 1955 besökte Dalai Lama Kina för att föra fredssamtal. Han träffade Mao Zedong och andra kinesiska ledare, inräknat Zhou Enlai, Chu Teh och Deng Xiaoping.

– När jag var i Peking 1954-55 på Nationella folkkongressen fick jag möjlighet att träffa och utveckla ett personlig vänskap med många erfarna ledare, inräknat ordförande Mao. Ordförande Mao gav mig faktiskt råd i många frågor såväl som personliga garantier i hänseende till Tibets framtid. Uppmuntrad av dessa garantier, och inspirerad av många av den tidens kinesiska revolutionära ledares målmedvetenhet, återvände jag till Tibet full av förtroende och optimism. Även några tibetanska medlemmar av det kinesiska kommunistpartiet hade detta hopp, berättade Dalai Lama i sin vädjan till kineserna.

Situationen i Tibet förvärrades dock.

Flykten till Indien

1959 uppmanade ett orakel Dalai Lama att lämna landet. Oraklets förebud bekräftades senare när en gudom uppträdde vid Dalai Lamas sida och sade samma sak. En flykt medförde dock många risker. Förklädd till en vanlig soldat tog han sig ut ur landet tillsammans med ett litet följe, däribland hans närmaste familj.

Indiens regering hade redan gett dem asyl och Dalai Lama träffade snart Indiens premiärminister Nehru, med vilken han pratade om hur de tibetanska flyktingarna skulle rehabiliteras.

För framtiden hade han tre ord som ledstjärna: sanning, rättvisa och mod.

Han insåg vikten av att ge de tibetanska barnen modern utbildning, så Dalai Lama bildade en oberoende förening för tibetansk utbildning inom det indiska utbildningsministeriet. Den indiska regeringen bidrog med alla utgifter för att bygga upp skolor för de tibetanska barnen.

20 juni 1959 sammankallade Dalai Lama till en öppen presskonferens där han formellt förnekade 17-punktsöverenskommelsen. Han menade att avtalet undertecknats under tvång och att den kinesiska regeringen avsiktligt hade brutit mot överenskommelsen. Från den dagen deklarerade han att 17-punktsöverenskommelsen skulle ogiltigförklaras och att han skulle sträva efter återupprättandet av Tibets självständighet.

Han bildade även en exilregering. De 30 000 tibetanska flyktingarna vistades till en början i läger på norra Indiens bergssidor.

10 mars 1960 flyttade Dalai Lama med exilregeringen till Dharamsala. Det första ärendet var att se över den långsiktiga situationen i Tibet. För flyktingarna var det av högsta prioritet att slå sig ned och bevara de kulturella traditionerna. För framtiden hade han tre ord som ledstjärna: sanning, rättvisa och mod.

Tvångsarbete och tvångsförflyttningar

Tibet har ännu inte fått sin utlovade nationella regionala självständighet med frihet till sin kultur, sitt språk och sin religion. En undersökning som Reuters gjorde nyligen visar att Peking har satt kvoter för massflytt av tibetaner från landsbygden till andra delar av Kina, för att bli en del av Kinas industri. Så många som en halv miljon tibetaner, ungefär 15 procent av befolkningen, kan ha omskolats under första halvan av 2020, och av dessa har nästan 50 000 flyttats till arbeten i Tibet, medan tusentals har skickats till andra delar av Kina.

– Som jag ser det är det här den starkaste, tydligaste och mest målinriktade attacken på traditionellt, tibetanskt leverne som vi har sett nästan sedan Kulturrevolutionen, säger Adrian Zenz, oberoende forskare på Tibet och Xinjiang, till Reuters.

Kinas utrikesministerium förnekar delaktighet i tvångsarbete.

Mycket av informationen har hämtats från www.dalailama.com

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading

Choekyi Gyaltsen, den 10:e Panchen Lama (vä) och Tenzin Gyatsom, den 14:e Dalai Lama (hö) på 1950-talet när de var i Peking och andra städer i Kina. Foto: Public Domain
Choekyi Gyaltsen, den 10:e Panchen Lama (vä) och Tenzin Gyatsom, den 14:e Dalai Lama (hö) på 1950-talet när de var i Peking och andra städer i Kina. Foto: Public Domain
Utrikes

En inblick i Tibets sentida historia

Susanne W Lamm

I mars 2008 gjorde kinesisk militär våldsamma nedslag mot protesterande tibetaner i Lhasa. Flera hundra människor dog, många fängslades eller försvann. Kinas myndigheter höll Dalai Lama ansvarig för oroligheterna och påstod bland annat att han var en ”separatist” som var ”ute efter att splittra folket”.

