En inblick i Tibets sentida historia
Dalai Lama (Tenzin Gyatso) föddes 1935, och har varit i exil i Indien sedan flykten 1959. Denna odaterade teckning av honom som barn gjordes av Kanwal Krishna. (Foto: AFP)


I mars 2008 gjorde kinesisk militär våldsamma nedslag mot protesterande tibetaner i Lhasa. Flera hundra människor dog, många fängslades eller försvann. Kinas myndigheter höll Dalai Lama ansvarig för oroligheterna och påstod bland annat att han var en ”separatist” som var ”ute efter att splittra folket”.

Dalai Lama har officiellt bett Kina att lägga fram detaljerade bevis för anklagelserna, vilket de inte har gjort. Under första veckan i november träffades kinesiska myndigheter och exiltibetaner för första gången sedan OS i Peking. Samtalen har hamnat i ett dödläge, och Kina fortsätter skuldbelägga Dalai Lama.

Efter oroligheterna i mars vädjade Dalai Lama till det kinesiska folket:

– Kinesiska bröder och systrar, jag kan försäkra er om att jag inte vill splittra Tibet. Inte heller önskar jag att slå in en kil mellan tibetaner och kineser. Tvärtom, mitt åtagande har alltid varit att finna en genuin lösning på Tibet-problemet som tillförsäkrar både kinesers och tibetaners långsiktiga intressen. Min primära angelägenhet är, som jag upprepat om och om igen, att garantera överlevnaden för det tibetanska folkets karaktäristiska kultur, språk och identitet. Som en enkel munk som strävar efter att leva sitt vardagliga liv enligt buddhistiska föreskrifter försäkrar jag er om mitt ärliga uppsåt.

Dalai Lama menar att de kinesiska myndigheterna med avsikt försöker att skapa en klyfta mellan honom och det kinesiska folket.

– Tibetaner och kineser har sedan urminnes tider levt som grannar. I vårt folks två tusen år gamla dokumenterade historia har vi ibland utvecklat vänskapsband, och till och med ingått äktenskap, medan vi vid andra tidpunkter har kämpat mot varandra. Sedan buddhismen först blomstrade i Kina före den kom till Tibet från Indien har vi tibetaner ur ett historiskt perspektiv sett på kineserna med respekt och ömhet tack vare de äldre Dharma-bröderna och -systrarna.

1900-talet innebar enorma förändringar i många delar av världen, även för Tibet.

Dalai Lama var Tibets femtonårige högsta ledare. Sex miljoner invånare stod inför hotet av ett totalt krig. Året var 1950 och de kinesiska kommunisterna hävdade att de skulle ”befria Tibet ur imperialistiska angripares händer” och Folkets befrielsearmé på 80 000 man tågade in i landet. Tibet hade en armé på 8500 man.

Med hjälp av två utsedda premiärministrar och Kashag (den tibetanska regeringen) skickade Dalai Lama delegationer till Amerika, Storbritannien och Nepal för att be om hjälp. Ytterligare en delegation sändes till Kina för att förhandla om ett tillbakadragande av de kinesiska militärstyrkorna.

Kina-delegationen nådde fram till sin destination medan de övriga tre tillbakavisades. Dalai Lama hade svårt att tro att Storbritanniens regering bekräftade Kinas anspråk på Tibet, berättar han i sin biografi som finns att läsa på dalailama.com. Amerikas motvilja att hjälpa var också nedslående.

– Jag minns att jag kände stor sorg när jag insåg vad detta faktiskt betydde. Tibet måste förvänta sig att ensamt möta kommunist-Kinas styrkor.

I ett sista försök att undvika en fullskalig kinesisk invasion skickades guvernören Ngapoi Ngawang Jigme till Peking för att föra en öppen dialog med kineserna.

Den 23 maj 1951 meddelades att ett ”avtal” med 17 punkter undertecknats av representanter från Folkrepubliken Kina och ”Tibets lokalregering”. Delegationen var dock inte auktoriserad att skriva under avtalet. Avtalet berörde ett ”fredlig befriande av Tibet” och Ngapois delegation hade tvingats att skriva under överenskommelsen vilken var författad av Kina och inte föremål för invändningar. Kina hade i praktiken säkerställt en stor statskupp genom att vinna Tibets ”medgivande” till vad de kallade att ”återförena Tibet med moderlandet”.

