En bra serie - för tjejer


  • Gossip Girl säsong 1
  • Produktionsår: 2007-2008
  • Produktionsland: USA
  • Skapad av: Stephanie Savage & JoshSchwartz
  • Medverkande: Leighton Meester, Blake Lively, Penn Badgley, Chase Crawford, Taylor Momsen, Ed Westwick m fl.

Till skillnad från senare års ungdomsserier, är ”Gossip Girl” vad jag skulle klassa som en tjejserie. Som filmvetare kan jag se det mesta, vilket gör att jag kan tycka att serien är njutbar. Jag misstänker dock att resten av det manliga könet tycker att serien inte har särskilt mycket att erbjuda. Men målgruppen tjejer i tonårsåldern är ju ganska stor, så jag tror att serien kommer att klara sig ett par säsonger till.

Jag skulle vilja påstå att ”Dawson’s Creek” (Kevin Williamson, USA, 1998-2003) var den första serien i den nya generationen ungdomsserier. Den tog över efter superpretentiösa ”Beverly Hills, 90210” (Darren Star, USA, 1990-2000). Den nya generationen bjöd på ungdomar som förde intelligent dialog; ungdomarna i ”Dawson’s Creek” för vanligtvis diskussioner som passar bättre för trettioåringar än för sextonåringar.

Lagom till att ”Dawson’s Creek” slutade, kom två nya fräscha serier i form av ”The O.C.” (Josh Schwartz, USA, 2003-2007) och ”One Tree Hill” (Mark Schwahn, 2003-). Dessa serier bjöd på samma intelligenta dialog och bjöd dessutom på fräsch gruppdynamik, i form av outsidern som för samman de populära ungdomarna med ungdomar som vanligtvis befinner sig lite utanför. I båda seriernas första säsong får vi sedan se hur en intressant gruppdynamik utvecklas, där de populära människorna, som till en början var odrägliga, utvecklas till sympatiska individer, medan de mindre populära får uppleva popularitetens fördelar (lyxiga fester, en stads hyllning och dylikt).

Förutom detta var serierna inte bara fokuserade på den kvinnliga publiken. Nej, båda serierna innehöll en hel del slagsmål. ”The O.C.” hade även serietidningsnörden Seth, spelad av Adam Brody, som antagligen tilltalade den manliga publiken (även om han blev framröstad till sexigast i Hollywood av någon tidning för tonårstjejer). ”One Tree Hills” fokus på den manliga publiken var ännu starkare, då basket står i centrum för mycket av handlingen. Nu har ”The O.C.” slutat gå och ”One Tree Hill” har tappat sin skärpa (vilket jag skrev om för några veckor sedan).

”Gossip Girl” är alltså den senaste serien i den nya generationen. Dessvärre verkar skaparna, som sagt, ha glömt bort den manliga publiken; fokus ligger på tonårstjejernas värld i Manhattans lyxigaste kvarter. Den obligatoriska outsidern finns dock där. Fast Dan (Badgley) känns som ett tröstpris om man jämför med ”The O.C.:s” slagskämpe Ryan och ”One Tree Hills” grubblare Lucas.

Fokus för serien är mode och, så klart, skvaller. Detta fokus tycker jag känns som en fräsch idé. För den oinvigde kan jag avslöja att de populära ungdomarnas liv är offentligt, då det mesta de gör övervakas av en turboversion av skvallerpressen. Jag pratar då om titelfiguren, Gossip Girl, som driver en hemsida, till vilken man kan skicka in sitt skvaller. Detta läggs sedan upp på sidan och skickas med sms till prenumeranter. Det är ett så briljant utnyttjande av modern teknik, att man inte kan låta bli att applådera skaparna av serien.

I övrigt innehåller serien de gamla beprövande ingredienserna: kärlek, intriger, svek, lögner, otrohet och mer intriger. Det som gör att jag gillar serien är just dessa intriger. För en del av seriens karaktärer intrigerar bara för sakens skull. Jag pratar då om Blair (Meester) och, framför allt, Chuck (Westwick). Det är ju meningen att man ska hata Chuck när han sabbar för andra, och älska honom för att han egentligen bara är en pojke som vill ha lite kärlek. Jag tycker dock mest om honom när han sabbar för andra. För jag älskar en bra skurk. I slutändan är det dock en serie för tjejer i tonårsåldern. Men det är en bra sådan.