Dalai Lama bad officiellt Kina att lägga fram detaljerade bevis för anklagelserna, vilket de inte gjorde. I november 2008 träffades kinesiska myndigheter och exiltibetaner för första gången sedan OS i Peking i augusti samma år. Samtalen stod i ett dödläge, och den kinesiska regimen fortsatte att skuldbelägga Dalai Lama.

Efter oroligheterna i mars vädjade Dalai Lama till det kinesiska folket:

Kinesiska bröder och systrar, jag kan försäkra er om att jag inte vill splittra Tibet. Inte heller önskar jag att slå in en kil mellan tibetaner och kineser. Tvärtom, mitt åtagande har alltid varit att finna en genuin lösning på Tibet-problemet som tillförsäkrar både kinesers och tibetaners långsiktiga intressen. Min primära angelägenhet är, som jag upprepat om och om igen, att garantera överlevnaden för det tibetanska folkets karaktäristiska kultur, språk och identitet. Som en enkel munk som strävar efter att leva sitt vardagliga liv enligt buddhistiska föreskrifter försäkrar jag er om mitt ärliga uppsåt.

Dalai Lama menade att de kinesiska myndigheterna med avsikt försöker att skapa en klyfta mellan honom och det kinesiska folket.

– Tibetaner och kineser har sedan urminnes tider levt som grannar. I vårt folks två tusen år gamla dokumenterade historia har vi ibland utvecklat vänskapsband, och till och med ingått äktenskap, medan vi vid andra tidpunkter har kämpat mot varandra. Sedan buddhismen först blomstrade i Kina innan den kom till Tibet från Indien har vi tibetaner ur ett historiskt perspektiv sett på kineserna med respekt och ömhet tack vare de äldre Dharma-bröderna och -systrarna.

Militära styrkor

1900-talet innebar enorma förändringar i många delar av världen, även för Tibet.

Tenzin Gyatso, den 14:e Dalai Lama, som barn, den 20 december 1942. Foto: Public domain

Dalai Lama var Tibets femtonårige, högsta ledare. Sex miljoner invånare stod inför hotet av ett totalt krig. Året var 1950 och de kinesiska kommunisterna hävdade att de skulle ”befria Tibet ur imperialistiska angripares händer” och Folkets befrielsearmé på 80 000 man tågade in i landet. Tibet hade en armé på 8 500 man.

Med hjälp av två utsedda premiärministrar och Kashag (den tibetanska regeringen) skickade Dalai Lama delegationer till Amerika, Storbritannien och Nepal för att be om hjälp. Ytterligare en delegation sändes till Kina för att förhandla om ett tillbakadragande av de kinesiska militärstyrkorna.

Kina-delegationen nådde fram till sin destination medan de övriga tre tillbakavisades. Dalai Lama hade svårt att tro att Storbritanniens regering bekräftade Kinas anspråk på Tibet, berättar han i sin biografi som finns att läsa på dalailama.com. Amerikas motvilja att hjälpa var också nedslående.

– Jag minns att jag kände stor sorg när jag insåg vad detta faktiskt betydde. Tibet måste förvänta sig att ensamt möta kommunist-Kinas styrkor.

I ett sista försök att undvika en fullskalig kinesisk invasion skickades guvernören Ngapoi Ngawang Jigme till Peking för att föra en öppen dialog med kineserna.

17-punktsöverenskommelsen

Den 23 maj 1951 meddelades att ett ”avtal” med 17 punkter hade undertecknats av representanter från Folkrepubliken Kina och ”Tibets lokalregering”. Delegationen var dock inte auktoriserad att skriva under avtalet. Avtalet berörde ett ”fredligt befriande av Tibet” och Ngapois delegation hade tvingats att skriva under överenskommelsen vilken var författad av Kina och inte föremål för invändningar. Kina hade i praktiken säkerställt en stor statskupp genom att vinna Tibets ”medgivande” till vad de kallade att ”återförena Tibet med moderlandet”.

I 17-punktsöverenskommelsen hävdas det att ”imperialistiska krafter” hade gått in i Kina, och därmed även in i Tibet, eftersom Tibet ”har en lång historia inom Kinas gränser”. Det står att Tibets regering ”inte motsatte sig imperialisternas bedrägeri och provokationer” och att de ”antagit en opatriotisk attityd gentemot det stora moderlandet”.

Man hävdar att den tibetanska nationaliteten och befolkningen under sådana omständigheter ”sänkte sig till slaveriets och lidandets djup”. Vidare står det att man 1949 kom till en ”grundläggande seger i det kinesiska folkets befrielsekrig”, och att ”alla nationaliteters gemensamma inre fiende – den reaktionära regeringen Kuomintang (KMT)” hade störtats och att ”de aggressiva imperialistiska krafterna” hade drivits ut. Härmed grundades Folkrepubliken Kina och Folkets centralregering.

