Duo Obstinato spelade lekfull renässansmusik
Duo Obstinate består av Pascal Jardly på gitarr och My Eklund på blockflöjt. (Foto: Jenny Brandt)


Förra helgen fylldes kyrkan i Gåsborn av Duo Obstinatos renässanstoner. Den lilla kyrkan var i stort sett full av intresserade och nyfikna lyssnare.

Redan efter de första tonerna visste jag att det här skulle bli en bra konsert. En bra konsert tycker jag bland annat kännetecknas av:

Att musikernas samspel med lätthet och med en självklarhet flyter på och att det i samspelet finns ett visst utrymme för lekfullhet, improvisation, fantasifullhet och flexibilitet.

Duo Obstinato visade
under konsertens gång upp alla dessa delar och de spred också en positiv energi och spelglädje i rummet. Man förstod att de verkligen älskade den musik som de spelade.

Duon bestod av blockflöjtisten My Eklund och gitarristen Pascal Jardly. De var tekniskt skickliga musiker, väl insatta i repertoar och genre. Till konsertens fördel hörde också till att akustiken i kyrkan var bra. Båda instrumenten hördes och kom fram fint.

Första stycket duon spelade hette ”Division on a ground” och var en så kallad ground. En ground består av en basgång på åtta takter som upprepar sig. Basen är grunden och över den spelas melodin upprepade gånger fast i olika versioner. Man improviserar och varierar melodin för att inte få det att låta likadant. ”Ungefär som i blues”, förklarade My.

Därefter spelade duon Lutgalliard av Anthony Holborn. Sedan spelades de tre Downland sångerna Can she excuse my wrongs, Come again och Pavanne lacryme. Pavanne lacryme betyder ungefär tårarna. Downland skrev sju versioner på låten för att beskriva sju olika tårar. Till exempel glädjetårar, krokodiltårar osv. säger Pascal.

Duon hade själva skrivit arrangemangen på Downland-sångerna som till viss del var improviserad. Engelsk renässansmusik inbjuder till improvisation. Den kan man leka med förklarar Pascal.

Med Jacob van Eycks, Näktergalen imponerade My vidare med sitt virtuosa blockflöjtsspel. I konsertens sista avdelning spelades bland annat två italienska stycken: Amarillo mia Bella och Dovre dungue av Caccini. Konserten avslutades i en friare form med en ground av Pauls Steeple.

Under konserten spelade My på olika tre olika blockflöjter. Till Downlandsångerna använde My en lågstämd så kallad Voiceflute. En flöjt med varm fyllig ton som är till för att spela just sånger. Till de övriga låtarna använde My mestadels altblockflöjten men också sopranblockflöjten.

Paul spelade på en så kallad altgitarr. Det är en svensk uppfinning som tillverkades för att passa lutrepertoaren. Den har till skillnad från en vanlig gitarr 5 extra bassträngar, förklarade Paul.

De som är nyfikna på att lyssna på den här duon live har en chans till. Den 22 juli spelar gruppen i Barkaby kyrka i Stockholm. Det går också att lyssna på duon på nätet:
wwww.myspace.com/sthlmobstinato