Tenoren Yuan Qu vid den internationellt erkända Shen Yun Performing Arts har en anmärkningsvärd röst. En av dagens mest beundrade italienska operatenorer Carlo Bergonzi utbrast en gång till Yuan Qu: ”Du kommer att gå långt”.

Bergonzi väljer gräddan bland sångare vilka reser från hela världen till Italien för att gå på audition inför hans prestigefulla masterclass som hålls i Milano. Yuan Qu är den enda asiatiska elev som deltagit i hans undervisning.

Yuan Qus talang gav honom också möjligheten att ta två sånglektioner för den legendariske Luciano Pavarotti. Andra prominenta operasångare som Yuan Qu har studerat för i Europa är María Soler och Eduardo Giménez vid Conservatori Superior Liceu i Barcelona och Isabel Penago i Madrid.

Född i Tibet och uppvuxen bland de höga Himalayabergen föddes Yuan Qu för att sväva mot högre höjder. Han är begåvad med en stor röst som karaktäriseras av en rik klang, texten hörs kristallklart, tonerna binds smidigt samman och han har en varm förkärlek till den latinska stilen.

Efter att ha fått pris i prestigefulla internationella sångtävlingar i Barcelona och Florence, i den sistnämnda vann han guldmedalj, har Yuan Qu framträtt på många av Europas främsta operahus och även vid många uppmärksammade musikfestivaler.

2008 blev han uttagen till finalen i den brittiska talangjakt “The X Factor”. Han slog ut 7000 medtävlande när han sjöng “O Sole Mio” på italienska.

2009 vann han den eftertraktade guldmedaljen vid New Tang Dynasty TV:s internationella sångtävling (manliga klassen).
Yuan Qu talar och sjunger på tibetanska (khamdo), kinesiska (mandarin), italienska som han lärde sig medan han studerade hos Carlo Bergonzi, spanska (han bodde i Spanien i åtta år) och engelska, han bodde i grevskapet Cheshire med sin fru Paula Wilson innan han anslöt sig till Shen Yun i New York. Han sjunger även på franska och tyska.

Trots sin talang tog det Yuan Qu mer två decennier för att hitta den rätta platsen för den. Faktum är att hans livserfarenhet är lika dramatisk som de italienska operor han älskar att sjunga.

Yuan Qus tibetanska nam är Tashi Dorje vilket betyder ”lyckobringande vajra” eller ”en buddhas väktare”. Men född under kulturrevolutionen och med 31 år av uppväxt under kinesiskt kommuniststyre har hans liv bringat allt annat än lycka.

När Yuan Qu var nio år gammal handplockades han tillsammans med över 500 andra tibetanska barn av den kinesiska regimens tjänstemän i Tibet för att sändas till Peking för att få systematisk ”omskolning”.

För att förstöra tibetansk kultur var en del av den kinesiska kommunistregimens taktik att införa ”omskolning” av infödda tibetaner vid så unga år som åtta. Peking ville beröva de tibetanska barnen deras tibetanska identitet och forma dem till kinesiska rödgardister.

Under kulturrevolutionen (1966-1977) förbjöd kommunistpartiet all religiös aktivitet i Tibet, utplånade tempel och kloster, brände tibetanska buddistiska skrifter och föremål, fängslade, torterade och dödade många munkar och nunnor.

De kinesiska kommunisterna visste att Yuan Qus föräldrar inte skulle låta sitt enda barn åka till Peking för att bli hjärntvättat, därför sade de till föräldrarna: ”Vi tar er son till Lhasa för att träffa lamor och levande Buddhor för att ge honom en god utbildning. När han avslutat sin utbildning kommer vi att skicka hem honom.

I den traditionella tibetanska kulturen förväntas det enda barnet, speciellt om det är en son, att inte lämna sina föräldrar för att resa långt bort. Barnet behöver stanna hemma för att se efter sina föräldrar. Det är en sons uppgift.

Hans föräldrar som var fromma tibetanska buddhister nickade till godkännande. Även om det var väldigt svårt att skiljas från sonen, ville de att Yuan Qu skulle få chansen att se denna heliga plats, få göra en helig pilgrimsfärd.