”Inom denna stora familj av nationaliteter i Folkrepubliken Kina kommer nationell regional självständighet att utövas i områden där nationella minoriteter är koncentrerade, och alla nationella minoriteter kommer att ha friheten att utveckla sina talade och skrivna språk och bevara eller reformera sina seder, vanor och sin religiösa tro, och Folkets centralregering kommer att assistera alla nationella minoriteter i att utvecklas politiskt, ekonomiskt, kulturellt och utbildningsmässigt”, står det i 17-punktsöverenskommelsen. Vidare följer 17 punkter om praktiska frågor.

Fredssamtal

Under de påföljande nio åren försökte Dalai Lama att undvika Kinas totala militära övertagande av Tibet, samtidigt som han försökte att lugna det växande missnöjet bland tibetanska motståndskämpar som stred mot de kinesiska angriparna.

Trots att 17-punktsöverenskommelsen inte skrivits under med ömsesidigt samtycke försökte Dalai Lama, för såväl kinesers som tibetaners skull, att komma till en fredlig lösning med den kinesiska regeringen. Från juli 1954 till juni 1955 besökte Dalai Lama Kina för att föra fredssamtal. Han träffade Mao Zedong och andra kinesiska ledare, inräknat Zhou Enlai, Chu Teh och Deng Xiaoping.

– När jag var i Peking 1954-55 på Nationella folkkongressen fick jag möjlighet att träffa och utveckla ett personlig vänskap med många erfarna ledare, inräknat ordförande Mao. Ordförande Mao gav mig faktiskt råd i många frågor såväl som personliga garantier i hänseende till Tibets framtid. Uppmuntrad av dessa garantier, och inspirerad av många av den tidens kinesiska revolutionära ledares målmedvetenhet, återvände jag till Tibet full av förtroende och optimism. Även några tibetanska medlemmar av det kinesiska kommunistpartiet hade detta hopp, berättade Dalai Lama i sin vädjan till kineserna.

Situationen i Tibet förvärrades dock.

Flykten till Indien

1959 uppmanade ett orakel Dalai Lama att lämna landet. Oraklets förebud bekräftades senare när en gudom uppträdde vid Dalai Lamas sida och sade samma sak. En flykt medförde dock många risker. Förklädd till en vanlig soldat tog han sig ut ur landet tillsammans med ett litet följe, däribland hans närmaste familj.

Indiens regering hade redan gett dem asyl och Dalai Lama träffade snart Indiens premiärminister Nehru, med vilken han pratade om hur de tibetanska flyktingarna skulle rehabiliteras.

För framtiden hade han tre ord som ledstjärna: sanning, rättvisa och mod.

Han insåg vikten av att ge de tibetanska barnen modern utbildning, så Dalai Lama bildade en oberoende förening för tibetansk utbildning inom det indiska utbildningsministeriet. Den indiska regeringen bidrog med alla utgifter för att bygga upp skolor för de tibetanska barnen.

20 juni 1959 sammankallade Dalai Lama till en öppen presskonferens där han formellt förnekade 17-punktsöverenskommelsen. Han menade att avtalet undertecknats under tvång och att den kinesiska regeringen avsiktligt hade brutit mot överenskommelsen. Från den dagen deklarerade han att 17-punktsöverenskommelsen skulle ogiltigförklaras och att han skulle sträva efter återupprättandet av Tibets självständighet.

Han bildade även en exilregering. De 30 000 tibetanska flyktingarna vistades till en början i läger på norra Indiens bergssidor.

10 mars 1960 flyttade Dalai Lama med exilregeringen till Dharamsala. Det första ärendet var att se över den långsiktiga situationen i Tibet. För flyktingarna var det av högsta prioritet att slå sig ned och bevara de kulturella traditionerna. För framtiden hade han tre ord som ledstjärna: sanning, rättvisa och mod.

Tvångsarbete och tvångsförflyttningar

Tibet har ännu inte fått sin utlovade nationella regionala självständighet med frihet till sin kultur, sitt språk och sin religion. En undersökning som Reuters gjorde nyligen visar att Peking har satt kvoter för massflytt av tibetaner från landsbygden till andra delar av Kina, för att bli en del av Kinas industri. Så många som en halv miljon tibetaner, ungefär 15 procent av befolkningen, kan ha omskolats under första halvan av 2020, och av dessa har nästan 50 000 flyttats till arbeten i Tibet, medan tusentals har skickats till andra delar av Kina.

– Som jag ser det är det här den starkaste, tydligaste och mest målinriktade attacken på traditionellt, tibetanskt leverne som vi har sett nästan sedan Kulturrevolutionen, säger Adrian Zenz, oberoende forskare på Tibet och Xinjiang, till Reuters.

Kinas utrikesministerium förnekar delaktighet i tvångsarbete.

Mycket av informationen har hämtats från www.dalailama.com

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024