En hel värld med Kinas enbarnspolitik - en dålig idé


I en artikel som publicerades i Financial Post 8 december: ”The Real Inconvenient Truth: The Whole World Needs to Adopt  China’s One-Child Policy”, argumenterade kolumnisten och tvåbarnsmamman Diane Francis för att ”en global lag, i stil med den kinesiska enbarnspolitiken, är det enda sättet att begränsa de stora globala barnkullarna.”

Efter att ha berömt det ”intelligenta” kinesiska familjeplaneringsprogrammet, förlöjligade hon abortmotståndarna som ”ledare för världens största fundamentala religion” och avslutar med: ”de som undviker idén om att myndigheter ska kontrollera familjens storlek, vänta bara tills den växande folkmängden har fördubblat ytan av betesmark som förvandlats till öken.”

Francis argument bygger på falska antaganden. Hennes okunskap om den kinesiska regimens tvångsmässiga familjeplaneringspolitik är skrämmande.

Som ordförande för Women’s Rights Without Frontiers, var jag en av flera experter inom enbarnspolitik, som den 10 november 2009 vittnade inför Tom Lantos Human Rights Commission i USA:s kongress.

När Francis föreslår att ”regeringen ska kontrollera familjens storlek”, har hon tydligen inte läst på. Om hon hade läst vittnessmålen vid denna kongressutfrågning skulle hon ha vetat att Kinas enbarnspolitik orsakar mer våld mot kvinnor och flickor än någon annan officiell policy på jorden. Kina ”kontrollerar familjens storlek” genom tvångsabort, tvångssterilisering och barnamord.

När man säger ”tvångsabort” vad menar man med det? Under utfrågningen den 10 december, kunde vi lyssna på Wujians hjärtskärande vittnesmål – ett offer för Kinas enbarnspolitik. När Wujian blev gravid gömde hon sig eftersom hon inte hade något födelsetillstånd. Familjeplaneringsmyndigheten, Kinas ”livmoderpolis”, bröt sig in där hon gömde sig och släpade ut henne för en tvångsabort. När injektionen med oxytocin misslyckades med att framkalla födslovärkar, tvingade de upp henne på ett operationsbord och skar den nästan fullgångna babyn i bitar med en sax. Sjuksköterskan berättade att hon var den tiotusende i hennes stad som utsatts för tvångsabort det året.

Är det denna ”myndighetskontroll” som Francis så lättvindigt förespråkar för alla kvinnor i världen?

Hon har inte heller läst på om abortmotståndarna till Kinas tvångsabortpolitik. Den 22 april i år fördömde USA:s utrikesminister Hillary Clinton tvångsabort och tvångssterilisering i Kina och sade att det är ”helt oacceptabelt”.

Den 19 januari i år sade en annan abortförespråkare, Felice Gaer, chef för Jacob Blaustein Institute for the Advancement of Human Rights: “Jag är abortförespråkare, men har aldrig tvekat att ta upp frågan om det våld och tvång som hör ihop med Kinas befolkningspolitik.” Därefter beskriver hon tvångsabort som ”tortyr”. Dessa motståndare kan knappt karaktäriseras som ”ledare för världens största fundamentalistiska religion.”

Det är inte ett ”fundamentalistiskt” ämne. Det är en kvinnas rättighet. Frågan har inget att göra med om man är abortförespråkare eller abortmotståndare. Ingen står bakom tvångsabort, för i den finns inget val.

I en intervju med Fox News om hennes artikel, kallade Francis sig själv ”feminist”. Hur kan hon då förespråka tillvägagångssätt med tvång och kuvning för befolkningskontroll, som på många sätt leder till våld mot kvinnor och flickor? Först av allt är tvångsabort en form av tortyr och är traumatiskt för kvinnor. Som mor till två barn borde Francis förstå det.

Francis känner nog inte till att i Kina, där man av tradition föredrar pojkar, är könsselektion vanlig och de flesta foster som aborteras är flickor; det är en form av ”genusmord”. Är hon medveten om att på grund av genusmorden finns det idag ungefär 37 miljoner fler män än kvinnor i Kina? Den sneda könsfördelningen har i sin tur blivit en kraft som driver fram sexhandeln med kvinnor och flickor i Asien.

Kanske kan Francis lära sig något från det faktum att Kina är det land som har högst självmordstal bland kvinnor. Ungefär 500 kvinnor avslutar varje dag sitt liv i Kina, den enda nation där självmordstalet är högre för kvinnor än män. Jag tror att det onormalt höga antalet självmord bland kvinnor sannolikt hör ihop med Kinas tvångsfamiljeplanering.

Efter ett sekel då kvinnors rättigheter har ökat, är det chockerande och verkligen skrämmande att en kvinna av Francis kaliber förespråkar att globalisera enbarnspolitiken, en politik av systematiskt våld och förtryck som skulle kasta kvinnors rättigheter tillbaka till medeltidens mörka århundraden.

Reggie Littlejohn är ordförande för Women’s Rights Without Frontiers

http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/26926/