– Inga brev eller telekommunikation med mina föräldrar var tillåten under dessa mina år i Peking. Det var väldigt tufft för en nioåring att vara borta från sina föräldrar och sin kultur, transporterad med tåg och buss över tusentals mil, långt från sina älskade tibetanska rötter, sade Yuan Qu.

Den unge Yuan Qu skickades till en skola i Peking och bodde hos en värdfamilj, som arrangerats av de kinesiska kommunisterna.

– Vi fick inte tala tibetanska. De berättade för oss att glömma bort den tibetanska kulturen. De sade att vår (tibetanska) religion och kultur var vidskeplig och värdelös.

– Liksom många tibetaner älskar jag att sjunga och dansa. Jag ville studera sång och dans men svaret blev nej.
Istället arrangerades en utbildning i medicin för honom.

En dag råkade Yuan Qu höra en sällsynt sak i Peking under kulturrevolutionen, ett kassettband med Pavarotti. Bandet var stämplat som ”dåliga influenser från den kapitalistiska Västvärlden” men ingick i en lärares privata samling. Denne hade förföljts under Maos ”anti-höger-rörelse”.

Ljudet av Pavarottis ”O Sole Mio” gick rakt in i den nioårige tibetanske pojken som en blixt och satte fyr på hans uppdämda kärlek till musiken.
– Jag blev genast tagen av den. Den hade störst inflytande på mig, sade Yuan Qu.

Qu minns ögonblicket när musiken nådde hans öron och sade till sig själv:

– Det är så här musik ska låta, det är så här jag vill sjunga för resten av mitt liv.

Under hans år av medicinstudier ansökte han upprepade gånger hos de kinesiska kommunistmyndigheterna om att få byta till musikstudier. Partikadrerna irriterades av den unge mannens begäran och straffade honom för att han motsatte sig det öde som partiet arrangerat. Yuan Qu skickades till en annan skola för medicinstudier under ytterligare tre år och efter sin examen skickades han till en avlägsen landsända i Tibet för att verka där.

Men Pavarottis ”O Sole Mio” slutade aldrig spela i Yuan Qus sinne. För att undvika kommunisternas repressalier bad han sina patienter om hjälp, istället för att direkt vädja till de kinesiska myndigheterna.
– Jag vill sjunga. Vet du någon som vill ha mig som sångare?

Han frågade sina patienter privat i sin klinik. Hans förmåga att behandla patienter förtjänade inte bara stor respekt utan också empati. Med hjälp av några patienter kunde Yuan Qu till slut lämna sin tjänst som läkare för att utöva sin kärlek till musiken.

Han gjorde audition för Chamdo Arts Troup i östra Tibet och accepterades. Senare antogs han av Kinas musikkonservatorium där han studerade opera i fem år. Därefter tog han en master i sång vid Pekings Vocal Music Research Institute. Efter sin examen blev han heltidssolist vid Kinas nationalorkester, ett kinesiskt folkmusikinstitut i statlig regi.

Trots att han hade en karriär i kommunistkina tillfredsställde det inte hans kärlek till musiken. Under de sex åren med Kinas nationalorkester var Yuan Qu frustrerad, han ville sjunga opera men partiet godkände inte denna konstform.
”Du är tibetan och ska sjunga tibetanska folksånger. Sluta att fåna runt med italiensk bel canto och opera!” sade de kinesiska kommunisterna. De hade och har fullständig kontroll över alla konst- och kulturorganisationer i Kina.

Enligt Yuan Qu är scenkonsten i Kina inget annat än den kinesiska kommunistregimens propagandaverktyg. Artister som inte rättar sig efter kommunisternas krav har ingen framtid och ingen möjlighet att leva i Kina. Yuan Qu motsatte sig det.

– Jag vill sjunga bel canto och opera även om det så innebär att jag svälter.