I 17-punktsöverenskommelsen hävdas det att ”imperialistiska krafter” hade gått in i Kina, och därmed även in i Tibet, eftersom Tibet ”har en lång historia inom Kinas gränser”. Det står att Tibets regering ”inte motsatte sig imperialisternas bedrägeri och provokationer” och att de ”antagit en opatriotisk attityd gentemot det stora moderlandet”. Man hävdar att den tibetanska nationaliteten och befolkningen under sådana omständigheter ”sänkte sig till slaveriets och lidandets djup”. Vidare står det att man 1949 kom till en ”grundläggande seger i det kinesiska folkets befrielsekrig”, och att ”alla nationaliteters gemensamma inre fiende – den reaktionära regeringen Kuomintang (KMT)” hade störtats och att ”de aggressiva imperialistiska krafterna” hade drivits ut. Härmed grundades Folkrepubliken Kina och Folkets centralregering.

”Inom denna stora familj av nationaliteter i Folkrepubliken Kina kommer nationell regional självständighet att utövas i områden där nationella minoriteter är koncentrerade, och alla nationella minoriteter kommer att ha friheten att utveckla sina talade och skrivna språk och bevara eller reformera sina seder, vanor och sin religiösa tro, och Folkets centralregering kommer att assistera alla nationella minoriteter i att utvecklas politiskt, ekonomiskt, kulturellt och utbildningsmässigt”, står det i 17-punktsöverenskommelsen. Vidare följer 17 punkter om praktiska frågor.

Under de påföljande nio åren försökte Dalai Lama att undvika Kinas totala militära övertagande av Tibet, samtidigt som han försökte att lugna det växande missnöjet bland tibetanska motståndskämpar som stred mot de kinesiska angriparna.

Trots att 17-punktsöverenskommelsen inte skrivits under med ömsesidigt samtycke försökte Dalai Lama, för såväl kinesers som tibetaners skull, att komma till en fredlig lösning med den kinesiska regeringen. Från juli 1954 till juni 1955 besökte Dalai Lama Kina för att föra fredssamtal. Han träffade Mao Zedong och andra kinesiska ledare, inräknat Zhou Enlai, Chu Teh och Deng Xiaoping.

– När jag var i Peking 1954-55 på Nationella folkkongressen fick jag möjlighet att träffa och utveckla ett personlig vänskap med många erfarna ledare, inräknat ordförande Mao. Ordförande Mao gav mig faktiskt råd i många frågor såväl som personliga garantier i hänseende till Tibets framtid. Uppmuntrad av dessa garantier, och inspirerad av många av den tidens kinesiska revolutionära ledares målmedvetenhet, återvände jag till Tibet full av förtroende och optimism. Även några tibetanska medlemmar av det kinesiska kommunistpartiet hade detta hopp, berättade Dalai Lama i sin vädjan till kineserna.

Situationen förvärrades dock i Tibet.

1959 uppmanade ett orakel Dalai Lama att lämna landet. Oraklets förebud bekräftades senare när en gudom uppträdde vid Dalai Lamas sida och sade samma sak. En flykt medförde dock många risker. Förklädd till en vanlig soldat tog han sig ut ur landet tillsammans med ett litet följe, däribland hans närmaste familj.

Indiens regering hade redan gett dem asyl och Dalai Lama träffade snart Indiens premiärminister Nehru, med vilken han pratade om hur de tibetanska flyktingarna skulle rehabiliteras.

Han insåg vikten av att ge de tibetanska barnen modern utbildning, så Dalai Lama bildade en oberoende förening för tibetansk utbildning inom det indiska utbildningsministeriet. Den indiska regeringen bidrog med alla utgifter för att bygga upp skolor för de tibetanska barnen.

20 juni 1959 sammankallade Dalai Lama till en öppen presskonferens där han formellt förnekade 17-punktsöverenskommelsen. Han menade att avtalet undertecknats under tvång och att den kinesiska regeringen avsiktligt hade brutit mot överenskommelsen. Från den dagen deklarerade han att 17-punktsöverenskommelsen skulle ogiltigförklaras och att han skulle sträva efter återupprättandet av Tibets självständighet.

Han bildade även en exilregering. De 30 000 tibetanska flyktingarna vistades till en början i läger på norra Indiens bergssidor.

10 mars 1960 flyttade Dalai Lama med exilregeringen till Dharamsala. Det första ärendet var att se över den långsiktiga situationen i Tibet. För flyktingarna var det av högsta prioritet att slå sig ned och bevara de kulturella traditionerna. För framtiden hade han tre ord som ledstjärna: sanning, rättvisa och mod.

Mycket av informationen har hämtats från www.dalailama.com