loadingClint Eastwood. (Foto: Patrick Kovarik/AFP)
Clint Eastwood. (Foto: Patrick Kovarik/AFP)
Kultur

Eastwoods känsliga drama om döden

Andreas Ziegler, för Epoch Times Sverige
  • Titel: Livet efter detta
  • Produktionsår: 2010
  • Produktionsland: USA
  • Originaltitel: Hereafter
  • Regi: Clint Eastwood
  • Medverkande: Matt Damon, Cécile De France, Frankie & George McLaren, Bryce Dallas Howard, Jay Mohr, Richard Kind m fl.
  • Kommer ut: 110615

När jag såg trailern till den här filmen, fick jag intrycket att den skulle vara lite av en science fiction-film. Detta kan man dock skylla på en välklippt, eller snarare felklippt trailer, för detta är ett långsamt berättat drama. Regissör Eastwood utforskar dödens olika sidor med en europeisk berättarstil. Dessvärre behärskar han inte denna teknik fullt ut, vilket lämnar oss som åskadare en aning handfallna när filmen tar slut abrupt.

Clint Eastwood (f. 1930) är mest känd för sina machoroller i stil med ”Dirty Harry” (Don Siegel, USA, 1971) och som mannen utan namn i ”För en handfull dollar” (Per un pugno di dollari”, Sergio Leone, Italien/Spanien/Västtyskland, 1964). Filmerna han regisserat de senaste femton åren är dock finkänsliga dramer, vilket kanske man inte förväntar sig från mannen som en gång i tiden gick omkring med en riktigt stor revolver och frågade bovar om de kände att de hade tur i dag. Som ett stort fan av Leones spaghetti-westernfilmer har jag lite svårt att bestämma mig för vilken Eastwood jag tycker mest om. Men som tur är måste jag ju inte bestämma mig; alla filmer får plats i min samling.

I ”Livet efter detta” har Eastwood inspirerats av europeisk film. Filmen handlar om tre olika människor i olika delar av världen, som alla berörs av döden på väldigt olika sätt. Eastwoods regi är, som alltid, enkel och träffsäker. Det är inte en av de stora händelsernas film men man blir engagerad i karaktärernas sökande efter svar. 

Eastwood ger sina skådespelare gott om utrymme. Bäst i filmen är Matt Damon, som spelar George, en man som plågas av det faktum att han är synsk. Hans bror, Billy (Mohr) säger att det är en gåva medan han själv anser det vara en förbannelse. Och man kan lätt förstå honom när man ser hur folk behandlar honom när de inser att det inte alltid är så kul att prata med den andra sidan. Damon blev något av en superstjärna när han var med i den actionpackade ”The Bourne Identity (Doug Liman, USA/Tyskland/Tjeckien, 2002) och dess uppföljare. Då är det lätt att glömma att han egentligen är en riktigt duktig skådespelare, vilket vi får se prov på i denna film. Det kan inte vara det lättaste att vara övertygande när man ska spela synsk men Damon lyckas över förväntan.

”Livet efter detta” (fånig svensk översättning för övrigt) är ett välregisserat och välspelat drama som utforskar olika sidor av döden utan att bli alltför sentimental. Det känns dock som att Eastwood har haft lite problem med att knyta ihop påsen. Man brukar prata om att karaktärer går igenom resor, eller förändringar, i filmer. I denna film känns det dock som att de tre huvudkaraktärerna precis kommit fram till sin första vändpunkt när filmen tar slut, vilket gör att slutet känns en aning abrupt. Detta gör att det känns lite som att se en halv film, även om det är en riktigt bra första halva.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingClint Eastwood. (Foto: Patrick Kovarik/AFP)
Clint Eastwood. (Foto: Patrick Kovarik/AFP)
Kultur

Eastwoods känsliga drama om döden

Andreas Ziegler, för Epoch Times Sverige
  • Titel: Livet efter detta
  • Produktionsår: 2010
  • Produktionsland: USA
  • Originaltitel: Hereafter
  • Regi: Clint Eastwood
  • Medverkande: Matt Damon, Cécile De France, Frankie & George McLaren, Bryce Dallas Howard, Jay Mohr, Richard Kind m fl.
  • Kommer ut: 110615

När jag såg trailern till den här filmen, fick jag intrycket att den skulle vara lite av en science fiction-film. Detta kan man dock skylla på en välklippt, eller snarare felklippt trailer, för detta är ett långsamt berättat drama. Regissör Eastwood utforskar dödens olika sidor med en europeisk berättarstil. Dessvärre behärskar han inte denna teknik fullt ut, vilket lämnar oss som åskadare en aning handfallna när filmen tar slut abrupt.

Clint Eastwood (f. 1930) är mest känd för sina machoroller i stil med ”Dirty Harry” (Don Siegel, USA, 1971) och som mannen utan namn i ”För en handfull dollar” (Per un pugno di dollari”, Sergio Leone, Italien/Spanien/Västtyskland, 1964). Filmerna han regisserat de senaste femton åren är dock finkänsliga dramer, vilket kanske man inte förväntar sig från mannen som en gång i tiden gick omkring med en riktigt stor revolver och frågade bovar om de kände att de hade tur i dag. Som ett stort fan av Leones spaghetti-westernfilmer har jag lite svårt att bestämma mig för vilken Eastwood jag tycker mest om. Men som tur är måste jag ju inte bestämma mig; alla filmer får plats i min samling.

I ”Livet efter detta” har Eastwood inspirerats av europeisk film. Filmen handlar om tre olika människor i olika delar av världen, som alla berörs av döden på väldigt olika sätt. Eastwoods regi är, som alltid, enkel och träffsäker. Det är inte en av de stora händelsernas film men man blir engagerad i karaktärernas sökande efter svar. 

Eastwood ger sina skådespelare gott om utrymme. Bäst i filmen är Matt Damon, som spelar George, en man som plågas av det faktum att han är synsk. Hans bror, Billy (Mohr) säger att det är en gåva medan han själv anser det vara en förbannelse. Och man kan lätt förstå honom när man ser hur folk behandlar honom när de inser att det inte alltid är så kul att prata med den andra sidan. Damon blev något av en superstjärna när han var med i den actionpackade ”The Bourne Identity (Doug Liman, USA/Tyskland/Tjeckien, 2002) och dess uppföljare. Då är det lätt att glömma att han egentligen är en riktigt duktig skådespelare, vilket vi får se prov på i denna film. Det kan inte vara det lättaste att vara övertygande när man ska spela synsk men Damon lyckas över förväntan.

”Livet efter detta” (fånig svensk översättning för övrigt) är ett välregisserat och välspelat drama som utforskar olika sidor av döden utan att bli alltför sentimental. Det känns dock som att Eastwood har haft lite problem med att knyta ihop påsen. Man brukar prata om att karaktärer går igenom resor, eller förändringar, i filmer. I denna film känns det dock som att de tre huvudkaraktärerna precis kommit fram till sin första vändpunkt när filmen tar slut, vilket gör att slutet känns en aning abrupt. Detta gör att det känns lite som att se en halv film, även om det är en riktigt bra första halva.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024