En fråga om principer
En offentlig telefonkiosk (Mingguo/The Epoch Times)


David studerade 1980 vid University of Texas i Arlington (UTA) USA. Han levde på det lilla underhåll som hans föräldrar skickade varje månad.

Av någon anledning fick David inte några pengar på två månader. För sin sista slant ringde han med knorrande mage hem till sina föräldrar. Hans mamma svarade.

“Mamma jag har slut på pengar, jag är utsvulten” sade David. Hans mamma svarade ”Jag vet det vännen”. Precis när David skulle fråga sin mamma varför de slutat skicka pengar till honom, märkte han en ton av förtvivlan i hennes röst. Hans känsla sade att något var fel. ”Har något hänt? frågade han snabbt. ”Ja min vän. Din far har varit sjuk i fem månader. Vi har inte bara gjort slut på våra besparingar, vi har också mist vår enda inkomstkälla. Det är därför vi inte skickat några pengar på två månader. Min avsikt var att hålla dig utanför det här. Men nu är du vuxen och det är dags för dig att försörja dig själv.” Hans mamma grät. David kunde inte heller hålla tillbaka sina tårar. Han sade till sin mamma “Var inte ledsen mamma. Jag ska skaffa mig ett arbete omgående och försörja er.”

Verkligheten kunde inte ha varit grymmare. Det var endast en månad kvar tills terminen var slut. David behövde endast 60 kr för att klara sig den sista månaden. Sommarlovet var snart här och han skulle kunna hitta ett arbete för att försörja sig. Men nu var han pank och han ville inte hoppa av studierna. När han lagt på luren ramlade det ut mynt ur apparaten. David rös och sträckte ut sin hand för att ta dem.

Vad skulle han göra med pengarna? Han hade alla skäl att stoppa dem i sin egen ficka eftersom han var i en förfärlig knipa. Och ingen skulle kunna komma på honom. Men han kämpade med sitt samvete, David kände att han inte skulle behålla pengarna. Han stoppade in ett av mynten i telefonen och ringde till telefonbolaget. Efter att han förklarat situationen sade telefonisten till honom att pengarna tillhörde telefonbolaget och att han måste lägga tillbaka mynten i telefonen.

David lade på luren och gjorde som han blev tillsagd men telefonen vägrade att ta emot mynten. Han ringde till telefonbolaget igen. Telefonisten visste inte vad hon skulle göra så hon sökte sin chef för att få råd. Hon kunde känna en stark känsla av hjälplöshet i hans röst. Hon kände att den här ärliga främlingen i andra änden på linjen behövde hjälp. Efter ett tag ringde hon tillbaka till den felaktiga telefonen och berättade för David, ”Min chef sade att du kan behålla pengarna. Vi kan inte skicka någon nu bara för att hämta några kronor eftersom vi har brist på folk just nu”. David hoppade av glädje. Mynten var nu hans egna. Han började räkna dem. Det var totalt 60 kr och tillräckligt mycket för att han skulle klara sig till sommarlovet.

David fick
ett arbete som städare på ett varuhus när sommarlovet började. Han berättade för sin chef om mynten och hans önskan att få ett arbete. Han blev berörd av berättelsen och erbjöd också David arbete efter sommarlovet. David arbetade plikttroget och fick dubbelt betalt för arbetet. Han skickade allt han tjänade hem till sina föräldrar eftersom han hade blivit belönad med ett stipendium för nästa termin. Efter en månad kom pengarna tillbaka till honom. Hans mamma skrev att hans pappa hade blivit bättre och att hon fått ett arbete så att hon nu kunde försörja dem. Hon bad också att David skulle fokusera sig på studierna och inte på att svälta sig själv. David blev rörd till tårar.

Ett år senare tog David examen. Han startade ett eget företag och omsatte första året 600 000 kronor. Händelsen med telefonen hade etsat sig fast djupt i hans minne. Han skrev till telefonbolaget och tackade för de 60 kronorna och skänkte samtidigt 60 000 kronor till dem.

Chefen för telefonbolaget skrev ett svar som värmde hans hjärta. Han gratulerade David till hans framgångar och sade att 60 kronor var väl spenderade pengar, inte på grund av att företaget fått 60 000 kronor tillbaka utan därför att det hjälpt en person att inse att man alltid ska hålla fast vid hoppet i motgång och vara orubblig i sina principer.

Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/8-4-13/69034.html