Siwa-oasens skog av palmer gömmer en viktig historia som säkerligen kommer att uppskattas av den som är beredd att göra den långa varma resan över öknen.
Siwa, en gång Egyptens mest otillgängliga oas, ligger mitt i västra öknen, 5 mil från Libyens gräns, omgiven av Great Sand Seas sanddyner och Mellanösterns kalkstensplatå från miocen-tiden (Miocen, en epok som sträcker sig från från runt 23 till 5 miljoner år sedan. Övers. anm.)
Siwa är en avlägsen plats för skönhet och mysterium. Tusen och en natts magiska berättelser om djinner är lätt att föreställa sig under natthimlen i detta ökenparadis.
Staden, med dess omgivande byar inom oasen, är ett hem för över 20.000 invånare. De består mest av berber och talar det lokala språket tasiwit, även kallat siwi. Den lokala befolkningen är uppdelad i nio stammar, var och en administrerad av sin egen ledare. Brott som begås av siwans hanteras på lokal nivå inom stammen, vilket, enligt Siwas invånare, hindrar den egyptiska regeringen från att blanda sig i. Ett exempel på ett straff som en ledare kan föreskriva är det som ålades en man. Han fick ytterligare en fastemånad efter att den traditionella fastan under Ramadan avslutats; en fasta som alla deltar i i hela Egypten.
Siwa är också ett hem för berättare, benämnda hakawati på arabiska, som skapar och muntligt för vidare mystiska historier om äventyr, djinner och magi. Dessa berättelser är inte bara underhållande, men är även avsedda att vidarebefordra moraliska regler och läxor. I Shahrazad-traditionen kan en enda sammanvävd historia pågå under flera dagar eller till och med veckor.
På grund av Siwas kvarvarande antika stamtraditioner är det vanligt att en flicka gifter sig så tidigt som vid 14 års ålder. Efter giftermålet ses Siwas kvinnor nästan aldrig utanför hemmet utan en slöja av svart chiffong som används för att täcka hela huvudet och ansiktet. Även om turister och de få utlänningar som bor i Siwa bär sin vanliga västerländska klädsel, är samhället ett konservativt sådant.
Siwas särskilda mystiska kvaliteter verkar vara allestädes närvarande, men svåra att urskilja. Kanske är det helt enkelt därför att Siwa är en ö av grönska, med söt frisk luft, rent vatten och fullt av liv mitt i hundratals kilometer av torr, brännhet öken. Oavsett vad, så är det inte förvånande att denna vackra avlägsna oas var ett hem för en av de mest kraftfulla oraklen i den antika världen.
Ruiner: The Temple of Amun (Amontemplet) i Siwa där Alexander den store, som ansåg sig vara en son till den egyptiska gudomen, fann avsikten med sin erövring av Asien för tusentals år sedan. (Foto: Anna Skibinsky / The Epoch Times)
Oraklets tempel, formellt kallad the Tempel of Amun (Amontemplet) efter en egyptisk gudom, existerar fortfarande även om det mesta ligger i ruiner förutom huvudkamrarnas väggar. Enligt besökare så kliver man in i en atmosfär som helt skiljer sig från de omgivande berberkonstruktionerna som byggts på senare tid, och vilka nu också är i ruiner. Rykten bland Siwas lokalbefolkningen säger att en del turister inte har kunnat komma in i templet på grund av paranormala upplevelser som de upplevt komma inifrån.
Baserat på arkeologiska bevis tros Amontemplet ha byggts under det 7: e århundradet f. Kr. och som såg många kungar och stora män ta emot sitt orakels profetior efter att ha utfört den vådliga resan i öknen.
Oraklet i Siwa blev så mäktigt och lovordat att Kung Cambyses, den förste persiske härskaren i Egypten, år 525 f. Kr sände en armé på 50 000 för att erövra landområdet och störta henne då hon hade förutspått hans död. Som en följd av hans försök till invasion försvann hela armén i mitten av västra öknen utan ett spår. Bevis för arméns öde har intill denna dag ännu inte hittats, men skrifter som finns kvar av den grekiske historikern Herodotus tyder på att det kan ha varit en sandstorm som begravde alla män och uppenbarligen alla vapen och all utrustning som de transporterade.
Man har ingen anledning att undra varför den berömmelsesökande Alexander den store år 331 f. Kr kom för konsultera Siwas orakel. Han åkte nämligen för att få bekräftelse på vad han redan visste; att han var en direkt ättling och son till guden Amon, även känd som Zeus eller Jupiter av grekerna. Alexander den store var den mest kände av alla Siwas besökare, och om det inte vore för honom så kunde oasen gått förlorad till historien. Alexander lämnade Siwa triumferande. Vad det än var som oraklet viskade till honom lät det honom förstå att han hade rätt, vilket sporrade honom till hans erövringar i Asien.
Översatt från:
http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/11544/