Frustrerad och förtryckt fortsatte Yuan Qu att söka efter möjligheten att fullfölja sin kärlek till bel canto sång. Med hjälp den tibetanske vännen Akong Tulku Rinpoche i Storbritannien (som hade flytt till Indien i efterdyningarna av kommunisternas nedslag av tibetanernas uppror 1959) lämnade Yuan Qu Kina 1997 för att delta i Francisco Viñas 34:e internationella sångtävling i Barcelona.

Hans vackra röst med sin rika klang och varma frasering fick juryn att häpna. Efter tävlingen och på juryns rekommendation antogs han direkt av Conservatori Superior Liceu och fick därmed studera med några av de mest firade tenorerna i Europa.

Från 2003 framträdde han regelbundet med konserter i Arena di Verona i Italien, en av världens mest kända gamla romerska amfibieteatrar i Piazza Bra för storskaliga operaframträdanden.

Arenan kan ta emot över 15 000 besökare och det fick honom att känna sig som hemma. Att sjunga där var som att sjunga inför de vida vidderna på den tibetanska platån i Himalaya, sade han.

Djupt förbunden med sitt hemland Tibet, njuter han allt som påminner om det.

Yuan Qus fru Paula Wilson beskriver Yuan Qu som en barmhärtig person:
– Han vårdade min mormor så länge han kunde innan han åkte på turnén med Shen Yun och det var en välsignelse för vår familj. Västerlänningar skulle aldrig drömma om att göra en sådan sak. Min mor kommer aldrig att glömma den stora vänligheten detta visade, sade Paula.

– Min mormor fullkomligt avgudade honom och det gjorde stor skillnad för henne under hennes sista år. Hon gick bort mycket stillsamt i sömnen vid en ålder av 101 år medan han var på sin första Shen Yun turné 2008. Och vid begravningen spelade vi en inspelning av honom, fortsatte hon.

Det är i väst som Yuan Qu fritt kan uppfylla sin kärlek till musiken och sina kära. I sitt hemland Tibet fick han inte ens träffa sin mor innan hon dog. Den kinesiska kommunistregimen stoppade honom från att resa till Kina för att träffa sin sjukliga mor och delta på hennes begravning.

Enligt Yuan Qu kunde han inte vara med om hennes begravning eftersom regimen var angelägen om att bibehålla harmoni och stabilitet i Kina under året som Peking höll de Olympiska spelen.

Det var en emotionell plåga för Yuan Qu att missa begravningen. I den tibetanska kulturen behöver barnen finnas vid sina föräldrars dödsbädd för att tända den tibetanska oljelampan, som hedrar den avlidna föräldern.

Yuan Qu längtar efter att få uppfylla sitt hopp om Shen Zhou – Det gudomliga landet, ett traditionellt namn för Kina. Han finner hopp hos Shen Yun och dess uppdrag att återskapa 5 000 år av gudomligt inspirerad civilisation. Han hoppas att den tidlösa skönheten i de dygder och moral som hänsynslöst förstörts av de kinesiska kommunisterna ska återställas.

Yuan Qu tror att Shen Yun är den bästa platsen för honom och hans röst.
– På den här platsen bryr sig ingen om att bekräfta sig själv eller om personlig berömmelse och förtjänst. Alla ägnar sig helhjärtat åt att ge sitt bästa till publiken.

Yuan Qu sade att det ”bästa” som publiken upplever är det som finns bortom vad ord kan beskriva.

– Oavsett när och var, finns det folk som rörs till tårar av Shen Yun.

– Det är en explosion av glädje i dess renaste form. En varm känsla av ljus, uppvaknandet av ens innersta sanna jag som lämnats slumrande i den ensamma kylan allt för länge.

– Att vara del av Shen Yun är en stor välsignelse för mig, sade han.
Yuan Qu är optimistisk om att i en inte allt för avlägsen framtid kommer han turnera med Shen Yun i Kina och sjunga i sitt hemlands Tibet, fullborda sin djupa kärlek till folket och kulturen där.

Översatt till engelska.

För information om Shen Yun Performing Arts, besök: www.shenyunperformingarts.org.